Roslagsfår – en allmogeras
Roslagsfår är en av Sveriges elva allmogeraser, en grupp lantraser som har formats genom långvarig naturlig selektion i de lokala miljöer där de härstammar från. Det är en gammal ras som härstammar från skärgårdsområdet i Roslagen, men som under 1900-talet var nära att försvinna helt. På 1990-talet återstod endast en liten grupp djur på en enda gård på Raggarön. Det är från denna besättning samtliga av dagens roslagsfår härstammar. Denna dramatiska flaskhals i populationsstorlek lär ha bidragit till den låga genetiska variationen som ses inom rasen idag, vilket kan göra roslagsfåren mer sårbara för ärftliga hälsoproblem.
God tandhälsa till grund för god djurvälfärd och produktion
Fårens tandhälsa har stor betydelse både för djurens välfärd och för deras produktionsförmåga. Tänderna är centrala för betande och idissling, och graden av slitage eller förekomst av tandproblem kan påverka foderintag, hull, fertilitet och livslängd. Vanliga tandproblem hos får omfattar parodontit, överdriven nedslitning av framtänderna och bett-avvikelser. Förlust av framtänder kan medföra försämrad fodereffektivitet och ökad utslagning ur besättningar.
Kunskapsläget för svenska lantrasers tandhälsa är mycket begränsat. Syftet med denna studie var att undersöka förekomst och typ av tandproblem hos roslagsfår. Materialet bestod av en fältstudie med veterinärundersökning av framtänder och hull av 168 får, djurägardokumentation av framtänder från 217 får samt datortomografi (DT) av elva skallar. Sammantaget dokumenterades tandstatus hos 396 individer i åldrarna 0–11 år.
Kliniska tecken på tandsjukdom hos får
Tandproblem utgör en av de vanligare bakomliggande orsakerna till lågt hull hos får. Inspektion av framtänderna görs relativt lätt, men då fåren har en liten gapförmåga och en långsmal munhåla är det svårt att inspektera kindtänderna. Att upptäcka avvikelser som gleshet, foderinpackningar, vassa emaljåsar, trappstegsbildning och bettfel bland kindtänder kan därför vara utmanande.
Får med problem som utgår från kindtänderna uppvisar ofta förändrat ätbeteende såsom korta, ryckiga käkrörelser och en tendens att hålla munnen lätt öppen under tuggning samt att strån, större tussar och delvis tuggat material kan falla ur munnen. Även långa fibrer i avföringen kan vara ett tecken på att kindtänderna inte till fullo fungerar för finfördelning av fodret. Att känna på tänderna utifrån genom kinden kan vara ett redskap för upptäckt av vassa åsar och saknade kindtänder.
Tanduppsättning
Får saknar framtänder i överkäken, i stället finns där en sk tandplatta. Underkäkens sex framtänder och två hörntänder går mot tandplattan. Kindtänderna i över- och underkäken är sammanlagt 24 stycken.
Uppsättningen av mjölktänder består av totalt 20 tänder: åtta framtänder i underkäken, samt sammanlagt 12 kindtänder i över- och underkäken. Mjölktänderna spricker fram tidigt, antingen innan födsel alternativt inom de första levnadsveckorna, och ersätts successivt av permanenta tänder mellan 1–4 års ålder.
Några tandproblem hos får
Parodontit – inflammation i tandens stödjevävnad
Parodontit är ett av det vanligaste tandproblemet hos får. Sjukdomen förekommer både på kindtänder och framtänder. Forskning pekar på att kindtandsproblem är vanligare och mer kliniskt betydelsefull än tidigare antagits, och ofta mer avgörande för fårens hälsa och produktivitet än problem med framtänderna. Förutom parodontit är foderinpackning och bett-avvikelser de vanligaste problemen på kindtänderna, med en hög förekomst även bland unga djur.
Den kliniska bilden vid parodontit varierar med sjukdomens svårighetsgrad. I början ses ofta gingivit (tandköttsinflammation), vilken orsakas av plackbildning. Parodontit kan visa sig på olika sätt beroende på hur långt sjukdomen har gått. I början handlar det ofta om gingivit, alltså en inflammation i tandköttet. Om sjukdomen utvecklas vidare kan tandköttet och käkbenet börja dra sig tillbaka. Det leder till att det bildas så kallade tandköttsfickor, tandhalsarna blir synliga, tänderna kan kännas lösare och i svåra fall förlust av tänder.
Parodontit räknas som en sjukdom med flera orsaker, men det är bakterier i plack under tandköttskanten som sätter igång processen. I långt framskridna fall av parodontit där förlust av framtänder förekommer, benämns tillståndet ofta i dagligt tal som “broken mouth”. Följden blir ofta att tackor måste slaktas i förtid, vilket medför betydande ekonomiska förluster.
Nedslitning och förlust av framtänder
Slitage av framtänderna påverkas av en rad faktorer, såsom betesbeläggning, jord- och sandintag, fodrets grovhet, markens hårdhet, ras och mineralstatus. Hårt och kortvuxet bete, liksom utfodring på grusiga eller sandiga marker, ökar mekaniskt slitage på framtänderna vilket gör att tandens höjd minskar gradvis. Detta kan leda till parodontit och tandförlust.
Hos friska får kan man normalt förvänta sig att tänderna behålls upp till sju års ålder eller längre, men med åldern slits tänderna oundvikligen ned. Nedslitningen kan variera stort mellan raser och miljöer. Förlust av framtändernas funktion minskar möjligheten att effektivt slita av gräs, vilket i sin tur minskar foderintaget och påverkar både hull och produktivitet negativt.
Bettavvikelser
Bettavvikelser kan uppkomma både till följd av medfödda defekter i käken, men även som följd av felaktig nötning och förändringar i tandens stödjevävnad. Underbett, där framtänderna passerar framför tandplattan, kan vara medfött men även utvecklas gradvis med tiden som en följd av oregelbunden tandnötning och förändrade belastningsmönster i bettet.
Medfödd underutveckling av underkäken resulterar i ett överbett som leder till svårigheter att beta. Detta leder till nedsatt tillväxt eller i de grövsta fallen även död kort efter födseln till följd av svårigheter att dia.
Avsaknad av permanenta tandanlag och fördröjd frambrytning av tänder
Avsaknad av tänder, eller utebliven eruption är relativt vanligt förekommande. En eller båda hörntänderna i underkäken kan saknas hos så många som 8–15% av får. I vissa fall blir den permanenta tanden inte synlig förrän långt efter att mjölktanden fällts. Under denna period kan tandköttet framstå som intakt och slätt, vilket gör att det inte alltid finns tydliga tecken på pågående tandbyte. Det är ofta oklart om avsaknaden av tanden beror på fördröjd frambrytning av tanden, trauma eller medfödd avsaknad av tandanlag.
Undersökningar av roslagsfårens tandstatus
Undersökning av framtänder och hull ute i besättningar
I ett EU-finansierat projekt om tandstatus hos roslagsfår i början av 2018 besöktes tio besättningar med genbanksanslutna renrasiga roslagsfår och fåren undersöktes av två veterinärer från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Det dokumenterades övergripande individdata såsom kön, ålder, hullbedömning, allmäntillstånd och reproduktionsstatus, samt även information om tandstatus av framtänderna.
Insamling av foton och tandkort
Samtliga resterande genbanksbesättningar (58 st) av roslagsfår kontaktades därefter, utöver de tio som redan besökts, och ombads dokumentera tandstatus på genbanksdjur äldre än tre år. Djurägarna ombads fylla i en schematisk mall över saknade framtänder samt ta ett fotografi av framtänderna. Totalt skickade 36 besättningar in dokumentation. Information om varje individs identitet, ålder och närvaro eller frånvaro av framtänder dokumenterades.
Datortomografiundersökning
Datortomografiundersökning (DT, även kallad skiktröntgen) genomfördes på donerade skallar från åtta roslagsfår i åldersspannet 2–7 år under våren 2018. För att komplettera materialet eftersöktes under hösten 2025 fårskallar från slaktade roslagsfår i åldern 4–5 år, eftersom denna åldersgrupp inte var representerad i det ursprungliga DT-underlaget från 2018. Det resulterade i ytterligare tre skallar. Alla undersökningarna utfördes vid bilddiagnostiska kliniken på Universitetsdjursjukhuset vid SLU.
Resultat
Resultaten visade att misstanken om att roslagsfåren förlorar sina framtänder tidigare än normalt stämde.
Vi fann även ett annat mer oväntat fynd, nämligen att många individer hade kvar sina mjölktänder långt efter att de borde ha bytts ut mot permanenta tänder. DT undersökningen visade dessutom att inte bara framtänderna verkade drabbade, utan att även vissa av kindtänderna tycktes vara kvarstående mjölktänder. Sammantaget tyder fynden på en utvecklingsrubbning där vissa permanenta tänder aldrig bildas, varför mjölktänderna blir kvar. Eftersom avsaknad av tandanlag till denna grad inte tidigare har beskrivits hos får är observationen anmärkningsvärd. Hos andra djurslag, även hos människa, är avsaknad av tandanlag ofta kopplat till ärftliga faktorer. Mot bakgrund av roslagsfårens redan begränsade genetiska variation väcker dessa fynd därför en viss oro. Om tandproblemen visar sig vara genetiskt betingade kan det utgöra ett hot mot rasens långsiktiga överlevnad, eftersom möjligheterna att selektera bort ärftliga hälsoproblem är begränsade i en liten population.
DT undersökningen visade även att många får hade vassa emaljkanter, ojämna tandrader och felställningar, där tänderna i över- och underkäken inte möts som de borde. Hos flera individer sågs glipor mellan kindtänderna, där foder packats in, vilket kan orsaka stor smärta hos djuren. Eftersom fåren är beroende av en jämn tuggyta för att kunna skära och mala grovfoder effektivt, kan förändringarna även försämra fodersmältning och näringsupptag vilket på sikt kan leda till viktnedgång. Avsaknaden av permanenta tandanlag bidrar sannolikt till de utbredda problem som sågs i kindtandsregionen.
(A) Höger kindtandsrad hos ett får i studien. Ojämn höjd på de främre kindtänderna. Överkäkens tänder (PM3-PM4) möter rester av gamla mjölktänder.
(B) Vänster kindtandsrad hos ett annat får. I överkäken saknas två tänder (PM2 och PM4), och ett mellanrum med inpackat foder syns mellan två kindtänder (röd pil). I underkäken saknas också en tand (PM2).
(C) Vänster kindtandsrad hos ytterligare ett annat får. En tand i överkäken (PM3) är missformad och de andra premolarerna saknas i både över- och underkäken. Det finns mellanrum mellan kindtänderna där foder kan fastna, och tuggytorna är kraftigt ojämna.
(D) Rester av gamla kindtänder (premolarer) i höger tandrad hos får samma får som i (C).
Åtgärder framåt för förbättrad tandstatus
Sammantaget visar studien att roslagsfåren har en hög förekomst av både saknade framtänder och utbredda avvikelser i kindtandsregionen. Orsaken är sannolikt kopplad till utebliven utveckling av permanenta tänder. Fynden är oroande både ur ett djurvälfärdsperspektiv samt ur ett bevarandeperspektiv. Det behövs mer forskning för att förstå såväl konsekvenserna av dessa förändringar som de underliggande orsakerna, liksom hur de på bästa sätt kan förebyggas i ett hållbart avels- och bevarandeprogram.
Eftersom undersökning av kindtänderna är svår att utföra pga fårens begränsade gapförmåga och långsmala munhåla är det svårt att selektera bort individer med kindtandssjukdom i ett avelsarbete. Ett teoretiskt alternativ hade varit att korsa in en genetiskt närbesläktad ras med god tandhälsa, för att på så sätt tillföra variation utan att påverka de egenskaper som särskiljer rasen. Roslagsfåren saknar dock genetiskt nära släktingar i den svenska fårpopulationer.
Vidare saknas systematiska studier av tandhälsa hos svenska fårraser i stort, vilket begränsar möjligheterna att identifiera lämpliga kandidatraser. Fortsatt forskning om tandstatus hos svenska får och fårraser är därför en förutsättning för att kunna utvärdera eventuella framtida avelsstrategier.
Läs hela examensarbetet i sin helhet på: https://stud.epsilon.slu.se/
