En översikt över de vanligaste juverproblemen

Akut juverinflammation

Vid akut juverinflammation uppvisar tackan ofta tydliga symtom. Hon blir dämpad, får feber och juvret blir påverkat med rodnad, svullnad och ömhet. Ofta haltar tackan på det bakben som ligger an mot den drabbade juverhalvan. Mjölken förändras och kan få ändrad konsistens och färg, ibland kan det vara svårt att få ut någon mjölk överhuvudtaget.

Diagnosen ställs utifrån tackans symtom och det är värdefullt om den kompletteras med provtagning för bakteriologisk odling. För bästa möjliga prognos bör behandling sättas in skyndsamt, och man bör förstås påbörja behandling redan vid provtagningstillfället. Förstahandsvalet är penicillin i kombination med smärtstillande och antiinflammatoriskt läkemedel. Tänk också på att isolera tackan med sina lamm för att förhindra smittspridning och underlätta tillsyn och omvårdnad.

Den vanligaste bakterien vid akut juverinflammation hos tacka är Staphylococcus aureus, som ofta orsakar kroniska infektioner och som alltså är svår att behandla bort fullständigt. Till följd av detta rekommenderas utslaktning av tackor som drabbats av juverinflammation efter avvänjning. Om juverinflammationen orsakats av en annan bakterie än S. aureus och hon blir symtomfri efter behandlingen kan man dock överväga att ha kvar tackan i sin besättning, eftersom de flesta andra bakterier inte har samma potential att bli kroniska.

Vid en kraftig juverinflammation kan tackan drabbas av kallbrand i juvret. Juvret blir då kallt och missfärgat eftersom blodcirkulationen till delar av juvret upphör. Vid kallbrand rekommenderas omedelbar avlivning av djurskyddsskäl, eftersom drabbat område efterhand stöts bort och faller av.

Det är framför allt under tre perioder tackan löper ökad risk att drabbas av juverinflammation:

1. I samband med lamning: Vanligaste perioden. Nedsatt hygien framför allt i lamningsboxens ströbädd innebär en stor risk. Dessutom kan en kronisk juverinflammation från förra säsongen blossa upp igen.
2. 2–3 veckor efter lamning: Lammen behöver under den här perioden dia större mängder och har nu dessutom tänder som kan orsaka sår på tackans spenar och bana väg för infektion.
3. Vid avvänjning: Avvänjningen är stressande för både tacka och lamm och kan göra att tidigare dolda infektioner blossar upp. Vid avvänjning blir mjölken stående längre i juvret och skapar gynnsamma förhållanden för bakterietillväxt.

Riskfaktorer för juverinflammation inkluderar bland annat dålig miljö och hygien, högt lammantal (tre eller fler för tackor, två eller fler för ungtackor), hög djurtäthet, spenskador, hög ålder och lamningsproblem.

 

Subklinisk juverinflammation

Klinisk juverinflammation är en sjukdom många fårägare känner igen och har erfarenhet av. Mindre känt är att en inflammation i juvret även kan sakna synbara förändringar i mjölk och juver, en så kallad subklinisk juverinflammation. Både tackan och hennes lamm kan dock ta skada även av en subklinisk juverinflammation då den kan leda till minskad mjölkproduktion och lägre avvänjningsvikt hos lammen. I vissa fall finns det även ett samband mellan subklinisk juverinflammation och efterföljande akut juverinflammation.

Eftersom subklinisk juverinflammation inte orsakar några synbara symtom krävs tester för att kunna ställa diagnos. Ett test man kan använda sig av är California Mastitis Test (CMT) som ger en uppskattning av antalet celler i mjölken. Ju kraftigare inflammation, desto fler celler. Cellernas DNA reagerar med CMT-vätskan och reaktionen graderas utefter vätskans tjocklek/gelbildning. Reaktionen graderas från 1 till 5. CMT ≥3, eller skillnader i CMT-utslag mellan juverhalvorna, indikerar juverinflammation. Vid besättningsproblem kan genomgång med CMT-testning av alla tackor eller särskilda riskgrupper vara hjälpsamt för att avgöra vilka individer man bör gå vidare med provtagning från. CMT används även vid undersökning av kliniska mastiter.

Riskfaktorer för subklinisk juverinflammation är i stort sett samma som de för akut juverinflammation, alltså dålig hygien, högt lammantal och hög ålder.

 

Kronisk juverinflammation

Kronisk juverinflammation kan vara en följd av en akut klinisk juverinflammation eller en subklinisk juverinflammation. Ett tydligt symtom är knölar/förhårdnader i juvret och därför är rådet att känna genom juver vid avvänjning och innan betäckning. Om misstänkta förändringar finns bör man slå ut tackan, eftersom det finns risk att juverinflammationen aktiveras igen vid nästa lamning samt att tackan kan fungera som en smittspridare i besättningen.

 

Akuta spenskador

Akuta spenskador kan vara orsakade av till exempel trampskador, skär-, riv- eller bitsår från hungriga lammunnar. Behandling beror på omfattning av såret, ett större sår kan behöva sys av veterinär medan ett mindre sår kan självläka.

I vissa fall kan man behöva mjölka ur juvret för att minska risken att en juverinflammation utvecklas. I andra fall kan man behöva låta juvret vila från både lamm och urmjölkning för att få möjlighet att läka. Tala gärna med en veterinär om bästa tillvägagångssätt i det enskilda fallet.

 

Täta spenar

Om du har en tacka som trots ett fint och välfyllt juver inte ger från sig en droppe mjölk på ena juverhalvan kan orsaken vara en så kallad tät spene. Bakgrunden till täta spenar är inte helt klarlagd, men det kan orsakas av exempelvis hårt sugande lamm under tidigare digivningsperiod eller en kronisk juverinflammation. Risken för att lammen orsakar skada på spenar och juver ökar då mjölktillgången sinar, till exempel om tackan har flera lamm eller vid sen avvänjning.

Man upptäcker oftast täta spenar i samband med lamning, då det inte går att få ut mjölk ur ena juverhalvan trots att juvret ser symmetriskt och välfyllt ut. Om man känner efter mer noggrant kan man ibland känna en hårdare struktur som löper längs spenen och en ökad, mer köttig konsistens jämfört med den friska halvans spene. I vissa fall finns i stället en förträngning i övergången mellan juver och spene eller precis innan spenöppningen som gör att mjölken inte kan passera.

Täta spenar går inte att behandla. Låt spenen vara, tackan sinar på den drabbade juverhalvan efter ett par dagar och lammen lär sig snabbt att ena halvan inte fungerar. Se dock till att tackan kan ta hand om sina lamm och stödutfodra lammen om behov finns. Tackor med täta spenar bör slås ut efter genomgången digivning för att undvika flasklamm nästa lamning.