Rapport

Hur påverkades svenska nötbesättningar av blåtunga
serotyp 3?

Blåtynga serotyp 3 har sedan introduktionen i Sverige år 2024 inneburit utmaningar för svenska lantbrukare. En enkätstudie från Gård & Djurhälsan visar att smittan förekom i många besättningar trots att djurägarna inte observerat sjukdomstecken, samtidigt som reproduktionsstörningar och kalvproblem rapporterades i hög omfattning i de mest drabbade områdena. Resultaten från studien ger ny värdefull kunskap om hur BTV-3 yttrar sig under svenska förhållanden.

Övergripande resultat från
Gård & Djurhälsans enkätstudie
 

Nästan 200 besättningar deltog i studien

Gård och Djurhälsan skickade under juni 2025 ut en enkät till diko- och mjölkbesättningar för att samla information kring konsekvenserna av blåtunga serotyp 3 (BTV-3) i Sverige, bland annat symtom, provtagning (PCR) och vaccination. Enkätens frågor gällde perioden 1/9–2024 till 31/3–2025 och svarsperioden var mellan 15/6 till 15/7 2025. Totalt medverkade 199 besättningar med kalvningar, spritt över hela landet. Totalt ingick 10 099 moderdjur i studien och medverkande besättningar hade i huvudsak dikor (167 besättningar, 8445 moderdjur), följt av mjölkkor (24 besättningar, 1241 moderdjur) och både dikor och mjölkkor (7 besättningar, 413 moderdjur). De län som hade flest medverkande, och som också drabbades hårdast var Halland, Skåne och Västra Götaland, där samtliga positiva provsvar återfanns.

Många besättningar saknade tydliga symtom

Ett intressant resultat är att 78 procent (155/199) av besättningarna inte rapporterade några symtom, trots att blåtunga förekom i området. Samtidigt visade provtagning att viruset ändå fanns i många besättningar. Av de besättningar som provtogs var hela 69 procent (31/45) positiva. Bland besättningar utan symtom var en betydande andel positiva, 41 procent (7/17). Detta tyder på att blåtunga i många fall kan förekomma subkliniskt eller med mycket milda symtom, vilket gör att smittan riskerar att underskattas om man enbart utgår från symtom.

Tydlig koppling mellan symtom och positiva provsvar

Bland de besättningar som rapporterade symtom var kopplingen till positivt provsvar stark. Av de besättningar med symtom som provtogs var 86 procent positiva (24/28). De vanligaste symtomen var sår eller rodnad på mule, salivering och hälta.  Av de besättningar som såg symtom såg cirka två tredjedelar en kombination av två till fem symtom (30/44) och en tredjedel endast ett symtom (14/44).

Vaccination genomfördes i stor omfattning

Vaccination var omfattande, där 82 procent av besättningarna uppgav att de vaccinerat. Majoriteten gav två doser och vaccinationerna skedde framför allt under våren 2025. Vissa besättningar hade inte vaccinerat alls eller vaccinerat endast en gång, oftast på grund av praktiska hinder som vaccinbrist, sen leverans eller att besättningen befann sig utanför riskområdet.

Reproduktionsstörningar och kalvproblem rapporterades

En hög andel tidiga kastningar och tomma kor rapporterades (549/10 099), och det förekom även missbildningar hos fullgångna kalvar (68/9200), särskilt i de mest drabbade länen. Dessutom rapporterades dummy- eller zombiekalvar (152/9200) i flera besättningar, med högst förekomst i Halland, Skåne och Västra Götaland. Detta stärker bilden av att blåtunga har betydande konsekvenser för reproduktion och kalvöverlevnad.

Vissa samband sågs mellan smitta och skötselfaktorer

Slutligen antyder resultaten vissa samband mellan smitta och skötselfaktorer, positiva besättningar hade oftast tagit in djuren från bete i oktober eller november, och den vanligaste betestypen bland positiva besättningar var ängsmark. Ett samband mellan betestyp och positivt prov för blåtunga gick inte att fastställa eftersom många besättningar hade flera olika typer av beten och de positiva resultaten inte gick att koppla till ett särskilt bete.

Resultaten bör tolkas med viss försiktighet

Våra resultat bör tolkas med viss försiktighet. Eftersom enkäten bygger på frivilligt deltagande kan det innebära att deltagande besättningar återfinns i områden där fler drabbats av blåtunga och dessa besättningar kan ha varit mer motiverade att besvara enkäten. Majoriteten av de svarande besättningarna var dikobesättningar, vilket sannolikt speglar Gård & Djurhälsans kundbas, snarare än den faktiska fördelningen av blåtungedrabbade besättningar i landet.

Ökad kunskap om blåtunga under svenska förhållanden

Sammanfattningsvis har enkätsvaren ökat vår kunskap om blåtunga och trots få kliniska symtom kan ett utbrott av blåtunga få stora konsekvenser för kalvningsresultatet i både diko- och mjölkbesättningar. Vi kan konstatera att djurägare behöver vara väldigt uppmärksamma för att upptäcka symtom på vuxna djur och att vaccination är det bästa skyddet mot sjukdom.

Vi vill också rikta ett stort tack till alla som svarat på enkäten. Dessa svar är väldigt viktiga för att öka kunskapen om denna nya sjukdom under svenska förhållanden.

 

Fullständig artikel publiceras i Svensk Veterinärtidning nr 5/2026.