Det betyder att en andel av de arternas larver (obs långt ifrån alla) som fåren får i sig via betet under sensommar och höst dröjer med att utvecklas till vuxna maskar som kan spåras via honornas äggläggning. I stället ligger larverna i dvala och utvecklas först tidigt nästa säsong, vilket innebär att de spåras säkrare i vårens träckprover. De vuxna maskarna som finns i djuren lägger dessutom allra mest ägg under vår och tidig sommar. Sammantaget medför det att träckprov från senare delen av betessäsongen är mer osäkra för att kontrollera vilka maskar och i vilken mängd de finns i fårgruppen.
Likväl, om du misstänker att du har ett pågående problem går det utmärkt att använda träckprov som en del i utredningen. Påverkas fåren så mycket av sina maskar att det visar sig i form av till exempel dålig tillväxt eller till och med orsakar sjukdomstecken, så betyder det att de har en ansenlig mängd aktiva maskar i sig som alltså kan påvisas i ett träckprov. Vi har exempel på prover från december med tiotusentals ägg per gram inklusive ägg från Haemonchus (stora magmasken)!
Det är ju också självklart att kontrollera nyinköpta djur enligt våra karantänsråd, oavsett årstid.
