Som examensarbete på veterinärprogrammet gjorde jag hösten 2007 en studie om nyfödda grisars temperaturreglering. Arbetet gjordes på SLU i Skara vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa i samarbete med Svenska Djurhälsovården. Vid födseln sänks kroppstemperaturen drastiskt och kultingarna har sedan i varierande grad svårt att återhämta sig. De två första dagarna är en kritisk period och dödligheten är tämligen stor. Denna så kallade neonatala dödlighet utgör en ekonomisk förlust för grisbonden och beror främst på undernäring, ihjälliggning och infektioner, faktorer som kan kopplas till underkylning.
Rikligt med halm
Syftet med studien var att undersöka om stora mängder strö i grisningsboxen kan påverka kultingarnas återhämtning till normal kroppstemperatur. Hypotesen var att halmen skulle fungera som isolering och bidra till att smågrisarna snabbare återfick kroppstemperaturen. Därmed skulle också överlevnaden bli högre. Användande av stora mängder strö skulle dessutom ge suggan möjlighet att boa, en stark rotad drift som, om den undertrycks, kan leda till stress och sjukdom.
500 tempmätningar
Försöket utfördes i en stor besättning utanför Skara. Suggorna delades ett par dagar före grisning in i två grupper, där den ena fick 15 kg halm i grisningsboxen och den andra (kontrollgruppen) hade ett tunt lager spån som underlag. De nyfödda smågrisarnas rektaltemperatur mättes sedan vid födseln, efter två timmar, fyra timmar, åtta timmar och 24 timmar. Ca 500 enskilda mätningar gjordes under fem dagar. Som komplement användes också en värmekamera för att uppskatta kroppstemperaturen (se bild).
En halv grads skillnad
När resultaten analyserats statistiskt sågs en markant skillnad i kroppstemperatur mellan grupperna åtta timmar efter födseln. Temperaturen var då ca 0,5 °C högre hos smågrisar som gått i halmade boxar än hos de i kontrollboxarna. En liknande tendens sågs efter 24 timmar. De grisar som föddes i halmboxarna hade alltså snabbare återfått sin kroppstemperatur. Överlevnaden var dessutom högre i denna grupp, i genomsnitt 10,5 avvanda grisar per halmbox mot 9,9 avvanda grisar per kontrollbox. Det tycks också vara de minsta och svagaste grisarna som kan dra störst fördel av halmens isolerande egenskaper.
Färre halta grisar
Sannolikt finns fler fördelar. Fläkning och bogbladssår är två vanliga åkommor som tros kunna minskas med användande av rikligt halmade boxar. I den besättning försöket utfördes användes redan innan stora mängder halm inför grisning, s k strategisk halmning. Stallpersonalen uppgav att det merarbete som utforsling av ströbädden medför mer än väl uppvägs av minskat antal behandlingar. De tyckte att den tillfälliga återgången till ohalmade boxar i kontrollgruppen kändes betungande. Det kan nämnas att 24 % halta grisar sågs i boxarna med halm, medan 52 % av grisarna i de ohalmade boxarna var halta.
Även om det behövs fler och mer kontrollerade studier kring halmade grisningsboxar, är det en inte alltför vågad gissning att anta att grisbonden kan förvänta sig både ekonomiska fördelar och gladare grisar vid riklig halmning av grisningsboxarna.
Hela examensarbetet finns att läsa på webben, https://epsilon.slu.se/10932915.pdf
Fredrik Johansson
vik distriktsveterinär i Vännäs
