Artikel

Slå knut på efterbörden

En kvarbliven efterbörd är ganska vanligt men orsakar sällan problem. Med god hygien vid kalvningen undviker man livmoderinflammation.

Normalt lossnar kons efterbörd snart efter förlossningen och livmodern drar ihop sig och tömmer sig utan komplikationer på några veckor. Men ibland händer det att efterbörden inte släpper som den ska och ibland kan kon drabbas av livmoderinflammation av olika anledningar.

Fostret försörjs under tiden i livmodern genom de så kallade livmoderkottarna. De leder näringen via blodet från livmodern till fosterhinnorna och vidare genom navelsträngen till fostret. Normalt sett lossnar fosterhinnorna spontant från livmoderkottarna vid förlossningen och kommer ut ur kon. Hinnorna kallas då efterbörd och syns som en sträng som hänger ut från slidöppningen innan de ramlar
till marken.

Ibland fungerar inte avlossningen. Om rester av fosterhinnorna sitter kvar mer än tolv timmar efter förlossningen kallas det för kvarbliven efterbörd eller som det heter på latin ret sec, retentio secundarium. Detta händer vid cirka sju till åtta procent av alla förlossningar.

Det finns flera anledningar till att den normala avstötningen inte sker. Vanliga orsaker är för tidigt född kalv eller tvillingfödsel. Vid båda dessa tillstånd brukar livmoderkottarna vara något mindre än normalt och man säger att de inte är riktigt ”mogna”.

En kvarbliven efterbörd är oftast inget som ställer till problem eller behöver åtgärdas. Vanligen förblir den hängande 10-14 dagar för att sedan lossna av sig själv utan att kon får stört allmäntillstånd. Man måste dock vara extra uppmärksam på en sådan ko, så hon till exempel inte tappar aptiten eller får feber. I sådana fall tillkallas veterinär för undersökning och behandling. Normaltemperatur är 38-39
grader.

En ko i lösdrift som får kvarbliven efterbörd bör avskiljas från övriga flocken tills efterbörden släppt. Det gör man både av hygieniska skäl och för att förebygga att andra kor trampar på efterbörden.
Man ska inte klippa av en efterbörd eftersom nedsmutsade delar kan åka tillbaka in i livmodern och orsaka livmoderinflammation. En lång efterbörd som är i vägen, kan man eventuellt slå en stadig knut på i hashöjd. På så sätt kommer den upp från marken och tyngden gör att
den lossar lättare.

Orsakerna till livmoderinflammation, eller metrit, som det heter på latin, kan också vara flera.

Som nämnts tidigare kan den uppkomma i samband med en kvarbliven efterbörd. En annan vanlig orsak är bristande hygien i samband med förlossningshjälp och en tredje är dålig hygien i närmiljön där kon kalvar. Symtom att vara uppmärksam på är nedsatt aptit, feber och fula, illaluktande flytningar.
För att förebygga livmoderinflammation är hygienåtgärder viktiga. Vid förlossningshjälp ska man alltid tvätta sig själv noggrant längs hela armarna och kon lika noggrant runt slidöppningen innan man påbörjar arbetet.

Då det blir rejält blött och slaskigt vid en förlossning på grund av allt fostervatten ökar smittorisken eftersom smittämnen trivs i sådan miljö. Den kalvande kon ska därför alltid erbjudas en torr, ren och välströad plats. Halm är att föredra då risken ökar att strömedel kommer in i förlossningsvägarna ju mer finfördelat det är. Vid misstanke om livmoderinflammation kontaktas veterinär och ofta krävs medicinsk behandling för att komma tillrätta med problemet. Om behandling sätts in tidigt uppstår sällan problem med kommande dräktigheter.