Artikel

Det här är Mycoplasma bovis

Mycoplasma bovis (M. bovis) är en bakterie som infekterar nötkreatur. I många länder har den en stor spridning och orsakar stora förluster och djurlidande. I Sverige har vi idag ett gott utgångsläge. I en tankmjölksundersökning som genomfördes i Sverige 2019 hade bara 5 procent av mjölkbesättningarna antikroppar mot Mycoplasma bovis.

Symtom

Mycoplasma bovis är en svårbehandlad och smittsam sjukdom som kan orsaka stora problem i både ungnötsbesättningar och mjölkbesättningar.  Infektion med M. bovis kan ge upphov till olika symtombilder hos såväl kalvar som äldre djur. Kalvar får ofta lunginflammationer eller ledinflammationer. Trots behandling med bredspektrumantibiotika blir sjukdomen ofta kronisk och påverkar tillväxten. Dödligheten kan vara hög. Hos mjölkkor ses bland annat juverinflammationer som inte kan behandlas med antibiotika.

Diagnostik

Diagnosen M. bovis ställs genom provtagning på levande djur eller vid obduktion.  För att visa pågående infektion används PCR-analys. Då provtas kalvar med akuta symtom med nässvabbsprov och från kor med juverinflammation tas mjölkprover. Analys av antikroppar kan användas för att visa på genomgången infektion.

Smittspridning

Till en mjölkbesättning kommer smittan oftast via inköpta djur eller andra djurkontakter. Till ungnötsbesättningar kommer smittan vanligen med kalvarna från ursprungsbesättningen. Ökad smittspridning och sjukdomssymtom kommer ofta med stress vilket gör att risken för sjukdom är större efter en transport och blandning av djur från olika ursprungsbesättningar.

Åtgärder i smittade besättningar

Erfarenheterna av att sanera smittade besättningar är begränsade. Fokus i smittade besättningar ligger på att minska sjukligheten och begränsa produktionsförlusterna.  För att minska sjukligheten hos kalvar och ungdjur, både i mjölkbesättningar och i specialiserad ungnötsproduktion, bör man arbeta för att öka kalvarnas motståndskraft och bryta smittkedjor. Viktiga principer i mjölkbesättningar är att slå ut smittade kor, optimera mjölkningsrutiner samt att minska risken för spridning till kalvar.  Förmedlade kalvar ska vara i bra tillväxt och helst avvanda. För att kunna bryta smittkedjor är det en förutsättning att man kan hålla små sammanhållna grupper och ha en bra sektionering. Erfarenhet visar att efter att ha säkerställt goda inköpsrutiner och strikt omgångsinsättning har den kliniska bilden i många fall förbättrats men symtomen kan dock återkomma i skov.