Då nötkreatur går på bete finns det många faktorer att ta hänsyn till. Betet måste vara omgärdat av ett lämpligt stängsel, det får inte finns något på betet som djuren kan skada sig på, varken giftiga växter, gammal taggtråd eller annat avfall. Dessutom måste vattnet på betet vara av god kvalitet och i tillräcklig mängd. Området runt vattenkällan bör vara tramptåligt och då även under sämre väderlek. Det är också viktigt att djuren har tillgång till saltsten och mineraler på betet. För att djuren ska få i sig tillräckligt med näring från betet rekommenderas en beteshöjd på 9-14 cm för nötkreatur. Detta för att djuren ska få i sig tillräckligt mycket i varje tugga. Framför allt under början av sommaren bör betet hållas på denna höjd, men efter midsommar kan höjden ökas något eftersom betets tillväxt ofta minskar då.
Utnyttjandet av betet kan sägas vara optimalt när djurens behov och betesmarkens avkastning är i balans. Eftersom foderbehovet ökar medan det är en säsongsmässig minskning av betesproduktionen, kan en given areal aldrig betas med samma djurantal hela säsongen om man vill utnyttja betet optimalt.
Hur många djur kan/bör man ha på betet?
En lämplig beläggning på betet under säsongen kan styras genom:
• Anpassning av arealen
• Anpassning av djurantalet
Beläggningsgraden på betet avgörs av flera faktorer; om betet är ett åkermarksbete eller naturbetesmark, vilken djurkategori som finns på betet samt vilken tillväxt som förväntars hos djuren. Naturligtvis spelar väderleken också roll för betets avkastning. Riktlinjer för beläggning på betet ses i Tabell 1 nedan.
Tabell 1. Riktlinjer för beläggningsgrad för olika djurkategorier på bete
| Beläggning, djur per hektar | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Djurslag | Ålder | Åkermarksbete, gödslat med 80 kg N |
Naturbetesmark | Förväntad tillväxt, g/dag | ||
| Försommar | Sensommar | Försommar | Sensommar | |||
| Kviga | < 1år | 8 | 4 | 4 | 2 | 650 |
| Kviga | >1 år | 4 | 2 | 2 | 1 | 700 |
| Tjur | ca 1 år | 6 | 3 | 3 | 1,5 | 900 |
| Stut | < 1år | 8 | 4 | 4 | 2 | 700 |
| Stut | >1 år | 4 | 2 | 2 | 1 | 950 |
| Diko med kalv | 3 | 1,5 | 1,5 | 0,75 | Kalvtillväxten varierar med djurmaterialet | |
Olika betessystem och strategier
Bete kan grovt delas in i två olika betessystem, kontinuerligt bete samt rotationsbete. Inom varje system finns det varianter och gränserna mellan de två systemen är flytande. Många faktorer spelar in vad gäller val av betessystem, bl a arbetsbehov och investeringskostnader, varför inget system är överlägset bättre än det andra.
Kontinuerligt bete – Samma djur har tillgång till hela betesmarken hela tiden. Systemet kan tillämpas vid stora och relativt lågavkastande naturbetesmarker med en varierad vegetation. Utnyttjandegraden av betet är ca 50 %, då delar av betet periodvis hinner förväxa innan djuren väljer att beta de minst attraktiva områdena. Det kan också bli mycket ratbildningar på området.
Styrd storfålla – Genom att reglera en större betesmark med ett lätt flyttbart stängsel kan betesarealen regleras efter djurens behov. Den del av betet som inte betas bör putsas eller skördas.
Rotationsbete – Betet delas in i olika avdelningar och djuren får beta en fålla i taget. Beläggningsgraden i respektive fålla är relativt hög när djuren betar, vilket gör att avbetningen är god. När sedan djuren flyttas till nästa fålla kan betet växa ”ostört” fram till nästa betning. Djuren bör inte komma tillbaka till fållan förrän tidigast efter två veckor. I början av betessäsongen, när betet växer snabbt, bör djuren vara tillbaka och beta i fållan efter två veckor, så att inte betet blir förvuxet. Fållor som eventuellt inte hinner betas av, bör putsas eller skördas. Utnyttjandet av ett rotationsbetet är ca 60-70 %.
Stripbete – Genom att flytta ett enkelt elstängsel inom en fålla med någon eller några dagars mellanrum ger man djuren tillgång till nytt och rent bete. Om man flyttar ett elstängsel bakom djuren i samma takt blir det en form av rotationsbete. Detta innebär att ett mycket högt betestryck är möjligt och därför minska utrymmet för selektivt bete. Djuren tvingas beta den vegetation som finns i den tilldelade fållan. Arbetsåtgången blir högre i ett sådant system – det krävs lätt flyttbara stängsel och lätt flyttbara anordningar för vatten och mineralfoder. Detta får dock vägas mot ett högt betesutnyttjande.
Ett annat sätt att öka utnyttjandet av betet är att ha olika djurslag på ett och samma bete. De djurslag vi har på bete i Sverige har olika sammansättning på sina födoval, se tabell 2.
Tabell 2. Olika växtslag som andel av födan (%) (efter G Björnhag 1989)
| Häst | Nötkreatur | Får | Get | |
|---|---|---|---|---|
| Gräs | 90 | 70 | 60 | 20 |
| Örter | 4 | 20 | 30 | 20 |
| Löv | 6 | 10 | 10 | 60 |
Sambete med olika djurslag tillämpas mycket ofta i länder med mycket betesdrift, som t ex Nya Zeeland, Storbritannien och Irland, men sällan i Sverige. Flera djurslag kan beta samtidigt, s k sambete, eller ett annat djurslag kan ”putsa” betesmarken direkt efter avbetning, s k växelbete. Då flera djurslag blandas är det viktigt att djuren fungerar ihop på betet. Det kan vara riskabelt att blanda hästar med nötkreatur eller får, då det finns uppgifter om att hästar ibland roar sig med att jaga de andra djurslagen. Att låta hästarna beta efter de andra djurslagen gör att man undviker denna risk.
Underhåll av betet
Även vid en genomtänkt och planerad betesstrategi med rätt antal djur på betet, behöver betet ofta lite extra omsorg för att producera bra. Det finns alltid områden på betet som förväxer eller inte betas, och därför kan det vara lämpligt att putsa betet, så att dessa områden blir attraktiva för djuren vid nästa avbetning. Putsningen bör göras tidigt efter avbetningen så att inte återväxten störs. Lämplig stubbhöjd är 5-6 cm, vid torka något högre. Att det är en god växtnäringsbalans i betesvallen är också en viktig förutsättning för att betesväxterna ska trivas bra och ge en god avkastning.
