Artikel

Papillom kan ge problem vid betäckning

En väl fungerande avelstjur är en förutsättning för att nå målet att avvänja en kalv per diko och år. Att årligen besiktiga avelstjuren och bedöma tjurens fortplantningsduglighet inför betäckningssäsongen är en viktig åtgärd. I det bör ingå en kontroll av att tjurens penis är utan defekter.

Fibropapillom är en godartad tumörform som orsakas av virus och vanligtvis utgår från huden. Papillomen kan uppträda var som helst på kroppen och utseendet kan variera. Ofta är de väl stjälkade med ett utseende som påminner om fingersvamp eller blomkål, men de kan även ha både slät yta och bred bas. De kan vara allt från knappt synliga små vårtor till rejäla klumpar.
Om penis eller förhud drabbas leder det ofta till problem och tjurar med sådana papillom bör därför inte användas i aveln.

Papillomviruset drabbar främst unga djur, under 3-4 år gamla. Då det är smittsamt kan en klok förebyggande åtgärd vara att om möjligt skilja ifrån drabbade djur från övriga djur i besättningen.
Om en tjur med papillom på penis eller förhud betäcker kan virus överföras till hondjurets könsvägar med risk för infektioner och kalvningsproblem som följd. Beträffande hondjuren måste man även beakta risken att de får papillom på spenarna, vilket kan ställa till problem när kalven ska dia.
Frånsett smittrisken av själva viruset, kan papillomen leda till andra bekymmer. Papillomet skadas lätt vid betäckning. Då finns det risk att sperman blir blodtillblandad med försämrad spermakvalitet och ett sämre dräktighetsresultat som följd.

Det blir ofta ohygieniskt runt papillomen med risk för infektioner både vid papillomen och i könsvägarna hos betäckta hondjur. Stora papillom kan även leda till att tjuren inte kan dra in penis i förhuden överhuvudtaget. Det ökar både skade- och infektionsrisken hos tjuren. Ett papillom kan leda till obehag för tjuren och vara smärtsamt med betäckningsovilja som följd. Vid papillommisstanke är det därför
viktigt att noga inspektera tjurens penis och kontrollera att han verkligen betäcker för att sedan tidigt, redan efter 7-8 veckor, dräktighetsundersöka de betäckta hondjuren.
Papillomvirustumörer försvinner vanligtvis så småningom, men har lång avläkningstid. Man får räkna med minst ett halvår för avläkning och ofta tar det betydligt längre tid.

Tidigare fanns det möjlighet att tillverka gårdseget vaccin mot papillomvirustumörer genom att vid tillverkningen utgå från tumörsubstans hämtad från djur i den egna besättningen. Detta är inte längre tillåtet i Sverige, vilket på sina håll ställer till stora problem. På tjurstationerna försöker man därför idag operera bort penispapillomen på de semintjurar som finns på stationen. Prognosen för en
lyckad operation beror till stor del på papillomets utseende.
Vid ett väl stjälkat papillom kan det räcka med att man knyter av blodkärlen vid basen, medan ett stort papillom med bred bas kan kräva upprepade kirurgiska ingrepp. Det kan ibland ändå vara svårt att komma tillrätta med problemet bland annat på grund av de ärrbildningar som uppstår. Risken att de kommer tillbaka är dessutom relativt stor. Operativa ingrepp ska alltid utföras av veterinär under
bedövning.