Artikel

Besiktningsfynd vid slakt

I vårt arbete som nöthälsoveterinärer får vi ofta frågor omkring slaktanmärkningar som registrerats vid slakt. Frågorna gäller både vad anmärkningen innebär och vad det beror på, men också hur vanliga olika anmärkningar är. Vi kommer därför i en artikelserie att beskriva de vanligaste anmärkningarna med svar på den typen av frågor.

Köttbesiktningens primära mål är att förhindra att människor som äter köttet blir sjuka. Att hanteringen av kött är viktigt är känt sedan mycket länge. En del av de levnadsregler som finns angivna i Gamla Testamentet kan ha kommit till för att hindra att människor blir sjuka av vissa typer av föda. Till exempel står det i Femte Mosebok 14:21: Ni skall inte äta ett självdött djur.

Sverige i framkant
Sverige var ganska tidigt ute med införande av obligatorisk besiktning av vissa djur i samband med slakt. Här har köttbesiktning har varit lagreglerad sedan i slutet av 1800-talet. I Nordisk familjebok från 1911 står: Köttbesiktning, sakkunnig undersökning af köttvaror för ådagaläggande af deras användbarhet till människoföda, afser hufvudsakligen att skydda människor mot de faror till hälsa och lif, som kunna vara förenade med förtärandet af kött eller däraf  beredda födoämnen. Vid undersökning af köttvaror måste tagas i beaktande en mångfald hos desamma förekommande förändringar, uppkomna dels däraf, att de djur, från hvilka varorna härröra, lidit af vissa sjukdomar, dels däraf, att köttvarorna förvarats eller behandlats på ett otjänligt sätt. (hämtat från https://runeberg.org/nfbo/0381.html).

Kontroller
För att säkerställa att köttet blir ett säkert livsmedel krävs att varje djur genomgår särskild kontroll före och efter slakt. Bara djur utan tecken på sjukdom som kan påverka människors hälsa godkänns för slakt. Vid köttbesiktningen undersöks varje slaktkropp och organ av Livsmedelsverkets personal. Eventuella sjukliga förändringar registreras enligt att särskilt system. Godkända slaktkroppar stämplas som bevis på att hanteringen vid slakten har varit korrekt och att köttet kan användas som livsmedel.

Till nytta även för uppfödaren
I Svenska Djurhälsovårdens verksamhet ingår att samla in och utvärdera de sjukdomsanmärkningar (besiktningsfynd) som görs i samband med slakt. För grisbesättningar används resultaten för uppföljning av alla besättningar och även flaggning av besättningar som ett sätt att identifiera hälsostörningar i besättningen. För nötbesättningar används statistiken som rådgivningsverktyg och för sammanställning av statistik.

Det finns skillnader i statistiken för olika produktionsformer. Uppfödningsmodellen påverkar alltså vilken typ av anmärkningar som ses efter slakten (se tabellen nedan). För mer intensivt uppfödda djur som mellankalvar är tecken på genomgången lunginflammation den vanligaste anmärkningen medan för den mer extensivt uppfödda betesdjuren (stutar) är betesparasiten lilla leverflundran den vanligaste anmärkningen. Notera även att gödselförorenade djur är förhållandevis vanligt hos stutar och mellankalvar.

De fem vanligaste anmärkningarna (%) vid slakt för olika djurkategorier (djur slaktade januari-november 2009)

Mellankalv
63/64 Lunginflammation – 15,78
85/86 Leverbölder – 9,25
87/88 Övrig leverskada – 1,78
94 Gödselförorenad hud kategori 1 – 1,55
39/40 Mekanisk skada 1,15Ungtjur
63/64 Lunginflammation – 3,97
85/86 Leverbölder – 3,24
87/88 Övrig leverskada – 3,04
79/80 Stora leverflundran – 2,55
81/82 Lilla leverflundran – 1,88

Ko
87/88 Övrig leverskada – 15,56
89/90 Juverinflammation – 8,7
39/40 Mekanisk skada – 5,04
81/82 Lilla leverflundran – 4,99
79/80 Stora leverflundran – 4,87

Stut
81/82 Lilla leverflundran – 4,96
15/16 Bindvävsmask – 3,84
87/88 Övrig leverskada – 3,63
85/86 Leverbölder – 3,11
94 Gödselförorenad hud kategori 1 – 2,55

 

Anita Jonasson
Nöthälsoveterinär