Artikel

Små frön stjälper stora lass

Foderleda är ett vanligt förekommande symtom hos enskilda grisar. Att hela besättningar slutar äta är ovanligt men kan förekomma vid utbrott av vissa luftvägsinfektioner. I nedan beskrivna fall var orsaken en helt annan.

Foderleda i hela besättningen
När 2008 års spannmålsskörd började utfodras i en 300 suggors besättning fick djurägaren truga grisarna med fodret. Sinsuggorna, som ju utfodras restriktivt, åt upp sina givor i form av blötfoder. De digivande suggorna matstrejkade nästan helt då de fick samma foder. Tillväxtgrisarna ratade blötfodret som innehöll besättningens egen spannmålsblandning. Denna bestod av rågvete 45 %, korn 25 %, vete 20 % och havre 10 %. Spannmålsblandningen förvarades i en Dan-corn stålsilo med omrörningssystem.

Lägre avvänjnings- och förmedlingsvikter
Problemet pågick under ca en veckas tid. Effekterna av fodervägran blev att suggorna uppenbarligen mjölkade sämre och grisarna vandes av vid betydligt lägre vikt än vanligt. Förmedlingsvikten vid ca 12v ålder blev i den aktuella omgången i genomsnitt 22,6 kg mot normalt ca 28 kg.

Ogräs i spannmålen
Djurägaren upptäckte själv att spannmålsblandningen innehöll frön och andra växtdelar av diverse ogräs. Han var ej förvånad eftersom odlingssäsongen varit mycket besvärlig på grund av försommarens torka. Under sådana förhållanden fungerar växtskyddsmedel dåligt och strålängden hos speciellt kornet var mycket kort. Detta medförde att mycket ogräs följde med upp på det lågt ställda skärbordet under tröskningen.

Normal aptit efter rensning
Ogräsblandningen rensades från spannmålsblandningen genom att montera ett 4 mm såll för skördetröska i 45o vinkel mot det rör som matade ut spannmålen från silon. Ett likadant såll monterades i foderberedningsrummet. Den från ogräs rensade spannmålsblandningen konsumerades av grisarna i normal omfattning.

Ogräsfrö smakar illa
Ogräsrenset lämnades in till Eurofins, Lidköping för analys. Rangordnat efter rikligaste förekomst av fröer bestod det av baldersbrå, lomme, trampört, svinmålla, pilört, åkerbinda och groblad. Inga av dessa växter är kända för att vara giftiga. Dock försämrades smakligheten på foderblandningen av fröer och eller växtdelar av någon eller några av dessa ogräs.

Lärdom av det inträffade
I detta fallet förekom ogräs i rikliga mängder och djurägaren förstod relativt snabbt att foderledan kunde härledas till förekomsten av ogräs i spannmålsblandningen. Mindre mängder av ogräs kan tänkas vara mera svårupptäckta och enbart orsaka ett minskat foderintag. Förutom en försämrad tillväxt hos grisarna kan man befara att grisarna blir frustrerade och börjar med svansbitning. Problemet med ogräs och foderleda bör särskilt beaktas inom den ekologiska produktionen eftersom restriktioner gäller för bruk av växtskyddsmedel inom denna bransch.

Nils Holmgren
Svinhälsoveterinär