Tandhälsa hos får – Påverkar tackors tandstatus produktionen och i så fall hur?

I januari presenterade jag, veterinär Lina Carlström mitt examensarbete om tandhälsa hos får.  I arbetet undersökte jag om tackors tandstatus påverkar produktiviteten i en får- och lammbesättning i Mellansverige. Handledare för arbetet var Katarina Arvidsson Segerkvist, SLU och biträdande handledare var Annelie Carlsson, SLU samt Ulrika König, Gård & Djurhälsan.

Produktionseffektivitet spelar en nyckelroll inom svensk får- och lammnäring. Friska och hållbara djur är viktigt för produktionseffektiviteten, men trots detta skickas många tackor till slakt i förtid. En av de vanligaste orsakerna till att tackor skickas till slakt idag är problem associerade till tandhälsan. Att ha en god tandhälsa är viktigt för att möjliggöra foderintag samt bearbetning av foder, vilket spelar en central roll för tackans energi- och näringsförsörjning samt produktion.

Tanduppsättning

Ett vuxet får har totalt 32 permanenta tänder. Av dessa är 24 kindtänder (premolarer och molarer) och åtta framtänder (incisiver). Samtliga framtänder sitter i underkäken och på motsvarande plats i överkäken finns en tandplatta.

Det vuxna fårets tanduppsättning. I överkäken saknas framtänder, istället har fåret en sk. ”tandplatta”. Illustration: Axel RustasInnan de permanenta tänderna bryter fram har fåren mjölktänder. Vissa mjölktänder kan lammen ha vid födsel, såsom framtänderna, medan kindtänderna oftast bryter fram några veckor efter födsel.

 

I tabell 1 ses vid vilken ålder de olika tänderna bryter fram som mjölktänder respektive permanenttänder. Detta kan användas för att åldersbestämma djuren fram tills deras permanenta tanduppsättning blir komplett vid fyra års ålder.

Tändernas funktion

Framtändernas främsta uppgift hos små idisslare är att möjliggöra foderintag via betning genom att fodret skärs av mot överkäkens tandplatta. Små idisslare kan, till skillnad från nötkreatur, även använda sina läppar för att bryta av foder nära marknivå tack vare läpparnas rörlighet. Kindtändernas huvudsakliga uppgift är att mala och finfördela fodret genom att käkleden rör sig i sidled.

Några tandproblem

Tandproblem är en vanlig orsak till utslagning av tackor. Nedan listas några exempel.

Parodontit/Broken Mouth

Parodontit innebär inflammation av parodontiet, det vill säga tandens stödjevävnader. Hos små idisslare är parodontit ofta förknippad med framtänderna men kan även förekomma vid kindtänderna. Inflammationen kan göra foderintaget smärtsamt och kan på sikt leda till att tandlossning. Då tandlossning sker kallas sjukdomen även för broken mouth.

Orsaken till sjukdomen är multifaktoriell och inte fullt utredd men bakterier, miljö och arv tros spela en stor roll. Sjukdomen är vanligast hos djur över sex års ålder och en av riskfaktorerna för utveckling av parodontit med ökad ålder är den ackumulation av tandsten på framtänderna som sker över tid. Förändringar kopplade till parodontit kan uppkomma hos får redan efter tre års ålder.

Bettfel

Överbett är det vanligaste bettfelet och innebär att underkäken är kortare än överkäken. Ett lindrigt överbett har troligtvis låg arvbarhet och utgör sällan några problem för individen.

Måttliga och höggradiga överbett är oftast medfödda med hög arvbarhet och kan påverka individens ätbeteende varför dessa individer ofta skickas till slakt. Vid underbett är underkäken är för lång i förhållande till överkäken och framtänderna går upp framför tandplattan. Detta tillstånd tros främst vara ärftligt.

Nedslitning

Nedslitning av framtänderna förekommer hos alla får i viss mån. Hos vissa individer kan nedslitningen bli mer omfattande tex då fåren tuggar på foder med högt innehåll av jord och sand, alternativt går på jordigt eller sandigt bete med dålig tillgång på grönmassa. Förutom mekanisk nedslitning misstänks även sammansättningen av olika syror i jorden kunna orsaka frätskador på tänderna vilket ger liknande symtombild.

Nedslitningen av framtänderna kan orsaka ett slags bettfel som kan försvåra betesintaget då framtänderna inte möter tandplattan på ett optimalt sätt, men nedslitningen kan även orsaka svårare tand- och muninfektioner eftersom den skyddande emaljen slits bort.

Tandlossning framtänderna

Förutom paradontit anges i litteraturen att den fysiologiska benresorption som sker i kroppens ben vid stigande ålder kan leda till tandlossning. I en studie undersöktes åldrandets påverkan på underkäken och man kunde visa att får, precis som människor, får en ökad benresorption vid stigande ålder vilket leder till tillbakabildning av käkbenet oberoende av andra tandsjukdomar. Dessa förändringar börjar ofta ses då samtliga permanenta tänder har brutit fram, det vill säga kring fyra års ålder. Tillbakabildningen gör att tändernas stöd från käkbenet minskar. Detta är mest uttalat i underkäkens främre del, vid framtändernas infästning, varför dessa misstänks påverkas extra mycket.

Material och metoder

Studien utfördes i en stor fårbesättning belägen i Mellansverige. Tackorna var fördelade på två grupper, stall- och betesgruppen. Stallgruppen lammade på stall och födde därefter upp sina lamm inomhus och blev under hela studietiden utfodrade med ensilage och kraftfoder fram till avvänjning, då lammen var cirka 60 dagar gamla och gick till slakt. Betesgruppen lammade också på stall och blev utfodrade med ensilage, kraftfoder och koncentrat men några dagar till veckor efter lamning gick dessa tackor tillsammans med lamm ut på bete var de hölls fram till avvänjning, då lammen var ca 100 dagar gamla.

Framtänderna hos 608 tackor i åldern tre till sju år undersöktes enligt ett protokoll som fylldes i för varje tacka med avseende på fem punkter:

1) antal saknade framtänder

2) antalet synliga frakturer på framtänderna

3) om det förekom ett mellanrum mellan framtänderna som skapade en luftspalt längs kronan ner till tandköttet registrerades gleshet

4) om framtänderna blivit slitna och antagit en onormal konformation registrerades nedslitning;

5) överbett eller underbett noterades beroende på framtändernas position i förhållande till tandplattan. Underbett noterades då framtänderna gick upp framför tandplattan och överbett noterades då framtänderna var förskjutna minst fem millimeter bakom tandplattans framkant.

Tandundersökning utfördes en gång per tacka, cirka en vecka före beräknad lamning. Produktionsdata som användes i detta arbete är insamlat från djurägaren och innefattade födelsedatum av tackor och lamm, avvänjningsdatum av lamm, hullbedömningar av tackorna, lammvikter samt slaktkroppsdata från lamm. Hullbedömning av tackorna gjordes av djurägaren i samband med tandundersökningstillfällena.

Tandstatusen analyserades därefter mot tackornas ålder, hullpoäng, medellammtillväxt och lammslaktkroppar.

Resultat

Av samtliga tackor i studien hade 19 procent minst en form av tandanmärkning. Vanligast förekommande var saknade framtänder vilket förekom hos 9,9 procent av de undersökta djuren, följt av gleshet, vilket förekom hos 8,6 procent av de undersökta djuren.