Artikel

Stora leverflundran trivs i värme och fukt

Ett allt mer uppmärksammat problem är leverflundra där anmärkningarna på slakt har ökat drastiskt under de senaste åren, framförallt i de södra delarna av Sverige.

Stora leverflundran, Fasciola hepatica, är en parasit som tillhör släktet plattmaskar och de har en komplicerad utveckling för att bli vuxna, äggproducerande leverflundror. Parasiten blir 3-5 cm lång och lever i gallgångarna i levern där den utsöndrar ägg via gallan som sedan kommer ut med avföringen. Äggen innehåller outvecklade larver och i avföringen utvecklas dessa till nästkommmande larvstadier. Hur snabbt utvecklingen sker beror på temperatur och fuktighet i miljön. Nästa larvstadie tas upp av en mellanvärd. Olika snäckor, som sumpsnäckor, dammsnäckor och strandsnäckor fungerar som mellanvärd och förekomsten av dessa snäckor bestäms av temperatur och fuktighet och att det finns vatten i närheten.
I snäckorna sker ytterligare utvecklingsfaser och larverna tar sig till sist ut från snäckan och hamnar på grässtrån.

KOR OCH FÅR ÄTER upp detta gräs och de små larverna utvecklas ytterligare till unga flundror, vilka tar sig genom tarmväggen och vidare till levern där de borrar sig genom levern vidare in till gallgångarna där de sedan placerar sig och lever vidare. Om djuren får symtom på betet beror det på ett stort intag av larver. När många larver vandrar ut från tarmen kan det ge omfattande skador både i tarmen, i bukhålan samt i levern. Flundrornas vandring ger upphov till en nedsatt leverfunktion och eventuellt bukhåleinfektion. Ibland kan flundrorna råka vandra fel och vandra vidare in i lungvävnaden.

Det vanligaste är att infekterade djur inte visar några symtom alls. Djur som är hårt angripna av parasiten tappar ofta i hull, får nedsatt allmäntillstånd och ödem under käken. Äldre djur är oftast de som visar mer symtom på grund av många års återinfektion på bete som ger mer och mer skador i levern när larvernas vägar genom levern läker med bindväv.
Yngre djur blir sällan hårt påverkade, men vid högt parasittryck, när många larver borrar sig genom levern, kan tillväxten påverkas.

FÖR ATT FASTSTÄLLA diagnosen kan man ta träckprov, men då måste det finnas äggläggande mogna flundror i levern. Den säkraste perioden att ta träckprov är under januari och under våren, då föregående års betessmitta producerar ägg. Ett annat sätt är att ta blodprov eller mjölkprov och analysera om det finns antikroppar mot leverflundra, men den mest praktiska diagnosen ställs vid förekomst av leverflundra på slakt eller vid obduktion.
Sanka och fuktiga beten är en starkt bidragande faktor till problemet. Ju fuktigare beten desto högre förekomst av den viktiga mellanvärden, snäckan. Eftersom både temperatur och fuktighet är avgörande för utvecklingen så är det svårt att generalisera och behandla på samma sätt på alla gårdar eftersom förutsättningarna i landet är så olika.

Att stänga av områden intill naturliga vattendrag, och använda dessa för vallskörd, kan vara en åtgärd som reducerar förekomsten av leverflundra på sikt. Att tillskottsutfodra är ytterligare en förebyggande åtgärd då djuren inte behöver beta i samma utsträckning och för att djur i gott hull klarar parasitbördan bättre.

VÄLJ VILKA DJUR SOM ska gå på de sanka betena. Slaktdjur hinner i regel inte bli så hårt påverkade under en betessäsong, och därför kan det vara en strategi att släppa dessa på blöta beten.
En annan strategi är att släppa yngre djur på de torrare betena och ha äldre kor på fuktiga beten. Det är då viktigt att kontrollera symtom och punktbehandla eller gruppbehandla de djur som visar symtom för att dessa inte ska tappa i produktion. Möjligheter till medicinsk behandling finns, men det är av yttersta vikt att behandla vid rätt tillfälle och med det preparat som passar bäst för att undvika resistens och skador på miljön. Behandling bör ske då djuren har tydliga symtom, positiva träckprov eller att många djur som slaktas har avdrag för leverflundra på slaktrapporten.
Vid behandling med pour-on preparat är rekommendationen att behandla 8-10 veckor efter installning på hösten. Försök hålla djur med ett högre värde på torra beten. Vid användning av pour-on preparat så bör djur som behandlats inte ha kontakt med naturliga vattendrag under 14 dagar efter behandling.

Leverflundra är en parasit som är svår att behandla bort, men det finns möjlighet att reducera förekomsten av den på sikt. Tala med er besättningsveterinär eller kontakta Gård & Djurhälsan för rådgivning om just er gård.

Ställ diagnos via:

  • Träckprov
  • Blodprov
  • Mjölkprov
  • Slakt
  • Obduktion