Fokus på tre mål per besättning
I varje besättning fokuserades på tre mål och totalt blev det 99 råd i de 33 deltagande besättningarna. De viktigaste råden presenterades kortfattat i föregående nummer av tidningen. Här kommer en utförligare redogörelse.
1. Förbättra och förändra brunstkontroll och semineringsarbete (24 råd)
I 24 av 33 besättningar var ett av råden förbättra/förändra rutiner vid brunstkontroll och inseminationsarbete efter avvänjningen. De flesta besättningar avvänjer på torsdagar och startar noggranna brunstkontroller på måndagar. Arbetet med brunst och inseminering fortskrider oftast till och med onsdag eller torsdag. Suggor i gott hull kan visa brunst på helgen, kombination gott hull och årstid, våren kan också medföra att suggor visar brunst på helgen. Därför är det viktigt att kunna anpassa sina rutiner efter djurmaterial och årstid. I en del besättningar har man valt att kolla brunst på helgerna, andra att flytta avvänjningsdagen för att slippa brunstkontroll på helger.Unga suggor har ofta ett längre intervall mellan avvänjning och brunst och en kortare ståbrunst. Därför är det viktigt att kolla brunst två gånger dagligen på de djur som kommer i brunst från och med onsdag och inseminera direkt då ståreflex upptäcks. Och fortsätta med detta så länge suggorna visar ståreflex. De flesta besättningar har olika bäddar för unga djuren vågar visa brunst och gamla suggor för att de unga ska våga visa brunst. Det går också att lura ut vilka kullnummer (gamla/unga) som förväntas visa brunst sent och tidigt medhjälp av WinPig. Notera att ammor kan få ägglossning (med eller utan brunstsymptom) i samband med att de får sin nya kull, sker detta en vecka före avvänjningen så visar suggan brunst två veckor efter avvänjning.
2. Göra en ordentlig brunstkontroll 3 veckor efter seminering/betäckning(14 råd)
I 14 besättningar var rådet att göra en ordentlig brunstkontroll 3 veckor efter seminering/betäckning. I de flesta besättningar saknas en ordentlig omlöpningskontroll på tre veckor. Rutinen är i stället att tomma djur sorteras ut efter dräktighetskontrollen som sker 4 veckor efter seminering/betäckning. Alltså missas en brunst. Här tog vi hänsyn till hur många djur det handlade om, i relation till den arbetstid som går åt för att göra en ordentlig brunstkontroll på 3 veckor.
3. Betäcka gyltorna vid en optimal ålder, 7 till 8 månader (14 råd)
I 14 besättningar var ett av de viktigaste råden att betäcka gyltorna vid rätt ålder. De var oftast för stor spridning, många för unga men även en del för gamla. Att få in gyltorna rätt i grupperna är en stor utmaning. Vanligast är att gyltor betäcks för tidigt, men det förekommer också att de betäcks för sent. Optimal ingrisningsålder är ett år för en maximal livstidsproduktion. Det är en större risk att djur som betäcks för tidigt slås ut i förtid. Om en gylta över 9 månader ska betäckas, måste vi ha koll på att den visat brunst tidigare. Det är tyvärr så att betäcks gyltan på sin första brunst vid 9 månader är den sent könsmogen och det finns ett samband mellan sen könsmognad och förmåga att visa brunst efter avvänjning. De har längre intervall mellan avvänjning och brunst och otydligare brunstsymptom.
4. Minska diperiodens längd för ungadjur till 5 veckor (14 råd)
Fjorton besättningar fick rådet att minska diperiodens längd för unga djur. Problemet att hitta brunst och att seminera gyltor så de hamnar rätt i en grisningsgrupp är en konst. Resultatet blir ofta att gyltorna grisar tidigt i omgången, så de får en ditid längre än 35 dagar. Förutom att de blir i dålig kondition vid avvänjning, så ökar risken för att utveckla juverböld. Risken ökar signifikant om ditiden överstiger 42 dagar. I 1- eller 2-veckors system är detta lättare att hantera. En gylta ska inte ha en längre ditid än 28 dagar.
5. Minska ofrivillig utslagning av ungadjur (12 råd)
I 12 besättningar fokuserades på att minska utslagningen av unga djur. Målet ska vara att en gylta ersätter en äldre sugga, att du som djurägare/djurskötare bestämmer att suggan ska slås ut, inte att hon straffar ut sig själv. Det är tyvärr vanligt att en gylta ersätter en första- eller andragrisare.
6. Minska stressen vid brunstkontroll och insemination (4 råd)
En intressant upptäckt var en besättning som flyttade sina äldre djur mitt i brunstveckan. I den här besättningen fungerade gyltor och unga djurperfekt och blev dräktiga utan omlöp. Alla djur var i god kondition. Men, äldre suggor löpte om på regelbundna intervall. Orsaken var den stress under högbrunsten som flytten innebar. När rutinen ändrades försvann omlöpen.
7. Fyra råd som varut fodringsrelaterade
En väl fungerande besättning hade problem med att gyltorna växte alldeles för fort. Därför minskades fodergivan. Stress på grund av hunger uppstod och det var mycket oroligt i stallarna. Vi uppmärksammade en del ung magra djur, men även problem med feta, stora äldresuggor. Besättningen hade kommit in i en ond cirkel som lätt sker om gyltorna inte är i rätt kondition när de grisar in. Gyltor kan både vara för små eller för stora och feta när de grisar in. Det leder till att gyltorna magrar av under första digivningen. Därefter utfodras de kompensatoriskt under nästa dräktighet, är för feta när de grisar nästa gång, äter dåligt under nästkommande digivning, utfodras kompensatoriskt under nästa dräktighet och så vidare. Detta uppmärksammar frågeställningen hur vi ska utfodra och med vilket foder som ska användas till växande gyltor, lakterande och dräktiga suggor. Nyckeln till en maximal livstidsproduktion, är att gyltorna är i optimal kondition vid sin första grisning.
Reflektion
Ibland måste man stanna upp och tänka efter. Det gäller oss alla. Vi har haft många bra och lärorika diskussioner, vad som slår mig är att det oftast är enkla lösningar på problem. I Fruktsamhetslyftet drar vi slutsatsen att det är nödvändigt att kvalitetssäkra alla rutiner i arbetet med brunst och inseminationsarbetet.
Lena Eliasson-Selling
djurhälsoveterinär Uppsala
