Artikel

Möte om koccidios i Norge

Som en del i ett EU-projekt om parasiter hos små idisslare inbjöd professor Snorre Stuen och veterinär Nils Leine till ett möte på Norges veterinärhögskola i Sandnes i slutet av januari. En koccidieexpert från England, professor Mike Taylor, delgav sina kunskaper och deltog i diskussioner efter att de nordiska länderna hade presenterat respektive lands aktuella läge med avseende på diagnos, behandling och förebyggande åtgärder (profylax).

Professor Mike Taylor presenterade parasiten ingående. Dess stora förmåga till uppförökning hade till och med fångats på film. Varje oocysta kan i fårets tarm ge upphov till två miljoner nya! Vid medicinsk behandling riskerar man att störa lammets uppbyggnad av egen motståndskraft, så önskesituationen består i att låta lammet möta en ”lagom” mängd koccidier. Hos får ses ett tiotal arter av koccidier varav två kan orsaka svår sjukdom medan övriga är betydligt ”snällare”. För att få motståndskraft mot en koccidieart krävs att man utsätts för just den arten, det råder ingen så kallad korsimmunitet. Den stora utmaningen består i att få en så tidig diagnos som möjligt. För bästa resultat av behandling bör den sättas in cirka två veckor före sjukdomsdebut, varken tidigare eller senare. Hur lätt är det?! Traditionell fårhållning med lamningpå våren har visat att det är störst risk med koccidiosutbrott bland lamm som är ett till två månader gamla. Nya produktionsformer kommer troligen att resultera i andra riskgrupper, till exempel nyligen (sedan några veckor) avvanda lamm.


Likheter

Presentationer från de nordiska länderna visade skillnader, men framförallt likheter. Vi brottas med samma diagnostiska utmaningar och överväganden inför behandling och profylax. Inte bara träckprovsresultat, inklusive artbestämning och obduktioner, utan även den kliniska bilden i besättningen ligger till grund för diagnos. Vid utbrott på vårbetet påtalades att det kunde Sammanfalla med infektion av den tunnhalsade tarmmasken Nematodirus battus. Den har ofta rapporterats som orsak till lammdiarré i Norge och Storbritannien, men relativt sällan påvisats i Sverige.

Förebyggande behandling av koccidios är mest utbrett i Norge, vilket förklarades med att smittrycket vid betessläpp ofta är högt eftersom välkomstbetena där är de samma från år till år. Framtida förbättringar avseende beteshygien är därför prioriterat och ses som en möjlig väg till lägre behandlingsfrekvens. I alla nordiska länderna är toltrazuril (Baycox®) ett vanligt förstahandspreparat, men det finns nackdelar med dess långa nedbrytningstid såväl i djuret som i miljön. Att behandla förebyggande möts även av hinder i diverse regler. I Danmark råder generella hinder medan vi i Sverige har särskilda  regler i KRAV/ekologiska besättningar. Från Norge rapporterades även om utebliven behandlingseffekt både avseende oocystutskiljning och tillväxt från ett fåtal undersökta gårdar.


Diskussioner

Under eftermiddagen dryftades så diverse problem, förstås hur man bäst förebygger problem, men även vilka lamm som bör behandlas och vilket eller vilka preparat som i så fall bör användas. För Sveriges del är det enkelt att redovisa vilka preparat som finns registrerade för användning mot koccidier hos får, det finns inga! Idag tillåts vi därför använda läkemedel som registrerats mot koccidios hos andra djurslag såsom Baycox® Bovis (till nötkreatur) och Baycox ® Suis (till gris). Det medför också att vi har det svårslagna rekordet vad gäller karenstider, 63 respektive 77 dygn i konventionella besättningar. Samma preparat, men registrerat för får, är dock på väg till Sverige och kan nå fram redan under 2011. Tidigare har vi också haft tillgång till en oral lösning av diclazuril (Vecoxan®), vilken fortfarande används i andra länder. Möjligheten att åter ta hem den till Sverige undersöks då den verkar under kortare tid hos fåret, vilket ibland kan vara önskvärt.


Diagnos och behandling

Det rådde stor enighet kring att artbestämning av koccidierna är nödvändigt för att resultatet ska kunna utvärderas på ett bra sätt och där är vi ju redan idag vad gäller träckprovsanalys inom Fårhälsovården via Vidilab. Även tekniska detaljer såsom antal djur, mängd avföring samt analysmetod diskuterades och riktlinjer togs fram. Det konstaterades också att laboratorieresultat alltid bör utvärderas  tillsammans med information om läget i besättningen. Alltför sen behandling innebär att man får en nedgång i tillväxten som är mycket svår att kompensera för även långt efter sjukdomsperioden. Alltför tidig behandling innebär att lammen inte förmår att utveckla motståndskraft mot koccidien, problemet skjuts framåt i tiden. Idag är gängse rekommendation att vid sjukdomsfall behandla hela lammgruppen. Alternativ såsom att bara behandla de senast födda lammen vid utdragen lamning, eller att bara behandla lamm med två eller fler syskon (de torde bland annat fått mindre mängd råmjölk), eller att behandla lammen efterhand som de uppnår en viss ålder togs i beaktande. Detta för att få så god effekt som möjligt utan att för den skull förhindra att lammen utvecklar egen motståndskraft mot parasiten. Bilden kompliceras förstås ytterligare av att förutsättningarna på en och samma gård kan variera från ett år till ett annat.


Förebyggande åtgärder

Vi var också eniga om att nya produktionssystem som växer fram i de nordiska länderna vad gäller lamningstidpunkt, besättningsstorlek, tidpunkt för avvänjning etcetera troligen kommer att ge nya scenarion avseende symtombild och drabbade åldersgrupper. Hälsostatus och stress påverkar lammens mottaglighet, och till exempel kan lamning i januari med uteslutande stallvistelse under lammets första månader (eller hela liv), minska risken för stress i form av sämre näringstillförsel och dåligt väder. De nya förutsättningarna ställer högre krav på gårdsanpassad rådgivning. Det är ett resonemang vi känner igen från parasitbekämpning generellt.

Eftersom smittkällan består av oocystor som sprids med avföringen, och smittvägen utgörs av att lammen plockar i sig dem via munnen, är hygienen central i det förebyggande arbetet. Risken för högt smittyck minskas om lammen kan erbjudas en ren och torr ströbädd, framförallt kring vatten- och utfodringsplatser. När det gäller rastfållor bör man inte ha samma yta år efter år eftersom oocystorna då kan finnas kvar från föregående generation av lamm. Av samma anledning bör man inte ”fylla på” successivt med fler lamm under alltför lång period samma säsong, då nivåerna till slut kan bli alltför höga för de senast födda lammen.


Sammanfattning

Det svenska grundläggande rådet med rena välkomstbeten har växt fram för att skydda lammen från alltför högt tryck av mer traditionella ”betesparasiter”, men fungerar även som skydd mot höga nivåer av koccidier. Det faktum att många strävar efter rena välkomstbeten är troligen den största orsaken till att vi i Sverige, i motsats till de andra länderna, ser relativt få koccidiosutbrott några veckor efter betessläpp. Som klara ledstjärnor lyser även här vikten av parametrarna god hygien och god hälsa. I begreppet god hälsa betonades framförallt betydelsen av god råmjölksgiva! Slutligen fick de norska initiativtagarna den delikata uppgiften att göra en sammanfattning av dagens diskussioner. Resultatet kommer att användas av de nordiska länderna och övriga deltagare i EU-gruppen som underlag för vidare arbete med koccidieproblematiken.


Koccidios

Koccidios orsakas av encelliga parasiter som lever i fårets tarm. Sjukdomen slår i vissa fall hårt. Den kan ge blodtillblandad diarré och hög dödlighet. Lamm som vistas i permanenta vårrastfållor hör under svenska förhållanden till högriskgruppen, men även uppstallade lamm och lamm på bete kan drabbas. Ungefär 15 dagar efter att lammen blivit smittade kan man påvisa parasiten i form av så kallade oocystor i avföringen. Vid misstanke bör man skicka träckprov från tre till fem lamm med särskild frågeställning koccider. Det är framför allt två arter av koccidier som är sjukdomsframkallande, så man måste ta reda på vilken art av oocystor som är aktuell för att kunna utvärdera ett  träckprovsresultat. Behandling är vanligen en engångsdos av en lösning att ge via munnen till alla lamm i gruppen. Tillväxtstörningar som sjuka djur drabbas av kvarstår dessvärre till viss del även efter behandling. För att undvika koccidios är det nödvändigt med god hygien och god hälsa hos lammen.