Artikel

Förgiftningar på bete och orsaker till plötsliga dödsfall

Äntligen har betessäsongen kommit, djuren är ute på bete och det är en fröjd att titta på dem. Glöm dock inte att tänka på riskerna för betesförgiftning.

Kolla gärna igenom betena, speciellt om du har nya betesmarker där djur inte har varit ute på åratal. Ta bort giftiga växter i mån det går eller stängsla bort partier med hög förekomst. Många giftiga växter är inget större problem, för de brukar smaka illa och djuren ratar dem. Problemen kommer vid torka eller för högt betestryck då djuren äter allt som finns eller när de ”får smak” på vissa växter som de äter i stora mängder.

Ekollon är en av de mest kända förgiftningsorsakerna på hösten, men hela eken är giftig. Både löv och bark kan ge förgiftningssymptom. Orsaken till att vissa djur blir förgiftade medan andra äter och förblir friska är inte helt känd.

Det förefaller som att omogna ekollon som faller till marken är mer giftiga än de mogna samtidigt som vissa djur äter maniskt mycket av dem. Ekollon innehåller tanniner som i stora mängder kan vara giftiga för njurarna som kan förstöras helt. Märker man att djuren har slutat idissla eller har koliksymptom ska man snabbt ta dem ifrån ekhagen. Är symptomen mer utvecklade med mörk gödsel och/eller blodig avföring och nedsatt allmäntillstånd är prognosen dålig och djuren brukar dö.

Idegran ingår normalt inte i det som djuren äter, men är extremt giftig. Djuren kan dö bara några timmar efter att ha ”smakat” på växten. De mest uppenbara exemplen på förgiftning med idegran är när någon har slängt trädgårdsavfall på betesmarken i tron att naturen tar hand om allt.

Sprängört växer i fuktiga miljöer vid stränder och vattendrag. Just sådana miljöer som är viktiga ur naturvårdssynpunkt att restaurera med betande djur. Nötkreaturen tycker om att äta sprängört och äter gärna även uppdragna rötter som är den giftigaste delen på plantan. Vid akuta fall kan djuren dö inom några timmar i kramper och epilepsiliknande anfall.

Smörblomma är en giftig växt som dock smakar så illa att djuren sällan äter den om de har andra alternativ. Är den slagen och torkad brukar den inte utgöra något problem.  Salivering, kolik, muskeldarrningar och oro kan tyda på förgiftning med smörblomma om djuren har ätit stora mängder av den.

Mindre giftiga växter finns det gott om, men deras betydelse är mer lokal på grund av sporadisk förekomst eller mindre dramatiska Sprängört-symptom. Exempel på sådana är stånds och smörblomma olika fräkenväxter som åkerfräken.

Det kan vara svårt att undvika att djuren äter giftiga växter men man kan minimera risken genom olika åtgärder.

Kolla gärna igenom marker som ska tas i  bruk.

Bekämpa giftiga växter om det går eller stängsla ifrån partier där de växer.

Sätt upp skyltar om du bor i stadsnära områden och tala om att dumpning av trädgårdsavfall kan riskera livet på dina djur.