Jord och växtlighet i Sverige tillhör världens mest selenfattiga. Nutritionell muskeldegeneration uppstår vid brist på selen eller E–vitamin. Båda ämnena är så kallade livsviktiga antioxidanter som skyddar
cellerna och bidrar till att immunförvaret fungerar optimalt. Sjukdomen visar sig som en gradvis tilltagande stelhet eller förlamning då musklerna slutar fungera.
SNABBVÄXANDE DIKALVAR är särskilt känsliga eftersom mjölken ofta är selenfattig. Djuren har ingen feber och brukar äta trots sjukdomen. Kalvar kan dö direkt efter födelsen på grund av att hjärtmuskeln drabbas. Akut sjuka djur behandlas med selen och E- vitamininjektion.
FÖREKOMSTEN AV muskeldegeneration i Sverige undersöktes via en enkätstudie 2004. På individnivå var förekomsten 1 procent och på besättningsnivå 23 procent, 1 till 10 fall per besättning. Utfodring med hemmaproducerat foder och avsaknad av mineralfoder resulterade i en högre frekvens muskeldegeneration än kombinationen inköpt kraftfoder och mineraltillgång. Förklaringen är att både importerade fodermedel och mineralfoder innehåller mer selen än hemmaproducerat foder. Brist på selen eller E vitamin förebyggs bäst genom kontinuerlig tillförsel av mineralfoder.
En enkätundersökning genomfördes 2008 i samarbete med SVA om utfodringsrutiner i dikobesättningar. Ett 70-tal besättningar med 7 till 400 djur svarade på frågor kring tillförsel av selen och
E- vitamin. 8 av besättningarna med olika typerav selentillförsel valdes ut för vidare studier.
UNDERSÖKNINGEN VISADE att om korna är väl försörjda med selen och har tillräckligt höga selennivåer i blodet och i de röda blodkropparna, har deras kalvar det också. Selen passerar till fostret redan i livmodern och mjölken blir sedan en viktig selenkälla för den växande kalven.
Högdräktiga kor, 10 kor per besättning, och deras kalvar provtogs avseende seleninnehåll i blod och i röda blodkroppar. Selen i blodprovet visar selenmängden vid provtagningsögonblicket och selenvärdet i röda blodkroppar visar selentillgången för cirka 60 till 90 dagar sedan då de röda blodkropparna bildades. Två besättningar gav ett mineralfoder som var berikat med selenjäst, där selenet är bundet till en aminosyra som kallas selenometionin. I denna organiska form blir selenet mera lättillgängligt för kroppens celler.
EN KONTINUERLIG TILLFÖRSEL av mineralfoder innehållande selenjäst räcker för att muskeldegeneration ska undvikas i de flesta besättningar. Rutinmässig, förebyggande behandling av kalvar med injektionspreparat innehållande selen, kan då ifrågasättas som en nödvändig åtgärd.
ETT ALTERNATIV TILL selenjästberikade mineralfoder är att ge en till två stötdoser av icke organiskt selen som natriumselenit. Det kan exempelvis ges i form av Selevitan vet granulat eller Tokosel, vet oralt pulver, som strös på fodret eller blandas i mixervagnen, cirka en månad före kalvning.
I undersökningen gav det tillfredsställande selenvärden i de provtagna besättningarna. Nackdelen är osäkerheten om alla djur verkligen får i sig tillräckligt med selen när det bara ges vid ett par tillfällen. Vissa kor äter mer, andra kanske inte får i sig tillräckligt.
Vill man slippa injicera nyfödda kalvar med selenpreparat är alltså den säkraste metoden att ge mineralfoder med organiskt selen. Mineralfoder med oorganiskt selen ger inte lika säkert resultat.
GENOM ATT TA blodprov på dräktiga kor kan en eventuell selenbrist påvisas och förebyggande åtgärder sättas in i tid före kalvning. För att göra besättningstest ska fem till tio högdräktiga kor provtas.
Analyserna är i dagsläget dyra, men möjligheten att analysera seleninnehållet i blodet kommer att ge lägre priser, sannolikt inom en snar framtid. Då blir testerna intressanta, inte bara i forskningssyfte, utan även i praktisk användning för att kontrollera kornas selenstatus i besättningarna.
Kontakta din nöthälsoveterinär för mer information.
