Artikel

Bogsår och hull hos suggan kan förbättras med avel

Institutionen för husdjursgenetik på SLU i Uppsala har nyligen visat att arvbarheten för hull och bogsår är genetiskt kopplade till flera olika egenskaper som smågristillväxt och sidspäcksmått. Studien visar vikten av ett väl balanserat avelsmål för att uppnå bra välfärd för våra grisar.

Risken för bogsår är delvis genetiskt styrd och är kopplad till hullet. Vi ställer höga krav på grisarna. Suggor som föder stora kullar kan komma upp i 15 liter mjölk per dag. De kan inte äta tillräckligt för att producera all mjölk utan använder sina kroppsreserver. Men vi har länge avlat för magrare grisar. Vi vill ju äta kött, inte fett.
Nyligen slutfördes en studie om genetikens betydelse för bogsår och hull hos suggan. Studien genomfördes vid Inst. f. husdjursgenetik vid SLU. Forskningsrådet Formas finansierade den, och forskarna har haft stor hjälp av Nordic Genetics (NG) och de svenska avelsuppfödarna med renrasiga yorkshire-suggor. Datainsamlingen skedde under perioden 2010-2012, alltså strax innan den svenska aveln med yorkshire avslutades.

Bedömning av hull och bogsår i avelsbesättningar
Vid avvänjning bedömdes och poängsattes suggornas hull i avelsbesättningarna (ju högre poäng, desto fetare) och förekomst av bogsår (ju högre poäng, desto större och djupare sår). Denna bedömning gjordes av besättningarnas egen personal, efter instruktioner från SLU och NG. Totalt samlades information om 4300 kullar (2600 suggor) in. Från NG:s avelsdatabas hämtades information om dessa suggors kullnummer och produktion, samt deras härstamning. I denna databas fanns också tillgång till information om samtliga yorkshire-djurs (såväl hon- som handjur) produktion och härstamning. Med hjälp av alla dessa djurs härstamningsinformation kunde vi koppla ihop hur besläktade djur ’sett ut’ och skatta genetiska samband mellan olika mått, även om de var registrerade på olika djur. Helsyskon har ju i genomsnitt 50 % av sina gener gemensamma, halvsyskon 25 %, mor och avkomma 50 %.

Välbalanserat avelsmål viktigt för grisars välfärd
Arvbarheten var för hullpoäng 0,2, och för bogsårspoäng lite lägre, ca 0,1. Dessa arvbarheter (se faktaruta) ligger väl i nivå med arvbarheten för kullstorlek, där vi ju lyckats med att avla fram stora kullar. Hull och bogsår är genetiskt kopplade till smågristillväxt (kullvikt vid 3 veckor, ett mått på suggans mjölkproduktion). Högre kullvikt är kopplad till sämre hull vid avvänjningen och större risk för bogsår. Alltså skulle selektion för färre bogsår och bättre hull leda till lite mindre framsteg i smågristillväxt. Vi fann också en genetisk koppling mellan tunt sidspäck hos unga grisar och hög bogsårspoäng. Avel för köttigare slaktgrisar kan alltså leda till mer bogsår hos suggorna. Snabb tillväxt fram till 100 kg var kopplad till bra hull vid avvänjningen. Allt detta visar hur viktigt ett välbalanserat avelsmål är för grisars välfärd. Som alla vet, har vi numera inget avelsarbete med yorkshire och lantras i Sverige. Men förhoppningsvis kan resultaten av denna studie ändå komma svenska grisproducenter till del, genom att resultaten är internationellt publicerade och tillgängliga för de som förser svenska grisproducenter med avelsmaterial.

Hela studien finns publicerad på Internet: http://www.tandfonline.com/doi/full/10.108 /09064702.2014.898782#abstract
Lotta Rydhmer och Helena Lundgren vid Inst. f. Husdjursgenetik har tillsammans med Nils Lundeheim genomfört denna studie.

Fakta
Arvbarheten beskriver hur stor andel av ett djurs egenskaper som styrs av generna. Alternativt uttryckt: Arvbarheten förutsäger hur mycket av föräldrarnas synliga (fenotypiska) överlägsenhet gentemot gruppens medelprestation som kan förväntas gå i arv till avkomman. Denna andel varierar mellan 0 (generna har inget inflytande) och 1 (miljön har inget inflytande). Arvbarheten för några egenskaper som ingår i våra avelsprogram är: för kullstorlek 0,1; för tillväxthastighet 0,25; för sidspäcktjocklek 0,4. Arvbarheten ger en indikation på hur snabbt vi kan få ett genetiskt framsteg. Anta att vi väljer ut galtar och suggor till avel som varit 2 dagar yngre vid 100kg, jämfört med medeldjuret. Då kan vi förvänta oss att nästa generations djur blir 0,25*2 = 0,5 dagar yngre, jämfört med om medeldjuren fått bli föräldrar.

Nils Lundeheim
Professor vid Inst. f. Husdjursgenetik