Artikel

Orf – en besvärlig sjukdom i lamningstider

Orf, eller smittsamt muneksem som sjukdomen också kallas för, är vanlig inom fårproduktionen. De flesta fårägare som någon gång råkat ut för orf vet att infektionen kan vara riktigt besvärlig, speciellt om den inträffar under lamningsperioden. Orsaken till orf är ett virus som är mycket tåligt och som kan leva kvar i besättningen under många år. Viruset tränger genom små sår i huden in i cellerna och förorsakar deras död.

Vätskefyllda blåsor och sårskorpor orsakar smärta
Sjukdomen yttrar sig i form av små vätskefyllda blåsor som efter kort tid går över i sårskorpor. Dessa sitter huvudsakligen på läpparna och runt näsborrarna. Det är inte heller ovanligt med sårskorpor runt könsorgan, spenar och inne i munnen. Processen från nybildade blåsor till avläkning är smärtsam. Har lammen ont i munnen samtidigt som tackan har ont i spenhuden kan det medföra svårigheter för lammen när de ska dia. I det läget är det viktigt att se till att lammen verkligen får tillräckligt med mjölk. Vid sårbildning på spenarna hos tackan finns risk för tillväxt av bakterier som t.ex. stafylokocker som kan ge upphov till en juverinflammation. Efter 3-4 veckors sjukdom utvecklar drabbade får en immunitet som dock inte är livslång. Om sjukdomen uppträder på nytt hos samma djur som tidigare blir ofta symptomen lindrigare.

Understödjande behandling
Eftersom orf orsakas av ett virus så finns det ingen effektiv behandling att sätta in. Man får här i stället inrikta sig på understödjande behandling i form av sårtvätt (Blåspray, Jodopax eller liknande) och någon mjukgörande hudsalva. För att lindra smärtan kan ett antiinflammatoriskt medel (NSAID) testas. Vid sekundärinfektioner med bakterier måste ibland antibiotika användas. Detta är speciellt viktigt om en juverinflammation har blivit följden.

Från djur till människa
Sjukdomen är en zoonos vilket innebär att den kan gå över på människa. Orf som drabbar människor ger oftast hudinfektioner och är självläkande om inte sekundärinfektioner med bakterier tillstöter. Avläkningstiden brukar vanligen beräknas till ett par veckor. Den behandling som sätts in av läkare är i regel gentianaviolett som har en uttorkande effekt på såret och som samtidigt förhindrar tillväxt av bakterier.

Förebyggande behandling är viktig
Hur kan man då förebygga sjukdomen? Utomlands finns vacciner mot orf, men i Sverige har vi valt att inte använda dessa då risken för att få in nya och mer aggressiva stammar är påtaglig då vaccinerna innehåller levande celler. Likaså är effekten av ett vaccin kortvarig.

Nedan följer några rekommendationer som kan tillämpas för att förebygga orf i den egna besättningen:
1. Låt inköpta djur stå i karantän i minst 4 veckor.

2. Helst 4-6 månader före lamning ska de nya djuren introduceras i besättningen. Detta för att om smittan – trots karantänen – fått fäste i besättningen ska hinna avklinga innan den känsliga lamningsperioden.

3. För att minska smittrycket i besättningen bör om möjligt isolering ske av sjuka djur. Även ren och torr ströbädd samt en minskad beläggning bidrar till sänkt smittryck.

4. Då vassa inredningsdetaljer, foderpartiklar mm kan orsaka skador på hud och slemhinnor bör dessa undvikas så långt det är möjligt.

5. Se till att besökare som fårklippare, veterinärer, rådgivare och andra fårägare använder gårdens egna skyddskläder i form av overaller och stövlar/skyddsskor.

6. Vid hanteringen av smittade får bör alltid skyddshandskar och överdragskläder användas.

Vid försäljning av livdjur bör speciellt nospartiet och pungen inspekteras. Vid tecken på orf ska inte djuren säljas. Man måste komma ihåg att även små sårskorpor kan innehålla stora mängder virus.

 

Per Beskow
Djurhälsoveterinär, Linköping