Artikeln är publicerad i Fårskötsel nr 7 2017
Parasiternas livslängd i fåren
Efter att djuren lämnar betet får de naturligtvis inte i sig parasiter som är betesburna. De tar dock med sig alla maskar som finns i mag-tarmkanalen även in på stall. Livslängden hos de parasiter som finns hos får varierar bland annat beroende på vilken art det handlar om, men även beroende på parasitens utvecklingsstadium. Generellt sett kan man absolut inte ”blåsa faran över” efter att djuren stallats in. Som antytts ovan beror detta på att alla parasiter som fåret har i sin kropp på hösten kan finnas kvar under lång tid, vilket kan nedsätta produktionen och djurhälsan även under stallsäsongen. Ovanstående faktum ligger till grund för att man ofta väljer att avmaska tackor/livdjur vid installningen, om de varit exponerade för stora magmasken Haemonchus contortus under sommarbetet.
Maskarna som parasiterar i tackans löpmage och tarm följer med in på ströbädden och fortsätter att orsaka skada.
Koccider kan smitta även på stall
Koccidios är en sjukdom som inte beror på maskinfektion utan orsakas av en grupp encelliga parasiter. Det finns flera olika arter som kan smitta både på stall och på betet. Lammen kan få kraftig diarré vilket kan ge hög dödlighet och orsaka tillväxtstörningar som ofta kvarstår under lång tid. Lamm som vistas i permanenta rastfållor på våren hör under svenska förhållanden till högriskgruppen, men denna parasit kan alltså smitta lamm även på stall (och på bete).
Olika preparat har olika effekt
I Sverige finns idag två huvudgrupper avmaskningsmedel mot rundmaskar hos får; Makrocykliska laktoner, ML och Bensimidazoler, BZ. Dessa medel tar död på maskarna på olika sätt samt har olika förmåga att bekämpa olika typer av maskar inklusive deras larvstadier.
Gruppen som kallas ML, dit Ivomec® och Norometin® hör, uppges avdöda flest stadier av maskarna. Efter avmaskning med ML då djuren kommit in på stall visar också provtagning på våren ofta fortfarande 0 epg. Undantaget är om maskarna blivit resistenta.
Även när medel ur den andra BZ gruppen används efter installning, t ex Valbazen® släcks äggutskiljningen i de allra flesta fall 7-10 dagar efter behandling. Däremot kan vårproverna ibland visa höga epg före betessläpp. Det beror på att de vuxna maskarna avdödades vid höstavmaskningen, men inte ”yngre stadier” inklusive vilande larver. De sistnämnda ligger i vinterdvala men ”vaknar till” så småningom och utvecklas då till nya vuxna maskar. Detta är förklaringen till att man i dessa besättningar ibland ser hög äggutskiljning även på våren.
Oavsett vilket preparat som använts på hösten rekommenderar vi att man alltid tar träckprov före betessläpp. För att få en god start på betessäsongen är det extra viktigt att skydda välkomstbetet med djur som inte utskiljer parasiter.
Träckprov under höst och vinter
Ibland sägs det att det aldrig är någon idé att ta träckprover under höst och vinter för maskarna lägger inga ägg då – detta är en myt. Rutinprover för kontroll av parasitstatus under stallperioden vill vi dock helst ta från och med mitten av april, från djur som tidigare varit på bete. Detta görs oftast för att få ett så bra underlag som möjligt inför betessläpp.
Vid utredning av misstänkt problem kan det vara stor idé att ta prover även tidigare på stallsäsongen. Vi har sett tillräckligt många provsvar med tusentals ägg per gram avföring, inklusive stora magmasken, under hela hösten och vintern för att förstå att det kan finnas rikligt med aktiva vuxna maskar även under denna period.
Stora magmasken hör till de maskar som under vissa betingelser går i dvala över vintern. Det är dock långt ifrån alla individer som gör detta. Har man ett pågående problem med stora magmasken under stallsäsong kan man alltså påvisa detta via träckprovsundersökning. De maskar som ligger i dvala lägger visserligen inga ägg, men de suger heller inte blod och orsakar därmed inte blodbrist.
Leverflundran
När det gäller stora leverflundran, Fasciola hepatica, tar den betydligt längre tid på sig än övriga maskar för att bli vuxen och äggproducerande. Vanligtvis tar det upp till 10-12 veckor från att djuren smittas tills man kan påvisa ägg i träckprover. Ett bra sätt att upptäcka smitta av stora leverflundran i din besättning är att ta del av slaktanmärkningar; vid slakt kan man ju titta på levern där de vuxna flundrorna kan ses med blotta ögat i gallgångarna. Observera att det är stor skillnad på om man hittar lilla eller stora leverflundran. Det är bara den stora leverflundran som orsakar omfattande problem. Om man inte har någon höst-/vinterslakt eller om det bara är tackorna som betat på sanka riskbeten och man bara slaktar lamm så kan man skicka in träckprov. För att kunna påvisa leverflundrans ägg måste man dock efterfråga detta då det kräver en speciell undersökning. Man måste också vara medveten om att om djuren smittas under augusti-september kan äggen påvisas i träckprov tidigast från och med november-december.
Ofta görs avmaskning av tackor/livdjur vid installning efter att stora magmasken har påvisats under betessäsongen.
Ta från tillräckligt många djur
Prov bör alltid tas från minst sex djur i betesgruppen. Är det fler än 60 djur bör man sikta på cirka 10 % (se tabell). Att man tar prov från flera individer i samma betesgrupp är viktigt eftersom djuren i allmänhet har olika mängd parasiter trots att de har betat tillsammans och är lika gamla. Lite tillspetsat kan man säga att enda gången det är OK att ta färre än sex prover är om man har fem djur eller färre.
Ta en ny påse för varje individ
Träckproverna ska alltid förpackas i separata påsar, alltså en påse per djur! På labbet tar man ut en exakt mängd ur påsen, närmare bestämt ett gram. Om du paketerat träck från flera djur i samma påse vet du inte om de undersökta grammen kommer från ett eller flera djur.
Varje provsvar är en triplett
Träck från tre individer blandas (poolas) till ett samlingsprov på Vidilab. Varje provsvar speglar alltså medelantalet ägg hos tre djur.Detta görs för att hålla nere kostanden för undersökningen. Som kund hos G&D betalar du 40 % av analyskostnaden, vilket 2017 motsvarar 126:- per triplett. Denna rabatt ges på upp till 20 poolade tripletter, alltså upp till 60 individprov, per besättning och år.
|
Rekommendation för antal prov per betesgrupp 1-5 djur: ett prov per djur! |
Ta gärna provet direkt från tarmen, annars färsk träck från mark/ströbädd
Det går alldeles utmärkt att försiktigt plocka träck direkt från fårets ändtarm. Det är inte svårare än att ta tempen. Det underlättar om Du har en plasthandske med lite glidslem på fingret.
Känns det helt tomt i ändtarmen på den individ man gärna vill undersöka kan man återkomma efter en kort stund och då har det som regel ”fyllt på” med träck. Måste man börja med att driva ihop djuren gör man bäst i att ställa dem trångt och återkomma efter en stund/vid senare tillfälle.
Vill du i stället samla från marken eller ströbädden så är det lättare om fåren har legat ner en stund när du kommer. Se ut det djur du vill provta och var beredd när du försiktigt närmar dig eftersom fåren ofta släpper avföring när de reser sig. Du bör ta cirka en matsked per djur. Träcken läggs i en plastpåse där luften pressas ut och försluts. Glöm inte att märka påsen.
Träckprov tas med ett djur i varje påse och från cirka 10 % av djuren du vill undersöka men minst sex individer. Proverna som undersöks poolas tre och tre på Vidilab efter vägning av exakt mängd.
Pågående projekt för koll av eventuell stallsmitta
För att ta reda på om stora magmasken kan smitta på stall under svenska förhållanden pågår projekt inom G&D i samarbete med Sveriges lantbruksuniveristet, SLU. Detta är en väsentlig fråga för korrekt hantering av resistensproblem i den egna besättningen och vid förflyttning av livdjur. Är det så att lamm uppfödda på stall kan bli smittade av stora magmasken från ägg som utvecklas till infektionsdugliga larver i ströbädden? Till dags dato har vi har tagit träckprov från tio lamm i sex besättningar där tackorna visade minst 2000 epg med stora magmasken före betessläpp. Lammen som undersöktes är födda tidigt på säsongen (jan-feb) och hade bara gått på ströbädd samt förstås inte utfodrats med färskt gräs.
Träckprover från de lamm som provtogs i våras visade 0 epg och det återfanns inga larver vid odling som ökar känsligheten i analysen. Det återstår dock molekylära analyser som görs på SLU, och vi ropar inte hej innan dessa är redovisade!
