Artikel

CLA, en vanlig men ovanlig sjukdom

CLA , kasseös lymfadenit, är en sjukdom vanlig i många länder. Men i Sverige är den ovanlig. Sjukdomen CLA, förkortning av Caseous lymphadenitis, kallas även för pseudotuberkulos eller böldsjuka (hos get). Den förorsakas av en infektion med bakterien Corynebacterium pseudotuberculosis.

Infektionen drabbar huvudsakligen vuxna djur är och är många gånger livslång. Förloppet är långsamt och ofta utan påfallande störningar i allmäntillståndet. Ett smittat djur kan under sin levnadstid hinna smitta många andra.

Förekomst
CLA är vanlig i stora delar av världen, till exempel i Europa, Nord- och Sydamerika, Australien, Afrika och Mellanöstern. Sjukdomen spreds troligen från Europa med livdjurshandel under kolonialtiden. CLA drabbar flera djurslag. Förutom får är även bland annat getter, alpackor, lamor och övriga kameldjur känsliga för sjukdomen.

I delar av Australien rapporterades det att 50 procent av slakttackorna hade CLA innan vaccinering påbörjades. I delar av USA förekommer sjukdomen hos 40 procent av slakttackorna. I Storbritannien är CLA vanligast i de renrasiga avelsbesättningarna. Det rapporteras att knappt 20 procent av dessa besättningar är smittade. I Norge och Holland är CLA vanlig i getbesättningar. Sjukdomen förekommer även i Sverige, men är ovanlig här. Vi har haft ett utbrott på alpackor importerade från Italien.

Smittspridning
Det vanligaste sättet att få in sjukdomen i flocken är via livdjurshandel, till exempel vid inköp av bagge. Ibland upptäcks även fall av CLA i besättningar utan livdjursinköp efter att fåren klippts av fårklippare. Smittan antas då ha överförts via klippmaskinens skär. Bakterien sprids från smittade djur, oftast med innehåll från spruckna bölder. Var från bölder fastnar på inredning, buskar eller skär från klippmaskiner. Här kan bakterien överleva i upp till ett år. Om andra djur som stryker sig mot de nedsmutsade föremålen har små sår eller hudskador kan de bli smittade med bakterien. Bakterien ”gömmer” sig i de vita blodkropparna och undkommer på så vis kroppens immunförsvar. Bakterien sprids sedan ut i kroppen via lymfan och blodet. Det är även sannolikt att smittspridning kan ske från djur till djur via andningsvägar och mjölk, men denna smittväg är inte lika vanlig som smitta från böldinnehåll. Det är inte helt säkert hur lång inkubationstiden (tid från smitta till sjukdomssymptom syns) kan vara, men upp till fyra till sju månader förekommer.

Symptom
Det finns två former av CLA, en yttre form och en som drabbar inre organ. Vid den yttre formen bildas bölder i de ytliga lymfkörtlarna. Vilka lymfkörtlar som främst drabbas tycks vara olika i olika områden och för olika djurarter. Hos får i Storbritannien beskrivs oftast förändringar och bölder i lymfkörtlarna runt käkar, huvud och nacke. I Centraleuropa, Sydafrika och Australien beskrivs oftare bölder i bålens lymfkörtlar som ljumskar, juver och framför skulderbladen. Vid den inre formen bildas det bölder i lymfkörtlar inne i kroppen, till exempel runt lungorna. Även själva lungvävnaden och juvret kan drabbas. Hos getter är det vanligast med förändrade lymfknutor i huvud, hals och nacke.

Avmagring
Sjukdomen smyger sig på och djuret blir inte akut sjukt eller många gånger inte ens särskilt påverkat. Beroende på i vilken omfattning djuret är drabbat, eller vilka lymfkörtlar och organ som är förändrade, tär naturligtvis sjukdomen på djuret. Över tid sker avmagring, störd matlust eller problem med andningen. För lantbrukaren kan sjukdomen bli ekonomiskt kännbar i form av avmagrade djur, ökad kassation vid fynd av bölder i slaktkroppar och problem med att sälja livdjur. Förutom dessa rent ekonomiska aspekter föreligger det en risk för smitta till människa. Även om risken anses vara mycket liten bör handskar därför alltid användas vid hantering av djur med öppna bölder.

Utseende och diagnos
Bölderna i lymfkörtlarna har oftast en diameter på cirka tre till fem centimeter, men de kan bli så stora som 15 centimeter. I början av infektionen är varet i bölden mjukt, nästan flytande och grönaktigt. Sedan blir det betydligt fastare i konsistensen och ljusare i färgen. Böldinnehållet har då blivit ostliknande, vilket har givit sjukdomen dess namn (caseous = ostliknande). CLA kan misstänkas om djuren har bölder i lymfkörtlarna, speciellt om bölder hittas hos flera djur samtidigt. Diagnosen ställs genom påvisning av bakterier som odlats ur böldinnehåll. I flera länder där sjukdomen är vanlig används snabbtest med blodprov, men den metoden används inte i Sverige. När en sluten böld öppnas för provtagning ökar risken för att smitta andra djur. Det var som sipprar ut ur öppningen innehåller stora mängder bakterier. Om misstanken är mycket stor att det handlar om CLA kan det därför vara värt att överväga att avliva och sända djuret till obduktion istället för att öppna bölden på gården.

Behandling
Bakterien är känslig för många av våra vanligaste antibiotika, men CLA går ändå inte att bota med en antibiotikabehandling. Det beror på att antibiotika inte kan tränga in till allt var som finns i en böld på grund av att genomblödningen är för dålig. Ett alternativ är att öppna synliga bölder, tömma dem och spola böldhålan med jodlösning. Denna metod medför dock stor smittrisk eftersom varet innehåller mycket stora mängder av bakterier. Ur den öppnade böldens hål sipprar det smittande sekret under en lång tid. Eftersom ett smittat djur ofta har bölder i flera lymfkörtlar, kanske även sådana som inte kan upptäckas från utsidan, är metoden att öppna och spola bölder inte särskilt bra ens för individen som behandlas. En av de få gånger det kan anses vara befogat att öppna bölder är om det är för att förhindra att bölden skall spricka av sig själv och varet då spridas mer okontrollerat. Om bölden öppnas kan varet åtminstone samlas upp i ett kärl och djuret ställas i sjukbox. Det är sannolikt bäst för flocken om djur med stora bölder avlivas innan bölderna spricker eller måste öppnas. I de länder där CLA är vanligt vaccineras ofta mot sjukdomen. Vaccinen reducerar förekomsten av djur med bölder, men sjukdomen finns kvar i flocken. Det finns fall där det rapporterats att förekomsten av CLA-fall i flocken sänkts med 60–80 procent efter att ha vaccinerat fem till sex år i följd.

Förebyggande åtgärder
Den viktigaste åtgärden för att förhindra att få in sjukdomen i besättningen är att vara restriktiv vid inköp av livdjur och förvissa sig om hälsoläget i ursprungsbesättningen. Import av livdjur bör undvikas. Import av sperma för seminering är ett betydligt bättre sätt att föra in nytt genetiskt material som inte redan finns i landet. Att fårklippare håller god hygien, desinficerar sina skär och byter till rena kläder mellan gårdarna borde också vara en självklarhet. För att minska smittspridning i en redan smittad besättning skall inredningen ses över. Runt foderbord bör träinredning undvikas eftersom flisor i träet kan medföra små skador i huden där bakterien lätt tränger in. Just inredningen runt foderborden är viktig, djuren trängs ofta här och kontakten blir tätare än annars. Om ett djur med en öppnad eller sprucken böld i runt huvud/nacke kommer i kontakt med inredning kan många andra i flocken bli smittade. Djur med stora bölder som riskerar att spricka bör avlivas. Vid klippning i smittade flockar skall unga djur klippas först och de äldsta sist. Om det upptäcks djur med bölder skall klipputrustningen desinficeras innan nästa djur klipps. Bölder och svullna lymfkörtlar kan även förekomma vid en rad andra sjukdomar som då kan förväxlas med CLA. Vanligast är antagligen aktinos (Actinobacillus lignieresii) eller strålsvamp som det kallas hos nöt. Andra bakteriella infektioner, bölder efter injektioner, tumörer och tuberkulos bör tänkas på som differentialdiagnoser till CLA.

Karin Lindqvist-Frisk
Fårhälsoveterinär