Artikel

Blåtunga serotyp 3 i svenska mjölkbesättningar – en studie av besättningsprevalensen

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har genomfört en studie där både tankmjölksprover och individuella mjölkprover från mjölkkobesättningar analyserats för att få en bättre förståelse av hur stor andel kor i BTV3-smittade besättningar som utvecklar antikroppar. Resultaten visar att endast en låg andel av korna i de flesta besättningar har infekterats med BTV3, vilket innebär att besättningsprevalensen är låg. Trots att studien har fokuserat på mjölkkor bedömer SVA att smittspridningen och besättningsprevalensen sannolikt är jämförbar i köttbesättningar. Därför kan slutsatserna från mjölkbesättningarna i stor utsträckning överföras även till köttbesättningar.

Blåtunga är en virussjukdom som sprids med svidknott och drabbar idisslare. Hos nötkreatur kan blåtunga ge upphov till en varierande sjukdomsbild, från milda till allvarliga symtom. Vaccination är den enda kända effektiva skyddsåtgärden.

Blåtunga serotyp 3 (BTV3) introducerades i Sverige i september 2024 och spred sig snabbt i södra delarna av landet. Smittspridningen avtog när vektorerna försvann under senhösten och vintern. I skrivande stund, den 10 september 2025, har ingen ny smittspridning konstaterats, trots den omfattande spridningen under hösten 2024 och födseln av BTV3-positiva kalvar under vintern 2025.

Djur som genomgått infektion med blåtungevirus utvecklar antikroppar som kan påvisas både i blod och mjölk. Det är fortfarande okänt hur stor andel av nötkreaturen i besättningar med konstaterade fall av BTV3 som faktiskt infekteras. I januari 2025 genomfördes en tankmjölksundersökning för att kartlägga spridningen av BTV3 i Sverige (se figur 1). Antikroppar kunde påvisas i tankmjölken hos 191 av 544 provtagna mjölkbesättningar. Av dessa 191 tankmjölkspositiva besättningar hade BTV3 tidigare påvisats med PCR i endast 13. Det innebär att BTV3 inte hade påvisats med PCR i majoriteten av de tankmjölkspositiva besättningarna. Avsaknaden av rapporterade kliniska misstankar från dessa besättningar tros främst bero på att endast ett fåtal djur drabbats, och då med milda och övergående symtom.

SVA har nu undersökt andelen djur med antikroppar mot BTV3 i mjölkbesättningar som var tankmjölkspositiva för blåtunga i januari 2025, samt om ELISA-värdet i tankmjölken går att korrelera mot andelen djur med antikroppar. Totalt ingick 33 av de besättningar som deltog i tankmjölksundersökningen i januari 2025 i en ny studie, där både tankmjölk och individuella prover från samtliga mjölkande djur analyserades med avseende på blåtungeantikroppar.

Figur 1: Karta som visar fördelningen av provtagna besättningar (blåa hexagoner) och BTV3-positiva besättningar (röda hexagoner) vid tankmjölksundersökningen som gjordes i januari 2025.

I de flesta tankmjölkspositiva besättningarna var andelen djur med antikroppar (seropositiva) mindre än 25 %. Studien bekräftar att nötkreatur infekterade med BTV3 utvecklar antikroppar. Resultaten tyder på att även djur med subklinisk eller mild sjukdom utvecklar antikroppar, och att dessa tysta infektioner är vanligare än tidigare antaget. Besättningar som inte har rapporterat in misstankar och därför inte provtagits för blåtunga har både detekterats via tankmjölksundersökningar och genom att BTV3-positiva, missbildade kalvar fötts. Trots uteblivna kliniska symptom hos de vuxna djuren kan subklinisk BTV3 medföra allvarliga konsekvenser, såsom födsel av missbildade kalvar. Resultaten visar att majoriteten av Sveriges nötkreatur, även de som finns i konstaterat smittade besättnignar, fortfarande saknar antikroppar mot BTV3. Eftersom blåtunga sprids med svidknott och exponeringen för insekter ofta är olika för olika djur ger den typen av smittspridning inte ett heltäckande skydd på besättningsnivå. Utan vaccination finns därför i de flesta besättningar en stor andel djur som fortfarande är mottagliga för infektionen.

Sammanfattning

  • Infektion med BTV3 verkar leda till serokonvertering även vid subkliniska/milda förlopp.
  • I majoriteten av de 33 studerade besättningarna var seroprevalensen mindre än 25 %.
  • Naturlig BTV3-smittspridning ger ojämn exponering som gör att flockimmunitet inte uppnås.
  • Majoriteten av svenska nötkreatur saknar skydd mot BTV3 och är mottagliga för infektion.
  • Ett fåtal djur som varit sjuka i BTV3, eller ett positivt tankmjölksprov indikerar inte att hela besättningen utvecklat immunitet mot BTV3.
  • Vaccination är nödvändig för ett effektivt skydd i hela besättningen, även om kliniska fall av BTV3 konstaterats och ELISA-värdet i tankmjölken är högt.
  • Blåtunga har fortsatt att spridas i centrala och södra Europa under 2025 och kan därför introduceras till Sverige igen. Vaccinering kan därför fortfarande vara relevant även om smittan just nu inte ger kliniska fall i Sverige.

Erika Chenais och Hedvig Stenberg, SVA