Vad händer om pesten kommer?

Reviderad version av artikelserie om ny status i Smittsäkrad Besättning Gris.
Publicerad måndagen den 6 februari 2023 i Tidningen Grisföretagaren.

 

I april 2021 antog EU-kommissionen en ny förordning som beskriver de åtgärder som ett medlemsland måste vidta för att bekämpa Afrikansk Svinpest om smittan påvisas i landet. I förordningen beskrivs allt från vilka biosäkerhetskrav som ställs på besättningar som hamnar i en smittad zon till hur kött från grisar i en smittad zon ska hanteras på slakteri. I en artikelserie i fyra delar kommer vi beskriva de biosäkerhetskrav som kommer att ställas på besättningar i ett smittat område.

Om ASF konstateras hos vildsvin eller hos tamgris så kommer Jordbruksverket att upprätta ett ”smittat område” som kommer att beläggas med restriktioner. En smittspårning kommer att inledas och därefter kommer en plan för bekämpning av smittan att tas fram.

Efter den inledande fasen så kommer det smittade området att delas in i så kallade restriktionszoner. Dessa zoner kommer sannolikt att kvarstå under en lång tid. För att få lov att transportera grisar mellan zoner och ut från en zon så måste besättningen uppfylla vissa specifika krav. Djurgruppen som ska flyttas ska undersökas av en officiell veterinär före transport. Det kommer även att krävas rutinmässig provtagning för ASF av döda grisar i besättningar som hamnar i en restriktionszon. Utöver detta så ska besättningen även uppfylla en rad biosäkerhetskrav för att bli godkänd. Flera av biosäkerhetskraven ingår redan idag i Smittsäkrad Besättning Gris – så är besättningen ansluten till programmet så är ni en bra bit på väg!

Smittskydd – en del av livsmedelsstrategin

Redan hösten 2020 beviljades Smittsäkrad Besättning Gris pengar från Livsmedelsstrategin genom det så kallade Vildsvinspaketet. Pengarna ska dels användas för att sprida kunskap om hur vi kan minska riskerna för både direkt och indirekt kontakt mellan tamsvin och vildsvin, dels för att utveckla programmet. Efter att EU-kommissionens förordning om ASF trädde i kraft har arbetet fokuserats på att utveckla en ny status inom programmet med fokus på vildsvinskontakter. Statusen tar avstamp i de biosäkerhetsrutiner som krävs i en besättning för att bli godkänd för transport av grisar. Syftet med statusen är att besättningar ska kunna få smittskyddet bedömt och förhandsgodkänt. Men statusen ska också ses som en möjlighet att stärka smittskyddet ytterligare även mot andra smittor som kan finnas vildsvinsstammen så som salmonella. Välfungerande smittskyddsrutiner tar tid att etablera – och existerande rutiner tar tid att förändra.

Efter önskemål från Jordbruksverket sattes en arbetsgrupp ihop bestående av representanter för Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt och de ordinarie representanterna i programmets styrgrupp (Lundens Djurhälsa, Distriktsveterinärerna och Gård&Djurhälsan). Arbetsgruppens uppgift är att ta fram en ny status inom SSB Gris som uppfyller de Biosäkerhetskrav som ställs i EU-kommissionens förordning.

ASF-status

Den nya statusen kommer att vara frivillig och ska ses som en möjlighet att vara bättre förberedd om ASF skulle konstateras i landet. För att kunna bli förhandsgodkänd så krävs det att besättningen är ansluten till Smittsäkrad Besättning Gris och uppfyller kraven på GRUND-nivå. Utöver kraven på GRUND-nivån så måste även vissa utvalda krav på SPETS-nivå och specifika krav för ASF-status att vara uppfyllda.

Besättningar som inte är anslutna till Smittsäkrad Besättning Gris eller som väljer att inte bli förhandsgodkända i den nya statusen kommer i stället att behöva bli kontrollerade och godkända för transport i samband med att smitta konstateras i ett område.

Vid konstaterad smitta i en tamgrisbesättning så kommer Jordbruksverket besluta om avlivning av djuren. Då utgår ersättning till djurhållaren i enlighet med Epizootilagstiftningen. Viktigt är det dock att påpeka att ersättning för epizootisjukdom utbetalas till alla besättningar oavsett om besättningen är ansluten till SSB Gris eller ej.

Biosäkerhetskraven

Grundprincipen för biosäkerhetskraven i lagstiftningen är att det inte ska förekomma vare sig direkt eller indirekt kontakt mellan tamgrisar och vildsvin. För att få detta att fungera praktiskt i vardagen så krävs en bedömning av vilka risker som finns i just er besättning. Ligger besättningen i ett vildsvinstätt område? Har era grisar tillgång till utevistelse? Rör ni er mellan stallarna och flyttar djur mellan olika byggnader? Används samma maskiner i fält som sedan används för utmockning av bäddar och inkörsel av halm? Det finns många olika riskområden och där riskerna är av olika betydelse för olika besättningar. En ordentlig genomgång av besättningens rutiner ur ett smittskyddsperspektiv tillsammans med er besättningsveterinär är A och O! På så vis kan ni tillsammans identifiera områden där risken är hög och där det finns utrymme för förbättringspotential. I de kommande artiklarna kommer vi att gräva lite djupare i olika riskområden.