Tankeväckande var att kunna se effekten av en god vaccinationstäckning. I Tyskland räknar man med att närmare 100% av fåren nu är vaccinerade mot blåtunga, BTV3, i de delstaterna av Tyskland med lägst vaccinationstäckning är ca 75% av fåren vaccinerade. Detta har fört till att man i år endast har sett några enstaka fall av blåtunga.
Jämfört med Storbritannien blir skillnaden smärtsamt tydlig. Där hade i början av sommaren endast ca 10% av fåren vaccinerats mot BTV3, vilket gjort att viruset nu har kunnat spridas mycket snabbt. Sedan ett par månader pågår tyvärr ett omfattande utbrott av blåtunga i Storbritannien där virus har spridits över stora områden med hög sjukdomsförekomst och döda djur som följd.
Mycket bekymrande är att fårskabb nu har fått fäste i Tyskland, en sjukdom som innebär ett extremt stort lidande, är kraftigt produktionssänkande och mycket svår att behandla. Skandinavien är än så länge fritt från fårskabb men livdjursimporter innebär en stor risk – därför är alltid semin eller embryotransfer att föredra om man importera nytt genetiskt material!
Andra smittsamma sjukdomar som diskuterade var bl.a. PPR (peste des petit ruminants) som i år påvisats på Balkan och i Grekland, samt får och getkoppor som påvisats i Grekland och Bulgarien. Ingen av dessa virussjukdomar har påvisats i Tyskland eller Sverige, men viss oro för smittspridning finns. Både Kroatien och Grekland har en omfattande turism. Har man otur kan hemvändande turistande djurägare släpa med sig virus.
Det är också intressant att se hur olika syn på management olika stödordningar för kultur- och miljövård kan vara. Vi var på ett gårdsbesök där fårföretagaren drev herdedrift med 1 600 tackor. Dagtid betade fåren på en höglänt hed under ständig bevakning av sin herde. På kvällen drevs de ned i dalen för att nattetid befinna sig på odlad mark eller stall, detta för att skapa en ”kväve sänka”, det var helt enkelt ett krav för betesstödet att fåren skulle beta dagtid på heden och sedan bajsa ut kväverik gödsel på odlad mark eller stall under natten innan de återigen drevs upp på heden nästa morgon.
