Smärta är kroppen och hjärnans larmsystem – en skyddsmekanism som talar om att något är fel och som får djuret att ändra beteende för att undvika mer skada. Skador som orsakar smärta kan vara trauman, tex skador efter lamning och fraktur, eller vara orsakade av inflammation vid sjukdom, tex juverinflammation och fotröta. Smärtan kan uppstå plötsligt (akut) och kan gå över snabbt eller bli mer långvarig och pågå i flera månader (kronisk).
Konsekvenserna av smärta är både biologiska och praktiska. Smärta kan ge beteendeförändringar som minskat foderintag och sämre modersegenskaper. Kroppens stress- och inflammationssystem aktiveras, vilket kan påverka immunförsvaret negativt och försenar läkning av infektioner eller skador. Smärta har också långsiktiga effekter och sänker smärttröskeln vid framtida skador. Studier har visat på ökad smärtkänslighet på den drabbade klöven 3 månader efter att fotröta läkt av. Svansamputation på 3-4 dagar gamla lamm, vilket görs rutinmässigt på många håll i världen, påverkar hur mycket smärta tacklammet upplever vid sin första lamning (vid 24 månaders ålder!).
Tecken på smärta
Får är kända för att bita ihop och inte visa tecken på smärta förens det är för sent och de bokstavligen står med ena foten i graven. Det är sannolikt delvis sant, som bytesdjur och flockdjur vill de smälta in i flocken och inte bli ett lätt byte för rovdjur. Men kanske är det också så att vi behöver bli mer medvetna om vad vi ska titta efter när vi bedömer smärta? Och kanske underskattar vi ibland vår egen förmåga?
Ska vi kunna bedöma om ett djur visar tecken på smärta behöver miljön vara så lugn och trygg som möjligt. Stress, oro och rädsla kan i hög grad påverka hur smärtan både känns och uttrycks!
Det är också viktigt att titta på helheten när man försöker bedöma smärta. Svansviftning kan tex både vara ett tecken på välbehag och smärta! För ett lamm som diar eller blir ompysslad av sin mamma är svansviftning sannolikt ett tecken på välbehag. Men görs svansviftning av ett lamm utan fysisk kontakt med någon annan är det mer sannolikt just ett tecken på smärta. Förhöjd andningsfrekvens kan orsakas av smärta men också av tex värme.
Vilka tecken på smärta (se bild 1 nedan) som visas kommer bero på individen, typen av smärta, platsen för smärtan, hur kraftig smärtan är, hur länge smärtan pågår, hur miljön är runt fåret osv. Generellt sett är fårens smärtuttryck tysta, jämfört med tex getter och grisar som brukar vara betydligt mer ljudliga.
Ansiktsuttryck
Precis som människor visar fåren tecken på smärta med sina ansiktsuttryck. Genom att studera får med akut smärta orsakad av fotröta och juverinflammation har man identifierat hur ansiktsuttrycket påverkas av smärta (smärtansikte/pain-face). Totalt fem områden i ansiktet har visats vara viktiga att titta på för att avgöra om fåret visar tecken på smärta; öronen, ögonen, kindmusklaturen, läpp- och käklinjerna samt mule/näsborrar (se bild 2 och 3 nedan).
Genom att poängsätta dessa fem områden med vardera 0-2 poäng kan man också gradera den akuta smärtan (se tabell 1 nedan). Maximalt kan då 10 poäng ges (2 poäng per område med tydligt smärt-uttryck). Observera att systemet är framtaget för att bedöma akut smärta, inte kronisk smärta.
Förutom smärtuttryck så uttrycker fåren många andra känslor med sitt ansikte. Att även känna till hur fåret uttrycker andra känslor gör det enklare att upptäcka förändringar liksom göra skillnad på olika upplevelser hos fåret (se bild 4 nedan).
Minska smärta
Har vi ett djur med smärta är prio ett att minska smärtan och därmed de negativa konsekvenserna som smärtan kan ge. Beror smärtan på en sjukdom som tex juverinflammation behöver vi behandla själva sjukdomen så snart som möjligt. Ett trauma kan kräva att såret läggs och ett lamm med fraktur behöver få benet spjälat.
Smärtstillande läkemedel är ofta en viktig del i behandlingen och bör sättas in tidigt för att ge bästa effekt. Samtidigt är det viktigt att känna till att smärtstillande läkemedel också kan ha negativa effekter (framför allt för individer som är uttorkade). Därför behöver man alltid väga nytta mot risk, följa veterinärens ordination och utvärdera effekten. Om effekten uteblir, eller om djuret försämras, är det ett läge att ompröva planen. Inte sällan behöver man också upprepa smärtlindringen för att upprätthålla smärtlindringen i väntan på att effekten av övrig behandling ska verka. Konsultera alltid din veterinär om smärtlindringen inte ger förväntad effekt eller om du tror att behandlingen behöver förlängas.
Förutom, att på olika sätt behandla djuret, finns det mycket som kan göras för att minska smärta. Det är tex viktigt att se till att djuret på ett enkelt sätt kommer åt foder och vatten utan att behöva förflytta sig i onödan eller konkurrera med andra djur. Stress kan öka smärtan vilket gör att det är viktigt med en trygg miljö. För ett får betyder det närhet till flocken även när de behöver boxas in i en egen box. För ett lamm är just närheten till tackan och möjligheten att dia ett bra sätt att minska smärtan.
I vissa fall är den mest djurvänliga åtgärden tyvärr inte mer behandling, utan att avliva. Det gäller särskilt när smärtan är svår och inte går att få kontroll på, när skadan eller sjukdomen har dålig prognos, eller när djuret inte längre kan äta, dricka, resa sig eller ta sig fram på ett acceptabelt sätt. Att fatta beslut om avlivning i tid kan vara en viktig del av god djurvälfärd.
Träna djurögat
Att hitta djur som visar tecken på smärta, för att kunna hjälpa fåret, handlar om att använda sitt ”djuröga”. Genom att sätta ord på vad vi letar efter kan vi träna upp vårt djuröga. Att tvärtom kunna sätta ord på det vi ser är också viktigt – det gör att vi kan lära och förklara för andra! Kanske ska sommarstugeägarna hjälpa till med tillsynen av betesdjuren eller du behöver beskriva på telefon för veterinären hur djuret verkar må?
Träna gärna ditt djuröga och om ni är flera som jobbar på gården: prova att beskriva för varandra vad ni ser och hur ni bedömer olika djur – ser ni samma sak?
Teckningarna i artikeln är framtagna av Gård & Djurhälsan i projektet ”Kraftsamling på gård” via Vreta Kluster, 2025, medfinansierat av EU.
