Både vid sommarens IPVS-kongress i Vancouver och på Leman Conference i september rapporterade kanadensiska och amerikanska forskare om ett nytt sjukdomskomplex hos gris. Syndromet har de valt att kalla ”Periweaning Failure to Thrive Syndrome” (PFTS). I USA och Kanada avvänjs smågrisar vanligtvis redan vid tre veckors ålder. I PFTS-drabbade besättningar är grisarna helt normala vid avvänjningen. De flesta grisarna i gruppen börjar snabbt äta och växa och visar inga tecken på hälsoproblem. Redan 60–72 timmar efter avvänjning kan man se PFTS-påverkade grisar. De är fortfarande aktiva, alerta och utan feber men de äter inte. Förekomsten av sjuka grisar varierar mellan 3–20 procent och vid låg förekomst är det lätt att missa de drabbade djuren. Grisarna blir slöa, rör sig långsamt och står ofta stilla med sänkt huvud. Många av grisarna har även ett onormalt beteende med smackande tuggrörelser. Drabbade grisar dör i regel av svält och uttorkning, men det kan ta ganska lång tid. De flesta dör under tredje till fjärde veckan efter avvänjning.
Cytomegalovirus hittat
Behandlingen i tidigt skede har varit att flytta grisarna till sjukbox med extra värme samtidigt som grisarna fått
elektrolytlösningar och mjölkbaserat foder. Väldigt få drabbade grisar har svarat positivt på den utökade omvårdnaden. Forskarna menar att det finns en infektiös orsak till PFTS. Vid obduktion av drabbade grisar har forskarna hittat en tydlig inflammation med stora mängder tjockt varigt slem som täpper till näshålan och framförallt silbenet. Dessa sjukliga förändringar finns redan i tidigt förlopp av PFTS. Som orsak till inflammationen har man funnit Porcint cytomegalovirus (PCMV). Forskarna har också hittat sjukliga förändringar i mage och tarm på PFTSdrabbade grisar. Vad dessa förändringar beror på vet man inte, men de är inte orsakade av svält.
Mer forskning krävs
Vid en akut och kraftig silbensinflammation dämpas grisens förmåga att känna smak och lukt. Grisar är beroende av smak och lukt för att undersöka foder med trynet och munnen i sitt ätbeteende. Många av grisarna har inte ätit foder under digivningen och saknar därför erfarenhet av pellets eller annan fast föda vid avvänjningen. Det är dessa grisar som man misstänker kanske aldrig börjar äta foder på grund av den lokala men allvarliga skadan i näshålan orsakad av PCMV. Fortsatt forskning kommer att undersöka om PCMV är aktivt vid eller i närheten av avvänjningstidpunkten. Om så är fallet kommer man att studera vilka stressfaktorer som kan vara viktiga för att aktivera viruset. Andra möjliga orsaker till syndromet kommer också att studeras.
Katarina Karlsson
Grishälsoveterinär
Malin Cerne
veterinär Boehringer-Ingelheim
