Fostren skadas
Även om smittan bara kan ske under den årstid när det finns svidknott så kan skadorna upptäckas flera månader senare. I Sverige är det knottsäsong ungefär från april till oktober. Antalet svidknott som bär på viruset kommer att var högst under sensommar och höst. Då är risken för smitta för idisslarna som störst. När dräktiga idisslare smittas i första tredjedelen av dräktigheten kan Schmallenberg-virus påverka fostren och orsaka kastningar, missbildningar, att lammen föds döda eller dör strax efter födseln. Missbildningarna kan vara krökta leder och ryggar, vriden nacke, vattenskalle och andra hjärnskador.
Om kalvar, lamm eller killingar föds med missbildningar kan det medföra förlossningssvårigheter. Var därför extra vaksam under årets lamnings-, killnings- eller kalvningssäsong.
Så här kan det börja när en besättning (400 tackor) drabbas av Schmallenberg-virus:
”Lamningssäsongen började med att fem tackor av tio fick dödfödda lamm. På scanning har man sett flera missbildade lamm”. När Schmallenberg-viruset dök upp i Europa 2011 visade en del kor också allmänna symtom några dagar i samband med att de smittades via insektsbett: nedsatt allmäntillstånd, dålig aptit, feber, nedsatt mjölkproduktion och diarré. Hos får och getter har inte sådana symtom rapporterats.
Viruset stannar i Sverige
Jordbruksverket och SVA räknar med att Schmallenberg-viruset har kommit för att stanna i Sverige. Det blir inga restriktioner i besättningar med konstaterad smitta. Inga djur kommer att avlivas och djur får flyttas som vanligt. Viruset sprids inte till människor och det är inte farligt att dricka mjölk eller äta kött från djur som smittats.
Första gången kommer skadorna
De nötkreatur, får och getter som har smittats blir immuna. Det innebär att under nästa och kommande dräktigheter kommer deras foster inte att skadas av viruset. För att foster ska skadas måste de alltså finnas i livmodern hos en ko, tacka eller get som inte har varit smittad tidigare år. När smittan etablerat sig i ett område är det därmed framför allt ungtackor och unggetter som kan drabbas av fosterskador, eftersom de äldre djuren är immuna. Kvigor är äldre och har större chans att bli immuna innan de blir dräktiga.
Vad kan bonden göra?
De djur som redan bär på ett smittat foster går inte att göra något åt. Det finns inget läkemedel mot sjukdomen. Det finns flera vaccin under utveckling mot smittan men de är ännu inte tillgängliga på marknaden. Det är än så länge oklart när dessa vacciner kan vara tillgängliga för användning i Sverige. Knottutrotning i miljön är inte möjligt. Behandling av djuren med insektsdödande medel går att genomföra men vi vet inte hur effektivt detta är.
Om betäckningar läggs i början av den knottfria säsongen under november-december, så kommer fostren inte att skadas. Detta gäller bara djur som inte är immuna eftersom de andra inte påverkas av viruset längre. Det måste ju finnas svidknott som bär på smitta och sticker och överför smittan under första delen av dräktigheten för att fosterskadorna ska uppstå.
Svag- och dödfödda idisslare kan bero på många olika orsaker. Om du som är bonde har idisslare som får missbildade eller svag- och dödfödda kalvar/lamm/killingar bör du ringa din veterinär, som kan avgöra om det missbildade djuret bör obduceras och undersökas för Schmallenbergvirus. Schmallenbergvirus är sedan 3 januari 2013 inte längre en anmälningspliktig sjukdom. Det betyder att veterinärer inte behöver anmäla varje nytt fall av sjukdomen till Jordbruksverket. Däremot är det fortfarande viktigt att rapportera så att myndigheterna kan sammanställa virusets verkningar i svenska besättningar samt att anmäla missbildade lamm, killingar eller kalvar genom veterinär tills annat anges av myndigheterna.
Inrapportering
Det är mycket viktigt att få en bild av hur läget utvecklas i landet. Rapportera förekomst av missbildade unga idisslare. Fyll gärna i enkät om årets lamningsresultat eller kalvningsresultat på Svenska Djurhälsovårdens och SVA:s hemsida. Preliminära resultat från den enkät som funnits på hemsidorna avseende dräktighetsresultat hos tackor visade när cirka 70 besättningar svarat på enkäten att av det totala antalet scannade tackor (4436 st) var 28 % av tackorna tomma eller bar på döda lamm. I enskilda besättningar varierade scanningsresultatet från att samtliga tackor var dräktiga till att 90 % av de scannade tackorna var tomma.
Kerstin de Verdier
SVA
Lena Stengärde
Djurhälsoveterinär, Kalmar
