Regler kring smittskydd

Vad är ett djurhälsobesök?

Ett djurhälsobesök är ett veterinärbesök med syfte att förebygga sjukdom hos dina grisar. Syftet är även att bevaka hälsoläget hos grisar i Sverige. Vid ett djurhälsobesök får du som djurhållare berätta om dina grisar och eventuella hälsoutmaningar, veterinären besöker sedan djuren i stall och hagar. Veterinären ger rådgivning om smittskydd och andra djurhälsofrågor som rör dina grisar.

Djurhälsobesöken ska journalföras och får kombineras med besök för andra ändamål. Det är du som djurägare som ansvarar för att boka in djurhälsobesöken.

Hur ofta ska jag ha besök?

Hur ofta du behöver ha besök beror på hur många grisar du har.

• 10 suggor, 50 grisar eller fler någon gång under året
  Minst vartannat år, dessutom ska det finnas en biosäkerhetsplan framtagen tillsammans med en veterinär.
• 3 eller fler grisar, men färre än 10 suggor och 50 grisar någon gång under året
  Minst var tredje år
• 1-3 grisar med tillgång till utevistelse i rastgård, hage eller hägn.
  Minst var femte år

När du beräknar antalet grisar behöver följande inte räknas med:

• Grisar som är födda på anläggningen, är yngre än 4 månader och ska förmedlas vidare/säljas
• Om du håller enbart grisar av en ras som omfattas av det svenska bevarandeansvaret behöver inte smågrisar som har fötts på anläggningen och som är yngre än 9 månader räknas med. Föräldradjuren ska vara införda i huvudavsnittet av stamboken som förs av en avelsorganisation erkänd av Jordbruksverket.

Om du har fler än 10 suggor eller 50 grisar någon gång under året ska du ha en biosäkerhetsplan. När du beräknar antalet grisar behöver du inte räkna med smågrisar födda på gården som är yngre än 4 månader och ska förmedlas vidare/säljas.

• Biosäkerhetsplanen bör tas fram tillsammans med en veterinär till exempel vid ett djurhälsobesök.
• Den ska uppdateras minst vartannat år samt vid stora förändringar.
• Alla som bor och arbetar på gården ska känna till biosäkerhetsplanen.
• Biosäkerhetsplanen ska beskriva hur man arbetar för att förhindra smitta att ta sig in på, spridas inom eller ta sig ut från anläggningen.

Läs mer om biosäkerhetsplan → Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos grisar | Jordbruksverket

Vad är en epizooti?

En epizooti är en allvarlig smittsam djursjukdom som kan utgöra ett hot mot människors eller djurs hälsa. Vid misstanke om epizootisjukdom bestämmer lagen hur man ska agera. Syftet är att minska risken för vidare smittspridning. Några exempel på epizootisjukdomar är Afrikansk Svinpest, Aujeszkys sjukdom, Klassisk svinpest, Mul- och klövsjuka, Porcine reproductive and respiratory syndrome (PRRS) hos gris, Swine Vesicular Disease och Mjältbrand.

När ska jag misstänka allvarlig smittsam sjukdom?

Kontakta alltid veterinär vid:

• Plötslig död/hög dödlighet
• Allvarlig sjuklighet som drabbar många djur
• Reproduktionsstörningar
  • Många kastningar, omlöp, svagfödda, för tidiga grisningar etc.
• Plötslig hälta hos många djur
• Blåsor på tryne och kronrand

Om du inte får tag på din ordinarie veterinär, ring närmaste jourhavande veterinär.
I väntan på veterinären ska du göra allt du kan för att förhindra smittspridning. Misstänkt smittade grisar får absolut inte flyttas från den besättning eller det stall där de befinner sig. Eventuella besök eller transporter (t.ex. foderbil, kadaverbil, slaktbil) avbokas.

Läs mer om → Om epizootilagens sjukdomar, lagstiftningen och om den organisation och beredskap som finns för att hantera dessa sjukdomar | Epiweb

De flesta smittsamma sjukdomar sprids lättast mellan individer som har nära kontakt med varandra. Den största risken för att en ny smitta ska föras in på din gård är därför om dina djur har direktkontakt med djur från andra gårdar. Det kan till exempel ske vid inköp av nya djur, rymning, eller kontakt på bete. För grisar utgör även vildsvin en risk för att få in smitta till din gård. Ju fler tillfällen dina djur har direktkontakt med djur från andra gårdar desto högre är risken för smittsam sjukdom, men det kan räcka med en enda djurkontakt för att få in en smitta. En av de viktigaste åtgärderna mot att få in smittsam sjukdom i besättningen är att minimera omfattningen av kontakter med nya djur.

Köp bara in djur om det är nödvändigt och från få, utvalda besättningar

Inom en besättning har djuren ofta ett liknande smittläge, att exempelvis köpa in fyra djur från fyra olika besättningar innebär därför en högre risk att introducera en infektion till den egna gården jämfört med att köpa in fyra djur från en besättning.

Gör en hälsokontroll innan köp

Inspektera helst säljarbesättningen innan köp. Låt bli att köpa djur om du ser tecken på sjukdom i besättningen. Sådana tecken kan vara hosta, hälta eller diarré. Fråga säljaren efter eventuella hälsoproblem och om några djur köpts in. Om den säljande besättningen nyligen köpt in djur innebär det en högre risk för att den har en infektion som cirkulerar och därmed är det en högre risk för att få med en smitta till den egna gården.
Undersök även själva djuret du har för avsikt att köpa.

Isolering av inköpta djur

Smittade djur kan vara synligt sjuka, men även så kallade friska smittbärare. Till exempel kan ett djur vara smittsamt under inkubationstiden, det vill säga innan sjukdom har brutit ut. Det kan också röra sig om en symtomlös infektion, då djuret sprider smittämne utan att själv insjukna. Alla djur som kommer till gården efter att ha haft kontakt med djur på andra gårdar bör därför hållas isolerade efter ankomst. Dit räknas, förutom inköpta djur, djur som lånas in eller har varit utlånade, eller djur som har varit på rymmen.
Syftet med att isolera nya djur är att upptäcka eventuell smitta hos de nya djuren så att spridning till övriga djur på gården kan förhindras. Förflyttning av ett djur kan innebära stress och leda till sämre motståndskraft hos djuret, vilket kan bidra till att en smittsam sjukdom som tidigare hållits i schack blossar upp. Under isoleringstiden kan sjukdomssymtom upptäckas och eventuellt prover tas för påvisande av olika smittämnen innan djuret introduceras i övriga besättningen. Det är därför mycket viktigt att ingen kontakt (vare sig direkt eller indirekt) kan ske mellan djuren i isoleringen och de andra djuren, under isoleringstiden.

Minst tre veckor

Som minst rekommenderas att grisarna står i isolering i tre veckor, helst sex veckor. Om man inte sett några sjukdomssymtom under denna tid kan den nya grisen sedan släppas in till de andra djuren. Om däremot misstänkta symtom uppkommit bör veterinär kontaktas för vidare rådgivning innan djuret släpps in i besättningen.

Isoleringen bör ligga avskilt

Isoleringssutrymmet ska vara lokaliserat så att ingen kontakt kan förekomma mellan djuren på gården och de isolerade djuren, Det ska vara helt avskilt från övriga besättningen och ha separat ventilation och gödselhantering. Helst bör isoleringen vara inrymd i en egen byggnad (till exempel i en maskinhall eller bod) på gården, med separat utfodring och utgödsling. Om sådant utrymme saknas är det bättre att använda en separat hage utomhus än att placera nyinköpta djur i en egen box i samma stall som de andra djuren i besättningen.

Särskilda hygienrutiner när isolerade djur tas om hand

I isoleringen ska särskilda kläder och skor eller stövlar användas, alternativt skyddskläder och skoskydd. Redskap ska antingen vara separata för isoleringen eller rengöras noggrant och desinficeras innan de används i övriga besättningen. Före och efter arbete i isoleringen ska händerna tvättas med varmt vatten och tvål, samt desinficeras.
Isoleringsutrymmet bör rengöras efter att det tömts i samband med isoleringsperiodens slut.

Isolerade djur ska kontrolleras dagligen

Kontrollera dagligen hälsan hos djuren i isoleringen. Håll utkik efter nedsatt allmäntillstånd och tecken på infektionssjukdom såsom hosta och diarré. Ta vid behov tempen på djuren och undersök regelbundet djurens klövar, hull, hud och juver.

Försiktighet vid import

Svenska grisar har ett mycket gott hälsoläge och är fria från många av de smittsamma sjukdomar som finns i andra länder. Som exempel kan nämnas PRRS, MRSA och salmonella som är vanliga i länder i vår närhet. Det bästa är om import av djur kan undvikas helt. Inför all import, både av levande djur och av sperma och andra djurprodukter skall man ta kontakt med Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll, SDS, för information om vilka sjukdomar som finns i exportlandet och som måste uteslutas genom provtagning före införseln. Import av djur kan utgöra ökad risk, trots provtagning, för att sjukdomar förs in.

Läs mer om → Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll (SDS)

Glöm inte bort smittskyddet

Även när grisarna går ute bör man upprätthålla de regler man satt upp gällande smittskyddet. Det vill säga upprätthåll rutinerna kring besökare, foderhantering, utrustning osv. oavsett om grisarna befinner sig inne i stallet eller ute på bete.

Beredskap för att kunna hålla grisarna inomhus

Även om man vill låta sina grisar gå ute så mycket som möjligt bör det finnas beredskap för att kunna hålla dem inomhus. Vid ett utbrott av t.ex. afrikansk svinpest eller annan allvarlig smittsam sjukdom i ett område kan myndigheterna ställa krav på grishållare om att ta in sina grisar.

Grisar som går ute riskerar att få i sig matavfall

När du har dina grisar ute måste det finns skyltar uppsatta om att det är förbjudet att mata dem. Gemeneman är inte alltid medvetna om att det råder förbud mot att utfodra grisar med matavfall. Dessutom kan grisarna bli ordentligt sjuka av för mycket godsaker och felaktig kost.

Undvik vildsvinskontakter

Grisar som går ute riskerar att komma i kontakt med vildsvin. Vildsvin och tamsvin kan drabbas av samma sjukdomar, vilket innebär att ett vildsvin kan överföra smitta mellan gårdar på samma sätt som vid inköp av nya djur. Dessutom kan vildsvin bära på sjukdomar som är ovanliga hos våra tamsvin. Ett exempel på det är Salmonella. Vid ett utbrott av afrikansk svinpest utgör dessutom vildsvin en smittfara för våra tamgrisar.

Det finns inga stängsel som är helt vildsvinssäkra, är det som finns på andra sidan staketet tillräckligt lockande så kan de ta sig in ändå. Ett exempel på det är brunstiga suggor. Har man många vildsvin in på knuten bör brunstiga suggor hållas inomhus, åtminstone nattetid.

Dubbla stängsel är en bra försäkring för att minska riskerna för direkt kontakt mellan vildsvin och tamsvin. Vi utbrott av Afrikansk svinpest hos vildsvin kräver Jordbruksverket att grisar som hålls utomhus ska hållas i hagar med dubbla staket. Det finns omfattande regler kring hur dessa staket ska vara utformade (länk till staketdokument?)

Läs mer om → Vildsvin och sjukdomar | SSB Gris

Läs mer om → Afrikansk svinpest (ASF) | SSB Gris

Människor som kommer i kontakt med djur i flera besättningar riskerar att föra smitta mellan gårdarna. Smittsamt material kan fastna på händer, kläder och skor, och medhavd utrustning. Därför finns regler kring smittskyddsrutiner för besökare.

Besöksrutiner

Besökare innebär en risk att föra smitta mellan gårdar. Störst risk utgör personer som utför djurnära arbete och besöker flera gårdar samma dag. Det är därför viktigt att ha bra smittskyddsrutiner för besökare. Rutinerna ska följas konsekvent av alla besökare som rör sig mellan olika gårdar. Det räcker med att smittskyddet brister vid ett enda besök för att få in en ovälkommen smitta. Om du själv besökt en annan gård är det viktigt att även du följer dessa rutiner.

1. Rena kläder och skor inne hos djuren

Besökare som har kontakt med djur i din och andra besättningar bör helst använda gårdens egen overall/rock och skodon eller använda skyddskläder och skoskydd av engångsmaterial. Har du livsmedelsproducerande djur är detta ett krav för alla personer som besöker besättningen (oavsett om de har kontakt med andra djur eller ej).

Genom att erbjuda besökare gårdsegna kläder och stövlar minskar du risken för att få in smitta från andra gårdar via skor och kläder. En förutsättning för att kläderna och skorna ska användas är att de är hela och rena. Om kläder inte finns att tillgå bör du åtminstone försäkra dig om att besökarens egna skodon rengjorts noga och desinficerats. Stövlar som använts på en annan gård samma dag kan dock vara mycket svåra att få helt rena mellan besök. För personer som inte ska ha kontakt med djuren räcker det vanligtvis att använda skoskydd av det kraftigare slaget (undvik de blå tossorna, som lätt går sönder) och engångsoverall.

Ett tillfälligt besöksutrymme kan lätt ställas i ordning inför besök, gärna med någon form av gräns som markerar var byte av skor/stövlar ska ske.

2. Handtvätt före och efter djurkontakt

Alla (även du som djurhållare) som går in i ett utrymme där grisar hålls ska tvätta händerna med tvål och ljummet vatten samt använda handdesinfektion, både före och efter besöket. Erbjud torkmöjligheter, gärna i form av pappershandduk, annars ren handduk, som tvättas mellan besöken.

3. Utrustning ska rengöras före och efter besök

För att förebygga att smitta förs in via medhavd utrustning bör besökare ha rengjort och desinficerat allt de ska ha med sig in till djuren innan de kommer till gården. Om möjligt bör du hellre låna ut gårdens egna verktyg och utrustning.

Erbjud gärna möjlighet att göra rent föremål och stövlar efter besöket, med exempelvis diskborstar och rengöringsmedel tillgängligt i besöksutrymmet.

Skyltar underlättar för besökare att göra rätt

Sätt gärna upp skyltar vid ingångarna som informerar personer som vill gå in till djuren om att de ska kontakta dig först. Det kan även vara bra att ha enkla smittskyddsregler i skrift väl synliga. Nedan ses ett exempel på smittskyddsregler.

Hygienregler för besöksverksamhet

På gårdar som tar emot besöksgrupper ska det finnas besöksregler för att minska risken för att smittämnen förs mellan djur och människor. Vikten av god handhygien ska ingå i besöksreglerna. Det är rekommenderat att man upprättar besöksreglerna tillsammans med gårdens veterinär.

Regler för matintag i anslutning till djuren

Man bör inte äta i närheten av djurens miljö.

Tillgång till handtvätt

Det ska finnas möjlighet till handtvätt nära de djurgrupper som besökare har direktkontakt med; vatten, flytande tvål, torkpapper och handdesinfektion. Om man har barngrupper eller frekventa besök bör det finnas varmvatten.
Om besöksverksamheten sker på en plats där det inte finns möjlighet till handtvätt, exempelvis på ett bete, ska det i stället finnas våtservetter och handdesinfektion.

Information om besöksregler

Du ska informera besökarna om besöksreglerna samt vikten av att hålla en god hygien vid besöket. All personal i verksamheten ska känna till besöksreglerna. Om det är omfattande besöksverksamhet bör besöksreglerna finnas skriftligt. Djurhållaren ska kunna redogöra för besöksreglerna och hur informationen ska spridas.

Rapporteringsskyldighet till Länsstyrelsen

• På en anläggning med besöksverksamhet som omfattar minst tre besök per kalenderår är djurhållaren skyldig att informera länsstyrelsen om att det förekommer besöksverksamhet på anläggningen samt om besöksverksamheten förändras eller upphör. Blankett finns på Jordbruksverkets hemsida.

Läs mer om Hygienregler | Jordbruksverket

Smittspridning i stallet

Sjuka eller smittbärande djur utsöndrar smittämne till stallmiljön. Många smittämnen kan överleva i dagar eller till och med månader i avföring, intorkat sekret mm och infektera nya djur som kommer i kontakt med dem. Genom att smittämne ansamlas i stallmiljön ökar smittrycket och därmed också risken att fler djur ska insjukna.

Faktorer som bidrar till ett ökat smittryck i stallmiljön är hög beläggningsgrad (många djur på liten yta) och otillräcklig hygien.

En viktig del av smittskyddet är att se till att smittämnen inte överlever i miljön. En god stallhygien bidrar både till ett minskat smittryck och till renare djur och förbättrad djurvälfärd.

Regelbundna rengöringsrutiner

Gödsel innehåller miljarder bakterier som är nödvändiga för matsmältningen i tarmen, men dessa bakterier kan göra skada om de hamnar på fel ställe (till exempel på spenar, i sår eller i naveln på smågris). Om djurens miljö inte är torr och ren, ökar smittrycket.

Förutom att sprida smitta, kan gödsel och urin även påverka djurens motståndskraft. Särskilt unga djur blir mer känsliga för infektioner om de inte kan hålla sig torra och rena. Allmän renlighet och god hygien är en bra försäkran mot sjukdom.

Fodertråg och vattenhoar bör kontrolleras dagligen och rengöras vid behov. Många smittämnen trivs i foderrester och i smutsiga vattenhoar, och djur kan lätt smittas på detta sätt.

Årlig stallrengöring

Utgödsling och noggrann stallrengöring ska ske minst en gång per år. Den årliga rengöringen sker med fördel på sommaren när djuren kan gå ute, då kan stallet stå tomt så länge som möjligt innan djuren stallas in. Nedan ges förslag på olika rengöringsmetoder.

Vilken metod som är lämpligast varierar från fall till fall men följande rengöringssteg bör alltid ingå: grovstädning och utgödsling, mekanisk rengöring och tomtid. Ju längre tomtiden är efter rengöring desto färre smittämnena kan överleva och infektera djuren som sätts in. På smutsiga ytor har smittämnen mycket större överlevnadsförmåga än på rena.

Rengöringsrutinen i detta exempel består av grovstädning och utgödsling, mekanisk rengöring med vatten och skurborste samt lång tids upptorkning.

• Grovstädning. Sopa gångar och andra ytor i anslutning till djurutrymmen.
• Utgödsling
• Mekanisk rengöring, torr: Syftet är att lösgöra och avlägsna synlig smuts, där smittämnen annars kan överleva. Kan utföras med till exempel sopborste och skrapa. Torr rengöring kan ibland vara att föredra till exempel i byggnader med kalkade väggar eller äldre trä-/timmerväggar. Vid kall väderlek är torr rengöring lämpligare än våt, annars kan torktiden bli mycket lång. Fukt kyler ner framför allt unga djur och gör dem mindre motståndskraftiga mot sjukdom. Dessutom trivs många smittämnen i smutsiga miljöer. Rengör stallet uppifrån och ner. I taket kan det räcka att avlägsna smuts som annars kan ramla ner på djuren.
• Mekanisk rengöring, våt: Till exempel med högtrycksspruta eller vatten och skurborste. Undvik högtryckstvätt på kalkslammade väggar och äldre träinredning. Rengöring med ljummet/varmt vatten har bäst effekt, riktigt hett vatten kan få proteiner i smutsen att ”brännas fast” på underlaget. Våt rengöring kan göras av golv, väggar, inredning och ofta även tak. Blötläggning före våtrengöringen lösgör smuts och underlättar arbetet. Om man haft problem med en specifik smittsam sjukdom i besättningen kan man behöva desinficera golv, inredning och väggar i djurhöjd. Det är viktigt att välja rätt desinfektionsmedel. Prata med din veterinär.
• Upptorkning. Ju längre torktiden är desto mindre risk är det att kvarvarande smittämnen ska finnas kvar och infektera nya djur.

Vid bekämpning av ett särskilt smittämne (sanering), räcker inte rutinerna ovan. I en del fall kan stallinredningen, särskilt om den är av obehandlat trä, inte gå att rengöra ordentligt. Den kan då behöva ersättas helt.

Foderhantering

Köp säkert foder och skydda det från kontaminering och fukt

Det säkraste fodret är värmebehandlat, pelleterat foder anpassat för djurslaget gris. Inköpt foder ska komma från en anläggning som är registrerad och godkänd av Jordbruksverket. Kravet på registrerad foderleverantör gäller även när du köper in till exempel bröd och potatis som från början varit avsedda som livsmedel.

Vid utbrott av både klassisk och afrikansk svinpest misstänks smittspridning ha skett via smittat kött, till exempel i samband med utfodring med matavfall. Därför är det inom EU förbjudet att utfodra grisar med matavfall.

Foder från egen produktion ska hålla god hygienisk kvalitet. Om du misstänker bristande kvalitet i foder eller vatten bör du låta göra mikrobiologisk analys.

Hygien i foderlager och foderanläggning

Foder och strömedel ska förvaras väl skyddat mot fukt och nederbörd. Fuktiga förhållanden gynnar tillväxten av bakterier, mögelsvamp och jästsvamp.

Fodret ska vara skyddat från fåglar, gnagare och andra skadedjur som annars kan förorena det. Regelbunden skadedjursbekämpning är oftast nödvändig för att förebygga att gnagare kommer åt att förorena fodret. Foder och strömedel bör också förvaras skyddat från vildsvin.

Foderplatsen och platsen där foderförvaring sker ska hållas rena från foderrester och annat. Dessa ställen bör kontrolleras dagligen. Foderspill som blir liggande utgör en god grogrund för bakterie- och mögelväxt.

Läs mer om → Smittspridning via foder | SSB Gris

Delad utrustning ska rengöras och desinfekteras mellan gårdar

Utrustning som används i flera besättningar ska rengöras och desinficeras mellan varje gård. Rengöring och desinfektion ska helst ske innan utrustningen lämnar gården. Detsamma gäller för transportfordon som används av flera besättningar. Om dina djur färdats i ett fordon som inte rengjorts och desinficerats efter att det transporterat djur från andra gårdar är det lämpligt att hålla djuren isolerade vid återkomsten.

Djurtransport och smittsäker lastning

Ombord på en djurtransport kan det finnas djur från andra gårdar när bilen kommer till dig. För att undvika direkt eller indirekt kontakt mellan djuren på bilen och de djur som blir kvar på din gård är det lämpligt med ett avsides beläget lastningsområde, till exempel en egen hage, för djuren som ska åka till slakt. Området bör vara beläget nära vägen ut från gården. Djurtransportören ska helst inte gå in i din besättning.

Transportbilen bör vara väl rengjord dagligen.

Smittspridning via miljö och gödsel

Smittämnen kan överleva länge i gödsel, intorkat sekret med mera och infektera nya djur som kommer i kontakt med det. Gödsel kan föra smitta mellan besättningar, till exempel genom förorenade stövlar eller fordon. Undvik att gödselsmitta från andra besättningar når dina djur genom att undvika att gödselkontaminerade fordon och redskap körs och används på din gård.

Döda djur ska alltid betraktas som smittsamma eftersom de kan ha dött eller avlivats till följd av en smittsam sjukdom, de är dessutom en bra grogrund för bakterier. Om en sugga kastar/aborterar ska det kastade fostret, efterbörden och fostervätskan (och även halm och liknande som förorenats) avlägsnas från de övriga djuren så fort som möjligt och hanteras på samma sätt som kadaver. Foster ska aldrig kastas på gödselstacken.

Döda djur bör avlägsnas från gården så fort som möjligt. Tänk på att ha god hygien vid hanteringen av det döda djuret – använd handskar, tvätta händerna och använd handsprit efteråt.

Enligt lagen ska döda djur i väntan på borttransport förvaras så att de inte kan utgöra en smittrisk, varken för gårdens levande djur, människor eller vilda djur. Avlägsna kadaver så fort som möjligt och placera dem på en avskild plats i väntan på bortforsling.

Kadaverplatsen bör vara belägen så att transportbilen inte behöver köra över din gårdsplan, till exempel längs vägen ut från gården. Kadaverplatsen ska vara lätt att rengöra, en lastarskopa eller annan typ av behållare kan användas.

Se till att kadavret inte är åtkomligt för fåglar, skadedjur eller andra djur, genom att kroppen är väl övertäckt. Annars finns det risk att de får tag i smittsamt material från kadavret och sprider ut det.

Kadaverbilen utgör en smittrisk eftersom den kan föra med sig smitta från kadaver från flera gårdar.