60 kullar delades slumpvis in i två olika grupper där grupp 1 utsattes för kullutjämning som strikt skedde vid ett tillfälle, 12 timmar efter födseln. I grupp 2 fanns inga restriktioner utan djurägaren fick flytta smågrisar helt efter eget önskemål i syfte att få jämnare kullar. Här gavs varken begränsning i antal utjämningstillfällen eller tidsperiod. Experimentet upprepades i tre grisningsomgångar.
Resultaten visar att 15 % av smågrisarna flyttades i grupp 1 jämfört med 25 % i grupp 2, varav 10% flyttades efter 12 timmar. Skillnaderna i tillväxt fram till tre veckors ålder var marginella (0.02-0.41 gram), men i två av tre omgångar till fördel för gruppen med tidig kullutjämning. Dödligheten visade sig däremot vara betydligt högre i grupp 2 där kullutjämning skett under lång tid. Även förekomst av diarré var mer utbredd i denna grupp.
Denna studie visar tydligt på att kullutjämning bör ske vid få tillfällen och helst så tidigt som möjligt efter att smågrisen fått råmjölk. Varje gång en gris flyttas innebär det en ökad smittorisk både för den flyttade grisen och dess nya kullkamrater. Har man t.ex. diarréproblem i sin besättning som i denna studie, så sprider man effektivt smittan mellan kullarna med de flyttade grisarna. Kultingarnas spenordning börjar också etableras tidigt efter födseln så ju längre man väntar med att kullutjämna, desto svårare får kultingen att hävda sig i den nya kullen.
Tabell 1. Antalet levande/döda smågrisar under försöksperioden med avseende på hantering vid kullutjämning
| Omgång 1 | Omgång 2 | Omgång 3 | ||||
| Kullutjämning | Levande | Döda | Levande | Döda | Levande | Döda |
| Grupp 1 – vid ett tillfälle, 12 tim efter födseln |
333 | 14 | 340 | 9 | 338 | 9 |
| Grupp 2 – vid flera tillfällen under lång tid |
328 | 25 | 317 | 28 | 323 | 24 |
Rebecka Westin
Djurhälsoveterinär Skara
