Geten är en speciell art, de som har träffat getter vet att de är mycket nyfikna och ska bita, smaka och klättra på allt de kan nå. För att kunna göra detta är deras fötter otroligt viktiga.
Klövens anatomi
Getters fötter kallas klövar och de är uppdelade i två klövhalvor, den yttre och den inre klövhalvan. Klöven har ett hårt skal, klövvägg, som är det man ser när geten står upp. Klövväggen växer med en konstant hastighet från det som kallas kronranden. Kronranden är huden i övergången mellan klövväggen och den behårade vanliga huden upp mot benet. Om man lyfter på en gets klöv ses sulan som är lite sviktande om man lägger tryck på den. Sulan växer när tryck appliceras på ytan; belastas inte sulan växer den inte. Klövväggen täcker sulans yttre kanter emot periferin, tån och båda sidorna, men mot häldelen av klöven finns ingen klövvägg; där kallas övergången mellan sulan och benet för balle. Mellan klövhalvorna finns en klövspalt med vanlig hud. Innanför klövens skal av klövvägg och sula, klövkapseln, finns klövbenet och köttklöven. Köttklöven är det som förbinder klövbenet med klövkapseln; det som gör att inte klövkapseln lossar ifrån benet. Förbindelsen sker med så kallade lameller och de ses även vid upplyft klöv i övergången mellan sula och klövvägg, vita linjen. Klövmaterialet i klöven benämns som horn: sulhorn och vägghorn. Skador i klöven kan orsaka hälta och är vanligen smärtsamt för geten.
Övre bilden: En normal klöv sett från sidan. Nedre bilden: En normal klöv sett underifrån.
Foton: Lovisa Waldemarsson
Klövkonformation
Klövens konformation är det man kallar kombinationen av klövens utseende och anatomi. Har klöven en optimal konformation är klöven så perfekt den kan bli. Man kan titta på faktorer som:
- Parallell kronrand med underlaget
- Kort tå
- Kraftigt vinklad tåvägg med en rak tåvägg
- Klövvägg utan sprickor
- Rak kotled
- Upprätt häl
- Klövhalvorna står tätt ihop
- Lika stora klövhalvor
- Vid upplyft klöv är klövväggen cirka en millimeter längre än sulan
- Kronranden är slät och behårad, fri från skador och inte varm
- Klövspalten är behårad och utan sår
Bilder på klövar med en optimal klövkonformation. Foton: Lovisa Waldemarsson.
Den viktigaste faktorn för att klövkonformationen ska bevaras så bra som möjligt är att klöven slits. Det positiva slitaget skapas av mycket rörelse samt rörelse på ytor med hög friktion, exempelvis sten och trä. Om det inte är möjligt att ge getternas klövar naturligt slitage, i tillräckligt stor utsträckning, krävs det att man verkar klövarna. Vid verkning används en sekatör för att klippa bort överflödigt horn för att återskapa en så perfekt klövkonformation som möjligt. Om klöven inte verkas eller får det positiva slitaget i tillräcklig omfattning skapas en förvuxen klöv. Förloppet till att en klöv ska bli förvuxen grundar sig i att i tådelen av klöven består av en större andel hårt vägghorn, jämfört med häldelen där en större andel är mjukt sulhorn. Tån slits därför inte i samma utsträckning som hälen gör vilket gör att tån blir lång samtidigt som hälen sänks (se bild 1 nedan). En större belastning läggs då på häldelen vilket förvärrar förvuxenheten. Ballarna och den djupa böjsenan belastas mer vilket kan medföra smärta för djuret. Kompensatoriskt kommer då geten sära på tårna vilket en ökad tåseparation (se bild 2 nedan). Någonstans under detta förlopp kommer klövväggen växa in under sulan (se bild 3 nedan) och kan orsaka att klövhalvorna roterar runt sin egen axel, vilket kan orsaka en korkskruvsklöv (se bild 4 nedan). Genom att undersöka de listade faktorerna för en perfekt klövkonformation kan man upptäcka dessa tecken på en förvuxen klöv
Bilder på förvuxna klövar. Foton: Lovisa Waldemarsson
Klövlidanden
Klöven kan även drabbas av sjukdomar och andra klövlidanden och de delas upp i mekaniska, smittsamma och orsakade av störningar i ämnesomsättningen; lokala och systemiska. Mekaniska klövskador orsakas av yttre trauma mot klöven som exempelvis att en sten fastnar i klöven. En vanlig mekanisk skada är vita linjeseparation. Vita linjen är klövens svagaste punkt som binder samman sulan med klövväggen. Orsaken till vita linje-separation är till stor del okänd men kan uppstå exempelvis vid trauma mot klöven.
Smittsamma klövsjukdomar smittar mellan getter. Det finns flera olika men gemensamt för dem är att huden i kronranden eller klövspalten blir försvagad, exempelvis genom ett litet sår, och då kan bakterier infektera huden. Fotröta är en vanlig smittsam klövsjukdom på både får och get runt om i världen men är ovanligt hos get i Sverige. För att dessa klövsjukdomar ska kunna spridas mellan individer krävs ofta att det finns ett stort antal getter på en mindre yta, därav är det mer vanligt i större besättningar.
Bild på en getklöv drabbad av fotröta grad 2.
Foto: Malin Bernhard
Ett exempel på en metabol klövsjukdom är fång. Fång orsakas oftast av ett för stort energiintag vilket leder till en inflammation i köttklöven, förbindelsen mellan klövben och klövkapseln. Inflammationen gör att förhållandet mellan klövbenet och klövkapseln förändras vilket orsakar hälta och stor smärta för djuret.
Studie om svenska getters klövhälsa
Då inga tidigare studier har utförts för att undersöka svenska getters klövhälsa och klövkonformation fanns ingen information om hur svenska getters klövar ser ut. Syftet med studien var därför att undersöka ett mindre antal svenska getters klövar, bedöma om de var halta när de rörde sig och bedöma deras hull. Målsättningen var dessutom att skapa en mall för bedömning av klövarnas konformation och klövsjukdomar. Fem getbesättningar besöktes där 20 getter i varje besättning undersöktes, alltså totalt 100 djur, i rörelse för att bedöma hälta. Sedan undersöktes klövarna både stående och upplyfta. Klövarna fotograferades därefter framifrån och från sidan för att objektivt kunna mäta om de hade lång tå eller om tårna var fläkta. Getterna hullbedömdes sedan genom att känna på vissa fettansamlingar och bedöma hur stora de var, samt hur väl revben och vissa benutskott kunde kännas. Djurägaren fick sedan svara på en enkät om hur getternas klövhälsa varit, rutiner kring klövverkning och miljö och rutiner på gården. Ytterligare en enkät publicerades på sociala medier och på SVA:s hemsida där flera getbönder kunde besvara en liknande förkortad enkät.
Bild på en getklöv drabbad av en vita linje-separation med fickbildning mellan sulan och klövväggen. Även sulan är onormal. Foto: Lovisa Waldemarsson
Resultat från studien
Resultaten visade att enbart en av hundra undersökta getter var halta. Ingen av de besökta besättningarna hade smittsamma klövsjukdomar som fotröta eller smittsam digital dermatit. Två besättningar som svarade på webbenkäten hade dock haft fotröta i sin besättning. Den vanligaste förekomsten av mekaniska klövlidanden var vita linje-separation som fanns hos 10 procent av getterna. Inga getter hade metabola eller toxiska klövlidanden. Däremot hade 95 procent av getterna avvikelser i klövkonformationen kopplade till förvuxna klövar. Den höga andelen getter med avvikande klövkonformation som tydde på förvuxna klövar ska tolkas och jämföras med andra länder med stor försiktighet då bedömningen var mycket omfattande. Att en klöv uppvisade en eller flera faktorer vilka tydde på förvuxna klövar innebar inte att klöven var förvuxen. Större delen av statistik om långa klövar hos get i andra länder bygger enbart på tålängd medan denna studie omfattade tålängd, hälform, klövform, tåspridning och klövvägg inväxt in under sulan. Generellt hade de besättningar där man verkade klövarna oftare och där getterna hade en stimulerande miljö med mycket att klättra på en bättre klövkonformation, även om underlaget är för litet för att säkert kunna säga detta. Resultaten visade att de undersökta getterna hade låg förekomst av klövsjukdomar och hälta jämfört med många andra studier runt om i världen.
Bilder på klövar vilka har en klövkonformation som tyder på förvuxna klövar. Foton: Lovisa Waldemarsson
Sammanfattning
Sammanfattningsvis belyste studien att många getter hade förvuxna klövar vilket bör åtgärdas. Enbart en procent av getterna var halta och förekomsten av både smittsamma, mekaniska och metabola/toxiska klövsjukdomar var låg jämfört med många andra länder. Att fotografera klövarna för att sedan objektivt mäta dem var framgångsrikt och kan fungera som en referens för den som bedömer flera klövar, då man lätt enbart anmärker avvikande klövar från majoriteten. Är då majoriteten av klövar lite långa i tån lägger man oftast enbart märke till de med väldigt lång tå vid subjektiv bedömning. Att fotografera och objektivt mäta enstaka klövar kan därför användas som ett redskap för att förbättra klövkonformationen i sin getbesättning.
Läs examensarbetet i sin helhet här!
