I dagens produktion med många födda grisar per sugga ökar risken för en ojämn fördelning av råmjölken inom kullen, med sjukdomar såsom spädgrisdiarré till följd. Detta bekräftas i en holländsk studie presenterad på 2010 års internationella veterinärkongress IPVS. I studien, där 220 suggor deltog, mätte man blodinnehållet av så kallade maternella antikroppar – antikroppar som kommer från råmjölken – hos tre dagar gamla smågrisar. Dessa värden jämfördes med smågrisdödligheten. Studien visade att kullar som fick en jämn fördelning av råmjölk hade mindre dödlighet.
Snabb behandling krävs
En förutsättning för en jämn fördelning av råmjölk är att suggan inte drabbas av mjölkstockning eller grisningsfeber samt att hon har tillräckligt med fungerande spenar. Grisningsfeber orsakas oftast av bakterier känsliga för trimetoprimsulfa, medan akut juverinflammation senare under digivningsperioden oftast beror på bakterier som är känsliga för penicillin. Snabbt insatt behandling ger vanligen gott behandlingsresultat. En juverinflammation under diperioden som inte behandlas i tid kan utvecklas till att bli en kronisk infektion – juverböld. När juverinfektionen väl blivit kronisk är den omöjlig att behandla och den drabbade juverdelen är förstörd. För att förebygga och upptäcka de behandlingsbara akuta juverinflammationerna i tid rekommenderar Svenska Djurhälsovården nedanstående strategi. Vi börjar i BB och följer suggan till sinperiodens slut:
1. Grisning och de närmast följande två dagarna
Ta för vana att känna på juvret dagligen under den första digivningsveckan. Se efter så att smågrisarna ser mätta och nöjda ut. Hungriga grisar är ett tecken på en sugga med dåligt fungerande juver.
Mjölkstockning
Om hela juvret är hårt och suggan inte har hög feber så behandla med något antiinflammatoriskt medel, NSAID, som dämpar feber, smärta och svullnad. Ge också ett mjölkdrivande hormon (oxytocin) enligt veterinär anvisning.
Grisningsfeber
Suggorna har normalt en förhöjd temperatur vid grisning. Studier visar att en sugga kan ha 39,7°C och däröver utan att vara sjuk. Om suggan visar tecken på nedsatt allmäntillstånd, det vill säga sämre matlust, är slö, ligger på magen och inte vill ge di, en eller flera juverdelar är hårda/ömma och suggan har en temperatur överstigande 39,5°C behandlas hon med NSAID samt oxytocin enligt ovan. Att motionera suggan samt se till att hon dricker vatten brukar påskynda tillfrisknandet. Släpp ut henne i gången och ställ en hink vatten i vardera änden. Om digivningen kommer igång på ett bra sätt kan urmjölkningen göra att grisningsfebern botas. Om suggan har hög feber och kraftigt stört allmäntillstånd kompletteras behandlingen med antibiotika enligt veterinär anvisning. Antibiotikabehandlingen ska avbrytas när suggan är pigg och ger di. Onödigt lång behandlingstid riskerar att på sikt att ge resistenta bakterier.
Övervakning
Uppföljning av behandlingseffekt är viktigt! Kontrollera alltid att suggan kommit igång med digivningen. Titta till henne cirka en timme efter behandlingen. Har hon inte börjat släppa ner mjölk regelbundet får du ge henne ytterligare behandling. Fortsätt övervakningen till dess allt fungerar.
2. Senare i digivningsperioden
Akut juverinflammation
När digivningen kommit igång kan suggan få akut juverinflammation i en eller flera delar av juvret. Detta behöver inte påverka hennes allmäntillstånd. Inflammationen upptäcker du bäst när du känner på hela juvret. Om en eller flera juverdelar är hårda och svullna så behandla med penicillin enligt anvisningar från besättningsveterinären. Likaså skall suggor med svåra spensår behandlas. Detta är viktigt framför allt inför sinläggningen. Notera på suggkortet datum för inledd behandling så kan du lätt följa upp behandlingseffekten efter avvänjning.
Juverbölder/kronisk juverinflammation
Djur med juverbölder från tidigare digivningar skickas till slakt vid avvänjning. I juverbölden är bakterierna inkapslade och antibiotika kan därför inte komma åt infektionen, varför behandling är verkningslös. Sätt därför inte in behandling på djur som har knöliga juverdelar, så kallade druvklasar.
3. Efter avvänjning
Börja med att följa upp de suggor som antibiotikabehandlats under digivningen. Har juverdelen mjuknat eller finns det fortfarande förhårdnader? Kontrollera suggor med svåra spensår extra noga och diskutera sinläggningsbehandling med besättningsveterinären. Känn därefter igenom alla suggors juver varje dag samtidigt som suggorna brunstkontrolleras och betäcks. Efter avvänjning är juvret mer spänt men blir successivt mjukare när aktiviteten i körtlarna avtar. Om du känner att en juverdel är hårdare och mer svullen än övriga är det tecken på akut juverinflammation. Behandla suggan enligt besättningsveterinärens anvisning. Notera på suggkortet datum för inledd behandling.
Kontrollera vid dräktighetstest
Nästa tillfälle då juverhälsan bör kontrolleras är i samband med dräktighetstestning. Passa då på att känna igenom juvren igen. Det kan vara för sent att behandla, men kontrollen ger en bra information om suggornas juverstatus. Att suggan som fått antibiotikabehandling under avvänjningen/betäckningen fortfarande har en hård juverdel betyder inte att behandlingen har misslyckats. Juvervävnaden kan alltjämt vara under avläkning/reparation och juvret känns då hårdare än normalt.
Gamla infektioner behandlas
Juvret vilar från fyra veckors dräktighet och fram till cirka tre veckor före grisning. När juvret blir aktivt igen kan gamla infektioner aktiveras. De ska då behandlas med penicillin i ett försök att rädda juverdelen. De djur som hittas med juverinflammation under dräktigheten och som ej läkt av vid grisning, ska gallras bort vid nästa avvänjning.
Hygienen viktig
Tvätt och desinfektion ska ske mellan omgångar i BB. Se till att boxarna är så torra och rena som möjligt under hela digivningsperioden. Öppna gödselytor kan strös med Stalosan. I betäcknings- och sinavdelning samt i mottagningsstall ska bäddar och boxytor vara så torra som möjligt. Se till att liggytorna i betäckningsavdelningen är rengjorda när nyavvanda djur sätts in. Rengör liggytor/ätbås noga och strö med exempelvis Stalosan. När du tvättar boxarna så använd desinfektionsmedel när ytan torkat upp. I stall som inte kan tömmas på djur bör inte desinfektionsmedel som innehåller aldehyder som exempelvis Parvocide och Glutex användas då dessa är skadliga att andas in. Virkon S kan med fördel användas i sådana situationer. Hygienen skall hållas på en så bra nivå som möjligt under hela sinperioden. Då juvret börjar bli aktivt, cirka tre veckor innan grisning, är det viktigt att ha extra bra hygien. Har du problem med juverinflammationer i din besättning så kontakta din djurhälsoveterinär för ett utredningsbesök.
Åtgärdslista för bättre juverhälsa
1. Kontinuerlig kontroll av juver för behandling av akuta juverinflammationer
2. God hygien i grisningsboxar, betäckningsboxar och dräktighetsboxar.
3. Rengöring och desinfektion mellan omgångar.
4. Ordentlig tomtid (1 vecka) i BB.
5. Torra golv och rikligt med strö.
6. Utslaktning av suggor med juverbölder.
7. En god fruktsamhet är en förutsättning för bra juverhälsa. Sträva efter en samlad grisning så att inte diperioden blir längre än 38 dagar. Om diperioden blir längre ökar risken för skador på spenar och infektioner i juvret.
8. Förstagrisarna bör ha högst tio grisar. Ha koll på ditiden så att den aldrig blir längre än för de äldre suggorna.
Fredrik Engström
Djurhälsoveterinär
