Genomtänkta och systematiska rutiner för tillsyn av djuren är a & o för en bra hälsa och bra behandlingseffekt i en besättning, oavsett om det gäller kalvar, dikor eller tjurar. Planering av tillsyn ger effektivitet. Försök boka in åtminstone två tillsynsrundor varje dag för att kunna upptäcka avvikande djur med trötthet/ nedsatt allmäntillstånd, diarré, hosta eller hälta. Anteckna datum, djurets id-nummer och box på ett lämpligt ställe (t ex fickbok, telefon, tavla) för att kunna följa upp djuret och vidta åtgärder som behövs. Märkning av avvikande djur till exempel med färgspray brukar underlätta tillsynen betydligt. Åtgärder vid en tillsynsrunda kan handla om att mäta temperaturen på djuret eller att flytta det till en sjukbox. Besättningar med villkorad läkemedelsbehandling ska ha fungerande rutiner och kunskaper för att sätta in behandling enligt veterinärens instruktioner på de sjukdomar som är delegerade. Har man inte delegation måste man kontakta sin veterinär för undersökning och behandling av det sjuka djuret. Ibland kan det vara aktuellt och effektivt att gå igenom alla kalvarna individuellt till exempel 2-3 veckor efter insättning i ett mottagningsstall eller vid avvänjning för att upptäcka sjukdomar och skador i tid. En årlig genomgång av hälsoläget i besättningen är bra att planera in med sin nöthälsoveterinär. Vid besöket diskuteras hur de aktuella sjukdomarna bäst behandlas och förebyggs och hur man förbättrar djurens hälsa, välfärd och tillväxt i besättningen.
Behandla effektivt eller avliva
När ett djur insjuknar allvarligt eller har skadat sig, borde kanske den första frågan vara om djuret ska behandlas eller avlivas. Om beslutet blir behandling ska den göras så optimalt och effektivt för djuret som möjligt. Djurägaren kan ge djuret den nödvändiga första hjälpen och behandla enligt veterinärens instruktioner om gården tillämpar villkorad läkemedelsbehandling. I övrigt eller om djurägaren är osäker om vilken sjukdom det handlar om ska veterinär kontaktas för diagnos och behandling. En snabbt insatt, optimal behandling ger oftast bra resultat. Ibland kan det handla om kroniska eller allvarliga sjukdomsförlopp med så kallade hopplösa fall och då är det viktigt att i god tid avliva djuret på ett korrekt sätt och minska lidandet för djuret.
Enligt djurskyddslagen ska skadade eller sjuka djur få vård omgående. Det sjuka djuret ska också erbjudas sjukbox och om skadan eller sjukdomen inte går att behandla ska det sjuka/ skadade djuret avlivas omgående.
Fixering behövs för behandling
För att behandlingen ska lyckas är det viktigt att det finns möjligheter föra att genomföra den på gården. En god förutsättning för en lyckad behandling är att gården har ändamålsenliga utrymmen där djuret kan undersökas och behandlas säkert. Avsaknad av behandlingsbox, fixeringsbur eller fångstgrindar kan leda till farliga situationer för både djuret, veterinären eller djurägaren eller till och med innebära att djuret inte kan undersökas eller behandlas överhuvudtaget. Om undersökningen eller behandlingen blir stressig och svår kan det också leda till att diagnosen uteblir eller blir felaktig vilket kan innebära att djuret inte får den optimala vården och behandlingen. På gårdar som har välplanerade anordningar och rutiner för att kunna undersöka och behandla sjuka djur kan behandlingarna sättas in snabbt, optimalt och effektivt vilket ökar möjligheter för tillfrisknande. Lagkraven för behandlings av sjuka och skadade djur uppfylls då också.
Arbetsdiagnos är grunden för bästa första hjälpen
Innan man startar första hjälpen är det viktigt att veta hur djuret har skadat sig eller vilken sjukdom djuret har drabbats av. Ibland är det svårt att förstå problemet, veterinären kanske behöver göra en noggrann klinisk undersökning och ta prover för rätt diagnos. Det är viktigt att vara ödmjuk inför olika sjukdomssymtom, symtomen kan vara rätt så lika för flera olika åkommor. Då kan en enkel arbetsdiagnos räcka för djurägaren för att kunna ge rätt första hjälp. Är det diarré, lunginflammation, förlamning eller hälta eller t om blockhälta? Traumatiska skador, tex benbrott och fläkningar uppkommer plötsligt, medan olika smittsamma infektionssjukdomar kan ha varierande förlopp från snabbt till relativt långsamt. Det är också bra att tänka på om det är ett djur eller flera djur som har samma symtom. Ett enstaka fall eller något smittsamt? Ett bra sätt att avgöra om djuret är allvarligt sjukt eller om veterinären behöver tillkallas är att mäta kroppstemperaturen. Normaltemp för nöt är 38,2-39,2 grader. Feber är över 39,5 grader. Feber är ofta första symtom på olika infektionssjukdomar, t ex luftvägsinfektioner hos kalvar. Avvikande djur i boxen som ligger kvar vid utfodring ska kollas noga. Andning och om djuret kan resa sig ska kontrolleras. Det är bra att kolla om djuret har ätit eller druckit. Kontrollera också konsistens, lukt och färg på gödsel. Om djuret har diarré är avföringen lösare/ vattnig, har en stinkande, rutten lukt och har en annorlunda färg.
En sjukbox har stora fördelar
En viktig del för att ge en lyckad första hjälpen för djuret är närmiljön och omgivningen. Det sjuka djurets anpassningsbarhet till stress och brister i miljön (till exempel kyla, fukt, drag, trängsel) är sämre än för friska djur och det sjuka djurets immunförsvar är ansträngt under sjukdomsperioden. Ibland är det svårt att skapa bästa förutsättningar för avläkning och tillfrisknande när det gäller djurens miljö, men ambitionsnivån ska vara hög om man vill att djuret ska bli bra igen. Djur som har blivit sjuka eller skadat sig till exempel ute i kyla, regn eller värmebölja ska tas in i en skyddad plats för åtgärd. Liggande djur, åtminstone i liggbås- och spaltsystem ska kunna flyttas.
Användning av sjukbox kan bli aktuell om
-de andra djuren i gruppen bråkar, rider eller på andra sätt mobbar det sjuka djuret. Djurets skador kan förvärras och tillgång till både foder och vatten kan bli svårare.
-det sjuka djuret kan smitta andra djur
-behandling och hantering av det sjuka djuret underlättas
-närmiljön kan optimeras på bästa sätt
Isoleringsgraden av det sjuka djuret kan variera från att använda enkla grindar i den befintliga boxen till ett avskilt utrymme med separat ventilation och gödselhantering. I de flesta fall behövs inte någon sådan extrem isolering av det sjuka djuret, då det är ovanligt med den typen av smittsamma sjukdomar i Sverige som kräver det. Minimikravet angående smittskydd är att minska/ förhindra gödsel- och noskontakt mellan sjuka och friska djur.
Isolering av till exempel stora tjurar kan vara problematiskt. Då kan avlivning vara ett alternativ att överväga. De sjuka djuren kan också undersökas och behandlas i en grupp, förutsatt att djuret blir bättre. Om inte ska det avlivas. Om större tjurar släpps tillbaka i gruppen efter isoleringen kan det leda till mycket bråk och flera skadade djur. Man kan då prova att släppa tillbaka djuret i en grupp med yngre djur, då brukar det gå bättre.
Oavsett om det sjuka djuret hålls i en sjukbox eller i gruppen ska den ha tillgång till mycket strö, åtminstone cirka 10 cm bädd. Mjukt underlag är extra viktigt för liggande djur. Då kan risken för tryckskador, liggsår och fläkningar minimeras. Liggande djur som inte kan vända sig själv ska vändas var fjärde timme med hjälp av rep eller sparkbåge.
Ge medicinerna på rätt sätt för bästa effekt
Djurägaren ger det sjuka eller skadade djuret mediciner enligt veterinärens ordination. Medicinerna kan ges antingen som injektion (i muskeln eller under huden), i munnen, i spenen eller på huden (s.k. pour on-preparat). Ibland rekommenderar veterinären att kalven eller kon ska få understödjande behandling som till exempel vätskeersättning eller våmpasta. När man ger mediciner i munnen är det viktigt att hålla djurets huvud stadigt, t. ex. i armhålan och hålla huvudet rakt, lite upphöjt. Huvudet ska aldrig lyftas rakt upp för då ökar risken att medicinen hamnar i lungan i stället för matstrupen. Medicinen hälls i omgångar, lite i taget, så att djuret hinner svälja och andas. Det brukar gå bäst om man använder en långhalsad flaska eller kanna med en kort slang. För små kalvar finns det också ingivare med sond att köpa via lantbrukshandeln, det kan dock vara bra att man tränar användningen av sond tillsammans med sin veterinär några gånger. Sonden ska användas om kalven är för svag för att kunna dricka via nappflaska, som är att föredra för små kalvar.
Vid injektionsbehandling ska man vara hygienisk: injektionsplatsen på djuret, medicinen i sig, sprutor, kanyler och händer. Använd alltid en ny kanyl för varje djur. Nötkreatur injiceras på halsen, antingen i muskeln eller under huden beroende på preparatet. Injektionsplatsen är på halsen, ca en handsbredd från bogen, halsens underkant och halsens överkant/ rygglinje.
Sammanfattning- kom ihåg!
1. Villkorad läkemedelsbehandling är tillåtet på köttdjursproducerande besättningar- kolla med din veterinär om det är ett bra alternativ för din besättning! Gård och Djurhälsan ordnar kurser för detta- kolla i kurskalendern på vår hemsida www.gardochdjurhalsan.se!
2. Planera och förbered rutiner för fixering av dina djur som möjliggör undersökning och behandling!
3. Tänk igenom avlivningsproceduren på din gård. Har du rätt kunskap och utrustning?4. Förvara mediciner rätt och hygieniskt. Behandla på rätt sätt för bästa effekt!
5. Plötsliga sjukdomsfall- enstaka djur? Flera sjuka djur- smittsamma sjukdomar?6. Ägna tid åt effektiv och proffsig tillsyn av djuren och sjukdomsövervakning!
Normalvärden för nötkreatur
Parameter Vuxna nötkreatur Kalvar
Kroppstemperatur 38-39ο C 38,5-39,5ο C
Andningsfrekvens 15-35/min 20-50/min
Hjärtfrekvens 60-80/min 90-110/min
Våmfrekvens 7-12 kontraktioner/min –
