Kort om stora leverflundran
Stora leverflundran drabbar huvudsakligen betande idisslare. Parasiten behöver en mellanvärd för att kunna utvecklas till infektionsdugliga larver. Mellanvärden utgörs av en dammsnäcka som trivs på betesmarker som är sanka eller översvämmade. Stora leverflundran orsakar kroniska skador i värddjurets lever. Den fullt utvecklade flundran, som är väl synlig för ögat, parasiterar i leverns gallgångar och orsakar höggradig blodbrist och nedsatt immunitet hos värddjuret. I Storbritannien anses infektion med stora leverflundran vara en av de mest förlustbringande sjukdomarna inom fårnäringen. Svenska Djurhälsovårdens databas över sjukdomsregistreringar vid slakt visar på en liknande utveckling med ökat antal kasserade levrar på grund av stora leverflundran. I Fårhälsovårdens arbete har kontakter med drabbade besättningar ökat. Problem med stora leverflundran är främst lokaliserad till västkusten och Skåne även om det har skett en spridning till andra delar av Sverige.
Det är viktigt att upptäcka smittan tidigt i drabbade besättningar för att kunna sätta in rätt behandling. Metoden att analysera träckprov som används för diagnos av andra invärtes parasiter hos får är inte optimal för stora leverflundran eftersom den utvecklas under så lång tid i värddjuret. Leverflundrans ägg kan påvisas i träcken först tre månader efter smittotillfället och äggen utskiljs dessutom inte hela tiden. Smittan sker i regel under senare delen av sommaren eller tidigt höst och parasitäggen kan ofta inte påvisas förrän i januari, när parasiten redan har orsakat skador i levern.
Rapportering från slakterier
Vissa slakterier, främst de större, har som rutin att rapportera förekomst av sjukdomar på avräkningen till djurägarna. Varje sjukdom eller skada har sin egen kod. Vad gäller stora leverflundran är det för närvarande det bästa sättet att få reda på om besättningen är smittad. Framförallt kan parasiten upptäckas i levrar från utslagstackor, men även från lamm som slaktas under hösten. Om behandling på besättningsnivå sätts in i detta skede kan leverskador hos smittade djur i stor utsträckning förhindras.
Eftersom rapporteringen från de småskaliga slakterierna har varit bristfällig, besökte vi under 2012 ett stort antal småskaliga slakterier för att informera om varför det är viktigt för producenterna att få reda på vilka sjukdomar som setts vid slakt. Gensvaret var överväldigande positivt. Företrädare för slakterierna uttryckte överlag förståelse för hur viktig denna information är för djurägarna. Det är viktigt med en väl fungerande rutin där Livsmedelsverkets personal förser slakteriet med observerade sjukdomsregistreringar för varje individ. Därefter ligger det på slakteriet att informationen går vidare till varje djurägare som lämnat djur för slakt. Det är även viktigt att djurägaren inte bara informeras muntligt utan skriftligt, till exempel på avräkningen. Vid besöket lades stor fokus på stora leverflundran, där information om sjukdomsregistreringen ofta är en förutsättning för djurägaren, att i ett tidigt skede få kännedom om att parasiten gjort sitt inträde i besättningen.
Projektet kommer nu att utvärderas och vi kommer att ge förslag på hur slakterierna kan förbättra informationen till sina kunder. Glöm inte att du som producent också kan fråga slakteriet om sjukdomsregistreringarna. En vanlig uppfattning när vi frågar lammproducenter om de har några sjukdomsregistreringar vid slakt är att man tror att slakterierna lämnar ut dem.
Vi besöker Ö-slakt
Slakteriet ligger i Stockholms skärgård bara några meter från vattnet. Hit kommer djur både med båt och bil. Sussi Sundberg, som jobbar med administrationen, berättade vid besöket att slakteriet har funnits sedan 2006. Här slaktas bara nöt och får.
Djurhälsovården är på slakteriet för att vi är nyfikna på hur hanteringen av de sjukdomsregistreringar som görs vid slakt tas vidare till djurägaren.
Vi får veta att veterinärens sjukdomsregistreringar har lämnats ut till djurägaren från start. För slakteriet har detta varit en självklarhet. Sussi berättar också att veterinären skriver in koderna direkt i slaktlistan där all information som ska med på avräkningen till djurägaren, såsom djurets slaktnummer, vikt och klassning samt sjukdomsregistrering finns.
Vi frågar Sussi om hur vanligt det är att en djurägare ringer och vill ha mer information om sjukdomsregistreringen och får svaret att det händer någon gång i månaden. Kan Sussie inte svara själv ber hon veterinären om hjälp. För Ö-slakt är det inte krångligt att lämna ut sjukdomsregistreringarna, de tycker att det är en bra service till djurägarna.
Den sista frågan från oss är om stora leverflundran hittats någon gång på får eller nöt som slaktats på Ö-slakt. Efter en koll i databasen kommer svaret redan efter några minuter och det visar sig att den diagnosen har ställts vid tre olika tillfällen på nötkreatur. Vid dessa tillfällen har även slakteriets veterinär kontaktat djurägaren för att förklara hur viktigt det är att besättningens veterinär kontaktas.
