Är det låg skörd, torrt i backen och blåsigt går det oftast att få en bra samt förhållandevis kort förtorkning. Men om det är blött i marken, vindstilla eller hög skörd är det självklart att slåtterkrossarna, tvärt emot sitt syfte, resulterar i en alltför långsam och ojämn förtorkning på det sätt de används idag. Inom det ts-intervall som normalt vill uppnås för ensilering är drivkrafterna för att få vattnet att lämna växten via de skador krossen gör långt svagare än den möjliga avdunstningen via bladens klyvöppningar. Men tyvärr stängs dessa öppningar i den kraftiga skugga som råder ett par centimeter ner i en tjock grässträng. Direkt hopläggning av flera slåtterdrag till en grässträng är därför ett rationellt sätt att försämra ensilagets kvalitet.
För en snabb förtorkning är det viktigare att gräset ligger väl utspritt över marken, så att merparten av bladen ligger i ljus, än att det är krossat. I varje fall gäller detta om man inte siktar på ett extremt torrt rundbalsensilage eller hö.
Långsam vattenavgång negativt
Långsam vattenavgång har en klart negativ inverkan på ensilagets jäsning. Det märks i form av ökande halter ättika, propionsyra och ökad risk för smörsyrabildning. Att oönskade mikrober hunnit växa till redan i grässträngarna kan vara en bidragande orsak till att tillsatsmedel ofta inte haft någon positiv effekt på jäsningen. Långsam vattenavgång kan leda till nedbrytning av en del lätt smältbara fibrer, men framför allt till förluster av socker och energi. Samtidigt märks en försämrad proteinkvalitet i form av en ökande andel ammoniumkväve och annat lättlösligt protein. Förhöjd andel helt osmältbart fiberbundet protein är tecken på att det kan bli varmgång redan på fältet i tjocka grönmassesträngar.
Fundera
Därför menar jag att alla måste fundera över vad som kan göras för att snabba på torkningen. Även om det har varit rationellt bör man sluta med direkt hopläggning av flera slåtterdrag. I stället bör man gå in för bredspridning genom att plocka bort styrskärmarna på slåtterkrossen. Om gräset ändå faller över mindre än 70 % av den slagna ytan borde det också undersökas om det går att modifiera krossen, alternativt söka sprida ut gräset med någon skonsam maskin.
Vid direkt bredspridning är det oundvikligt att köra på det slagna gräset. Men slås det med minst sju till åtta centimeters stubbhöjd tror jag att det oftast är mindre skadligt än vad som kan bli följden av olika nedbrytningsprocesser i tjocka grönmassesträngar. En nackdel med bredspridning är att det krävs ett extra arbetsmoment med strängläggning för att få en rationell bärgning. Med noggrann inställning, så att gafflarna bara tangerar stubbens överkant, och vettig körning kan det vara okej med en rotorsträngläggare. Men enligt amerikanska erfarenheter anses pickupförsedda strängläggare skonsammare.
Amerikanska försök
Sammantaget leder direkt bredspridning och efterföljande strängläggning ofta till en ökad skördekapacitet. Har man plansilo kan det kräva en tyngre traktor att packa med. Men det gäller ändå att vara på sin vakt och inte slå mer än vad som hinner bärgas och packas innan gräset blir för torrt.
I amerikanska försök uppnåddes önskad ts-halt tre gånger så fort vid direkt spridning av gräset över 90 % av slagna ytan och efterföljande strängläggning jämfört med hopläggning i en sträng på 40 % av ytan.
