Artikel

Bra provtagningar ger säkrare resultat

Vi kan på inget sätt veta säkert hur många inälvsmaskar och vilka sorters maskar ett får bär på utom möjligen efter att ha avlivat det. För att bilda oss en uppfattning om hur det ligger till, och när man bäst kan hjälpa fåren genom avmaskning tar vi träckprover. Med hjälp av att räkna hur många ägg där finns, och så långt som det är möjligt bestämma vilka arter av maskar som de kommer ifrån, försöker vi sedan uppskatta parasittrycket. Tillsammans med fakta från dig som djurägare, t ex om hur djurens växer, vilket hull de har och om de visar några symtom, beslutar vi därefter om lämplig åtgärd. För att rådgivningen ska bli så rätt som möjligt krävs förstås att det är rätt material som undersöks och ligger till grund för bedömningen.

En vanlig felkälla under 2016 var att det togs alltför få prover per djurgrupp. Många gånger har vi endast haft tre påsar från tre individer att utgå ifrån, särskilt när det gäller de så kallade behandlingskontrollerna. Tanken med det nya systemet var att förbättra beslutsunderlaget genom att se till att de allt större besättningarna kan ta fler prover än bara de sedvanliga sex påsarna. Har vi i stället hamnat i situationer där vi tar ännu färre prover blir det i stället ett osäkrare resultat.
Trots att djuren gått på samma bete och är ungefär i samma ålder kan parasitbördan variera högst avsevärt och därför bör vi undersöka flera individer.

Rutiner för rutinprovtagning
1. Ta färskt träck från tillräckligt många djur = 6-21 stycken
Ta alltid minst sex individer, men om det är många djur så ta från cirka 10 % av djuren i den grupp du önskar undersöka (se tabell 1.). I en grupp av djur har alltså olika djur olika mängder med parasiter trots att de har betat tillsammans etc. Det betyder att man som regel behöver titta på mer än tre prover för att få en rättvisande bild av parasitläget. Prov från tre individer som på labbet poolas till ett samlingsprov får du 60% rabatt på. Denna rabatt ges på upp till 20 poolade tripletter per besättning och år.
Det är alltså bara de som har färre än sex djur som kan frångå regeln att alltid ta minst sex prover!

Ta gärna provet direkt från tarmen
Om fåren har legat ner en stund när du kommer är det lättare att få fatt i de värdefulla pärlorna. Djuret släpper ofta avföring när de reser sig efter att ha vilat.

Det går också alldeles utmärkt att försiktigt plocka dem direkt från fårets ändtarm. Det är inte svårare än att ta tempen, och det viktigaste är att alla inblandade är lugna.
Känns det helt tomt i ändtarmen på den individ man gärna vill undersöka kan man återkomma efter en kort stund och då har det som regel ”fyllt på”. Måste man börja
med att driva ihop djuren gör man bäst i att ställa dem trångt och återkomma efter en kafferast eller motsvarande.

 

Ta från ”rätt” individer
Vi vill ju fånga upp så många parasitägg som möjligt så sträva efter att ta prov på djur med misstänkt hög smitta. I en grupp av tackor kan det t ex vara lämpligt att inkludera de djur som är i sämre kondition. Har du ungtackor i gruppen bör några av dem ingå, om det inte är så att de är extra avmaskade, etc.

2. En plastpåse = prov från ett djur
Varje påse ska aldrig innehålla träck från mer än ett djur.
På labbet poolar man alltså proverna tre och tre (om du inte begärt något annat) för att hålla din kostnad nere. Man väger upp mängden som tas från varje påse, så att lika mycket från varje individ ingår i analysen. Detta omöjliggörs om du har paketerat träck från mer än ett djur i varje påse.

3. Märk plastpåsen om du vill veta vilka djur som ingår i varje triplett.
Du kan bestämma vilka djur som ska ingå i en triplett genom att märka påsarna t.ex. med tre ettor, tre tvåor etc. Vet du sedan vilka djur som motsvarar märkningen på påsarna, så vet du vilka tre djur som ingår i varje provsvar.
I en grupp med tjugo tackor kanske du provtar tre ungtackor och tre äldre djur och då kan det vara av intresse att se till att ungtackorna blir en grupp och de äldre en annan.

4. Ring veterinär när du fått svar
Tanken är att du som djurägare ska kontakta veterinär på G&D eller din besättningsveterinär när svaret har kommit. Som regel inträffar det redan dagen efter att provet nått Vidilab. Samtidigt som provsvaret går till gårdarna läggs det in i G&D:s journalsystem så att vi kan ta fram det när du ringer under telefontiden. Vid samtalet försöker vi få en samlad bild av läget i besättningen och tillsammans med dig diskutera fram en god strategi för parasitbekämpning på din gård.

I träckprover får man en uppfattning om hur många aktiva äggläggande honor som vid provtagningstillfället finns i djuren. Detta ger inte alla svar, men bidrar till uppfattningen om smittrycket på gården och vilka parasiter som finns i djurgruppen.

Prover 2016 inklusive resistensundersökningar
Det togs minst lika många eller t.o.m. något fler besättningsprover under 2016 jämfört med tidigare år, vilket är glädjande då det tyder på allt högre medvetenhet om vikten av att följa parasitläget. Däremot var det tyvärr alltför många som togs på fel sätt, och vi fortsätter att försöka informera om goda rutiner på flera sätt.

Kontroller efter behandling
Det var ungefär 250 provomgångar som skickades in i form av kontroll efter behandling, d.v.s. provtagning 7-10 dagar efter avmaskning då man förväntar sig svaret 0 epg (ägg per gram). Sådan kontroll bör alltid göras vid inköp av livdjur och då kan det förstås handla om färre antal djur som analyseras på individnivå, men för kontroll i den egna besättningen bör minimiantalet som vanligt vara sex påsar.

Dessa prover var överrepresenterade i gruppen av tveksam provtagning och de vanligaste bristerna var:
1. För få djur provtagna
I synnerhet i behandlingskontrollerna har många tagit prov från endast tre individer.

2. Felaktig tidpunkt
Prov taget endast några dagar efter avmaskningen kan innehålla maskägg som härrör från perioden före avmaskning.
Prov taget åtskilliga veckor efter avmaskning kan innehålla ägg på grund av återinfektion efter utförd behandling.

3. Utgångsprov saknas
Svårt att bedöma resultatet utan utgångsvärde; har antalet ägg minskat med 98 % eller ökat efter avmaskningen?

Besättningar som drabbas av otillfredsställande resultat vid behandlingskontroller ges, med samstämmighet inom samverkansgruppen SAMPAR (SLU, SVA och G&D), först och främst råden:

  • Sälj inga livdjur/ha inte gemensamt bete med andra får för att undvika smittspridning.
  • Fortsätt att följa läget i din besättning och gå om möjligt vidare med resistensundersökning (FECRT)

Behandlingskontroll i den bästa av världar
Har man bestämt sig redan vid rutinprovtagningen för att göra en behandlingskontroll om man behöver avmaska, så görs den bäst genom att provta samma individer och poola dem på samma sätt både före och efter avmaskning.

Då måste proverna märkas så att Vidilab kan hjälpa dig med detta. Skriv t ex 1A, 1B och 1C respektive 2A, 2B och 2C på de olika påsarna och notera vilket individnummer som hör ihop med 1A osv. Om detta inte har gjorts i utgångsläget är det dock helt OK att välja djur slumpmässigt, men ta lika många prover i båda omgångarna, t ex sex före och sex efter avmaskning.

 

Resistensundersökningar 2016
Resistenta maskar bestående i huvudsak av stora magmasken, Haemonchus contortus, har påvisats på ytterligare sju gårdar under året. En avelsbesättning beslutade sig för att slakta ut sin besättning och i de övriga sex fallen har fem av gårdarna (en vardera i Kalmar, Västra Götaland och Örebro län, samt två på Gotland) fastställt resistens mot gruppen makrocykliska laktoner (Noromectin®), medan behandlingskontroll efter bensimidazol (Valbazen®) visade på fullgod effekt.

Den sjätte gården (i Skåne) visade resistens mot både Noromectin® och Valbazen®. I besättningar där man påvisat nedsatt behandlingseffekt med preparat ur båda substansgrupperna har licenspreparat med den aktiva substansen levamisol, (Chanaverm), använts. På den aktuella gården 2016 släcktes all äggutskiljning efter avmaskning med Chanaverm.

Vi arbetar vidare för att förhindra spridning av resistenta parasiter, och har fortsatt fokuserat på rådgivning vid import a livdjur eftersom det har visat sig vara en högriskfaktor.

Snart är det vår; dags för rutinprovtagning av tackor
De allra flesta parasiterna smittar fåren via betet, och rutinmässig kontroll av tackor rekommenderas därför innan betessläpp. Då finns möjlighet att vid behov avmaska dem på stall – innan de smittat ner välkomstbetet/vårfållan. Detta görs framför allt för att undvika att lammen utsätts för ett alltför högt parasittryck under deras första tid ute, med sämre tillväxt och ibland sjukdom som följd.

Denna insats i tackgruppen görs alltså i första hand för att skydda lammen. Man bör sedan kontrollera status efter en period på bete, och vid detta provtagningstillfälle får man mest information genom att i stället ta prov från lammen. Ju oftare man sedan tar träckprov från lammen desto större möjlighet att följa utvecklingen av parasitbördan i en betesgrupp.