Skador och infektioner i svansspetsen, så kallade svansnekroser, kan var problem i besättningar med ungnöt. De är vanligast i besättningar med intensiv uppfödning av tjurar i spaltboxar med hög beläggning. Skadorna uppträder ofta som besättningsproblem med hopade fall under den varma årstiden.
Svansskadan kan vara svår att se i inledande skede då endast en blödning på spetsen syns. Skadan förvärras gradvis genom att en infektion tillstöter med svullnad och varbildning. Det infekterade såret är en inkörsport för bakterier som sprider sig in i kroppen och orsakar bölder, till exempel i ryggrad och leder. Symtom är infektion med feber, avmagring, hälta eller stela rörelser som påminner om dem hos djur med fång. Djuren ligger mer än normalt. Skadorna förvärras över tid och det slutar oftast med att djuren inte kan resa sig. Slaktanmärkningar och/eller helkassationer på
grund av bölder/ledinflammationer förekommer.
Orsaken till svansspetsnekroser är okänd men troligen inverkar många faktorer.
Trampskador gör att riskerna ökar med högre beläggningsgrad. Skadan är vanligare hos djur som hålls på spaltgolv än hos djur som hålls på andra underlag. Risken ökar när det är varmt och fuktigt.
Även gödselgaser sägs kunna påverka uppkomsten liksom gifter som till exempel mjöldryga. Orsaken är försämrad blodtillförseln i de minsta blodkärlen. Vävnaden runt omkring får då inte tillräckligt med näring och syre och börjar dö på grund av detta.
Att förebygga svansspetsnekroser är alltid bäst men inte alltid så enkelt. Åtgärder som kan göra nytta är att hålla djur och utrymmen så rena som möjligt. Minska beläggningsgraden genom att skicka djur till slakt eller flytta djur till andra utrymmen. Tänk på att måtten i regelverken är miniminormer. Tyngre djur tycks vara mer utsatta, anpassa därför beläggningen efter djurens vikt.
Töm stallet och använd sommarsäsongen för att rengöra och desinficera. Låt det torka upp innan nyinsättning. Sätt in en effektiv gasutsug i gödselkulvertarna för att minska gödselgasförekomst i stallet.
Vanligast är svansnekroser på tjurar som ju är mer snabbväxande och tyngre än stutar och kvigor.
Utfodringen kan ha en viss betydelse. Vissa spannmålssorter och majs kan ge klibbigare gödsel som lättare fastnar på svansen. Även om hygien inte är en klar utlösande faktor, kan man aldrig nog betona dess vikt vid alla infektioner. Effektiv behandling av fullt utvecklade svansspetsnekroser saknas. Vid lindrig svansskada kan djuren flyttas till en box med ströbädd. Det ger också lägre beläggningsgrad
i spaltboxen och risken minskar att fler djur ska drabbas.
Klipp svansspetsen så att den håller sig ren. Om svansarna klipps förebyggande underlättar det inspektion av svansspetsen så att skador upptäcks tidigt. Klippning och svansdoppning är mer beprövat än övriga behandlingsmetoder. Svansen kan doppas i tjära, jodopax, virkon eller fet salva.
Antibiotika rekommenderas i allmänhet inte men kan få svansen att läka av. Antibiotika påverkar inte på ett effektivt sätt redan etablerade bölder inne i kroppen. I många fall är det bättre att snabbt skicka djur med svansskador till slakt innan infektionen hunnit sprida sig in i kroppen.
Glöm inte vikten av att regelbundet inspektera svansarna för att tidigt upptäcka skadorna och förbättra chansen till bra behandlingsresultat. Vänta inte för länge utan vidta åtgärder snarast om du hittar svansspetsskador.
Kontakta din veterinär vid problem.
Råd vid svansskador
• Minska beläggningen i boxen
• Klipp bort taglet på svansspetsen
• Tejpa svansspetsen
• Doppa spetsen i tjära, jodopax, virkon eller fet salva
Svansnekroser är vanligare hos djur som hålls på spaltgolv än hos djur som hålls på andra underlag. Tänk på att måtten i regelverken är miniminormer och ha inte för många djur i boxen.
