Svenska förhållanden
Även om vi kan snegla lite avundsjukt på de länder som har längre betesperiod och enklare foderhantering och inhysningsmöjligheter så har vi här i norr fördelar med vår långa stallperiod. De parasitägg och larver som ligger kvar ute på betet efter att djuren stallats in har svårt att klara kylan. Detta är till stor hjälp när det kommer till parasitbekämpning. Ägg/larver kan vara olika tåliga mot kyla och miljöpåverkan tex.beroende på äggskalets tjocklek. Haemonchus är en parasit som bara övervintrar på svenska beten i mycket liten skala, medan Nematodirus battus är tåligare. Parasiter som kan övervintra på betet är anledningen till att vi i Sverige rekommenderar att ge lammen ett parasitfritt förstagångsbete.
Smitta på stall
Att stalla in djuren på hösten ger ett naturligt och effektivt avbrott i parasiternas smittcykel. De allra flesta av fårens tarmparasiter behöver betesmiljön för att utvecklas till sina smittsamma larvstadier och kan inte föröka sig och smitta fåren i en ströbädd. Dock kan det räcka med lite gräs för att hålla igång en smitta så vinterhagar är en utmaning när det gäller parasitbekämpning. Det som kan ställa till problem på stall är å ena sidan att parasiterna som fåren fått i sig på betet följer med in på stall i fårens kroppar. Å andra sidan kan de smittas från en eventuell rasthage. Koccidier däremot kan smitta lammen från såväl ströbädd som rastfållor/hagar.
Koccidier
Koccidier är en grupp encelliga parasiter som består av flera olika arter. De unga lammen kan få vattentunn, ibland blodtillblandad diarré med många sjuka och ofta några dödsfall. De kan smitta både på stall, på betet och i kladdiga rastfållor framförallt om de använts av lamm året innan. Smitta på betet kan tex. ske där man tidigare haft en foderplats där mycket träck har samlats på samma ställe.
Ur parasitsynpunkt är rastfållor inte bra och ofta blir rådet från oss att undvika dem för att få bukt med parasitproblem. Om man vill använda rastfållor bör man ha åtminstone två som man kan alternera mellan så att de bara används vartannat år.Tackorna bör stallas in när de skall lamma och lammen bör sedan inte släppas ut i vinterrasthagen utan på ett rent bete. Hästar eller kor som betar sommartid kan också vara till storhjälp för att få ned smittrycket i vinterhagen, samt att vända ner jorden då och då.
En god hygien i ströbädden framför allt runt vattenkällor är viktigt för att undvika infektion med koccidier. Koccidier gillar fukt och överlever länge i miljön. Ett starkt immunförsvar hos lammen är också viktigt när det gäller att skydda dem mot denna parasit.
Vuxna får är ofta bärare av ett mindre antal koccidier utan att själva bli sjuka. Efter de första månaders ålder är det sällsynt att diarré hos lamm är orsakad av koccidier eftersom lammen då har hunnit utveckla en viss immunitet mot parasiten. Det är de första månaderna som lammen behöver skyddas från alltför stor mängd koccidier samt ha ett gott immunförsvar från tackan till hjälp innan deras eget mognat ut.
Ströa alltså ofta, gärna innan det behövs så att det inte hinner bli fuktigt och se till att ha en god rutin när det gäller lammens råmjölksgiva och undvik kladdiga rasthagar. Om lamm mellan 1-2 månaders ålder har diarré misstänker vi ofta koccidier och rekommenderar att ta ett träckprov samt se till att hängiga djur får vätskeersättning. Det är ofta vätskebrist och rubbad saltbalans de dör av.
När provsvaret sedan visar att det finns mycket koccidier i lammen så artbestäms de och vi bedömer provet utifrån mängd och vilka sorter som finns. Det är framför allt två arter som är sjukdomsframkallande så träckprovet säger mycket. Om vi konstaterat en sjukdomsframkallande koccidieart i en lammgrupp med symtomen som ovan så behandlas hela gruppen vanligtvis med Baycox ovine och gärna miljöbyte eller åtminstone rikligt med nytt strö i bädden.
Det som kan vara nedslående med en koccidieinfektion på lammen är att skadorna i tarmen ofta leder till nedsatt tillväxt en lång tid efter att infektionen är borta. Lammen kan också vara lite känsligare i sin tarm en tid efter en allvarligare infektion så lite tålamod med läkningen behövs. Som alltid har man mycket igen med förebyggande arbete och när det gäller koccidier kan vi mycket om vilka risker som finns. Goda rutiner är A och O.
Tänk på att gärna ströa innan det behövs.
