Frågor och svar om antibiotikaresistens och antibiotikaresistenta bakterier

1. Hur uppkommer antibiotikaresistens?

Gener (arvsanlag) för antibiotikaresistens finns naturligt hos en del bakterier.  Sådana gener kan också bildas spontant, genom mutation. I en del fall kan dessa gener även överföras mellan bakterier.

När bakterier utsätts för antibiotika (till exempel vid behandling av en infektion) har de bakterier som bär på resistensgener större chans att överleva än de övriga. Därigenom gynnas de resistenta bakterierna och de växer i antal. Denna process kallas selektion.

Om bakteriernas levnadsmiljö innehåller mycket antibiotika gynnas de antibiotikaresistenta bakterierna på bekostnad av de icke-resistenta. Större antibiotikaanvändning medför därmed högre förekomst av resistenta bakterier.

2. Hur sprids antibiotikaresistens och antibiotikaresistenta bakterier?

Antibiotikaresistenta bakterier sprids på samma sätt som icke-resistenta bakterier. De vanligaste smittvägarna är direktkontakt med en smittad individ eller indirekt kontakt, via ytor, händer, utrustning mm.  Människor och djur kan bära på antibiotikaresistenta bakterier i sin bakterieflora t ex i näsan, i svalget eller på huden utan att ha symtom.

3. Varför kan bärarskap av antibiotikaresistenta bakterier utgöra ett problem?

När en individ av någon anledning får nedsatt immunförsvar kan bakterierna (både resistenta och icke-resistenta) växa till och orsaka infektion.  Det finns även risk att de resistenta bakterierna sprids från en symtomfri smittbärare till andra individer.

4. Vad är MRSA?

Så kallade gula stafylokocker, Staphylococcus aureus, är vanliga omgivningsbakterier som periodvis kan förekomma på hud och slemhinnor hos friska människor och djur.  MRSA, meticillin-resistenta gula stafylokocker, är gula stafylokocker som blivit resistenta mot penicillin och penicillinliknande antibiotika. Detta innebär att infektion med MRSA är svårbehandlad.

Läs mer om MRSA hos människor på Folkhälsomyndighetens hemsida

5. Hur sprids MRSA?

MRSA sprids som vanliga gula stafylokocker, dvs genom direkt kontakt med en smittbärare, eller indirekt kontakt via ytor, händer, kläder, utrustning och liknande. Livsmedel bedöms inte utgöra någon risk för MRSA-spridning.

6. Vad är LA-MRSA?

Den särskilda typ av MRSA som förknippas med lantbruksdjur (inklusive hästar) kallas ibland LA-MRSA, där LA står för Livestock-associated (”lantbruksdjursassocierad”). Det finns flera olika  typen av LA-MRSA varav MRSA CC398 är den vanligaste.

7. Finns LA-MRSA i Sverige?

I Sverige har LA-MRSA påvisats hos ett 20-tal hästar, sex nötkreatur och en gris under perioden 2006 – april 2014.

Läs mer om MRSA hos svenska djur på SVA:s hemsida

Under perioden 2006 - 2013 påvisades MRSA CC398 hos 49 patienter i Sverige, 9 av dessa under 2013. Det är inte klarlagt hur dessa patienter smittats.

Läs mer i SWEDRES/SVARM-rapporten för 2013

8. Hur ser det ut i andra länder?

I en EU-övergripande studie som gjordes 2008 och omfattade grisbesättningar i 24 länder påvisades MRSA i grisbesättningar i 17 länder. Den genomsnittliga förekomsten var 14 % (livdjur) respektive 26 % (slaktgrisar) men varierade mellan länder. I de länder där MRSA-förekomsten var som högst låg den på ca 50 %.

Läs mer:

http://www.eurosurveillance.org/ViewArticle.aspx?ArticleId=19688

http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/doc/1376.pdf

9. Hur förebygger man spridning av MRSA?

Det är alltid viktigt att hålla antibiotikaanvändningen på en så låg nivå som möjligt för att förhindra att antibiotikaresistenta bakterier utvecklas, förökar sig och sprids. När det gäller MRSA är förebyggande smittskyddsrutiner särskilt viktigt, eftersom denna bakterie har lätt för att spridas.

Smittskyddsrutiner för att förebygga MRSA hos lantbrukets djur innebär dels att förhindra att smitta förs in till gården via inköpta djur (inkl importdjur/-produkter), persontrafik, utrustning och transporter mm, dels att minimera risken för att eventuell smitta hos djuren ska överföras till människor eller djur inom gården eller djur på andra gårdar. Läs mer om hur sådana smittskyddsrutiner kan se ut under svenska förhållanden på www.smittsäkra.se

10. Finns det olika sorters antibiotikaresistenta bakterier?

Ja. Några av de mer kända antibiotikaresistenta bakterierna är MRSA och VRE. Ett särskilt resistensmönster, s k ESBL, ses hos olika sorters bakterier, främst tarmbakterier. När det gäller svenska livsmedelsproducerande djur bedöms dessa bakterier inte utgöra något större problem.

Läs mer i den senaste SWEDRES/SVARM-rapporten om resultaten från övervakningen av antibiotikaanvändning och förekomst av antibiotikaresistenta bakterier hos människor och djur i Sverige.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår