Resultat 2014 - Ungnöt

Intäkter och kostnader är för produktionsåret 2013 och redovisas per kg slaktad vikt. 

Avräkningspris

Avräkningspiset i diagrammet nedan är inklusive transportkostnad till slakteriet. Det innebär för Sveriges del att priset är 1,07 kr högre jämfört med vad lantbrukaren har fått betalt för nötköttet. Sveriges Agri benchmarkgårdar har ett konkurrenskraftigt avräkningspris och ligger bland de bästa i Europa även 2013. Precis som i fjol ligger en av de polska gårdarna, Polen-30, högst 2013 med 45,05 kr per kg. Polens andra ungnötsgård ligger däremot betydligt lägre med ett nötköttspris på 24,66 kronor per kg. Om hela skillnaden beror på rasskillnaden köttras vs mjölkras är oklart. Utav de svenska gårdarna ligger den ekologiska ungnötsgården, SE-100, fortfarande i topp, med ett pris på 42 kr per kg. Skillnaden emellan de svenska gårdarna har däremot minskat under 2013 jämfört med 2012, då både Sverige-230 och framförallt Sverige-150 haft en bättre prisutveckling mellan 2012 och 2013 jämfört med SE-100. Det gör också att prisskillnaden mellan köttras vs mjölkras har ökat för de svenska gårdarna under det gågna året.


Utav medlemsländerna i Agri Benchmark är köttpriserna högst i Kina, som fortsätter att stiga och var 63,80 kr per kg 2013. Därefter kommer Marocko med 47,99 kr per kg och därefter Kazakstan 44,84 kr per kg (ej med i diagrammet). Lägst pris i jämförelsen har Sydafrika som dessutom har minskat från 2012 och har 2013 ett genomsnittligt pris på 15,15 kr per kg. 

 

Livdjurspriser

Generellt sett har livdjurspriserna sjunkit 2013 jämfört med 2012. Den inhemska stora efterfrågan för tvåmånaders Simmentalkalvar i Österrike håller i sig medan priset har sjunkit i Tyskland jämfört med 2012, då de låg på samma prisnivå som Österrike. Livsdjurspriserna liksom avräkningspriserna i Australien och Sydafrika har sjunkit ytterligare från redan låga nivåer. För de svenska gårdarna har dikalvspriset ökat något, från 21,50 till 21,70 för SE-100 och från 22,80 till 23,17 kr per kg för SE-150, medan priset på mjölkraskalv har sjunkit för SE-230 från 17,60 till 16,40 kr per kg. SE-230 köper in mjölkraskalvarna som 2-veckorskalv, ej avvanda. Livdjurspriserna har även stigit i Polen och Kina 2013 jämfört med 2012.

Prisskillnaderna på livkalv mellan de bägge svenska dikalvsgårdarna kan dels förklaras med att SE-100 även köper in kvigor medan SE-150 enbart köper in köttrastjurar. Det kan också förklaras med skillnad i transportkostnad som också är inräknat i livdjurspriset. Skånegården, SE-150, får betala mer i transportkostnad på grund av längre avstånd från säljande besättningar jämfört med Smålandsgården SE-100.

 

Tillväxter

Sveriges gårdar i Agri Benchmark hävdar sig väl i konkurrensen gällande tillväxt gram per dag, i synnerhet sett till andelen grovfoder i foderstaten. Sverige-150, 1 603 g per dag, har nästan lika hög tillväxt som USA, 1 701 g per dag och Sydafrika, 1 710 gram per dag vars uppfödning sker i feedlots och under en kortare uppfödningsperiod. USA har uppfödningsperiod på 142-170 dagar och Sydafrika bara 102-116 dagar. Den svenska dikalvsgården SE-150 har 230 dagar i genomsnittlig uppfödningstid. SE-100 föder upp både kvigor och tjurar men tillväxten gram per dag i diagrammet avser köttrastjurarna, vilket är en bra tillväxt med tanke på att det är ekologisk uppfödning.

Österrike-120 och Tyskland-260 har hög tillväxt på sina mjölkrasdjur men djurmaterialet är Simmental som är en kombinationsras mjölk/kött. Det gör att de svenska mjölkrastjurarna av raserna Holstien och SRB hävdar sig relativt väl ändå.

 

Arbetskostnad och arbetsproduktivitet

Arbetskostnaden i Agri Benchmark anges antingen som utbetald lön eller som alternativkostnad för arbete. I diagrammet nedan redovisas ett genomsnitt för arbetskostnad per timme som är baserat på både utbetald lön och alternativkostnad för arbete. Sverige utmärker sig ordentligt med samtliga tre gårdar för en hög arbetskostnad som ligger inom intervallet 212 till 230 kr per timme som är i särklass högst. Efter Sverige kommer Australien och Canada och lägst ersättning per timme har gårdarna i Indonsien, Mexico och Kina som ligger på två till fyra kronor per timme.


I jämförelsematerialet finns det inget självklart samband mellan arbetskostnad och produktivitet. Feedlots världen över producerar mest kött per arbetad timme oavsett lönenivå. Den stora feedloten i USA utmärker sig genom en enorm produktivitet på 247 kg producerat kött per arbetad timme. Sverige-150 som föder upp köttastjurar har en konkurrenskraftig produktivitet, 70 kg per timma, vilket är högre än feedlotsen i Italien-910, 59 kg per timme, och Sydafrika-3000, 47 kg per timme. Flera av de europesika länderna i jämförelsen nedan har en relativt låg arbetsproduktivitet vilket även gäller SE-100.

 

Markkostnad

Precis som med arbete så anges markkostnad både som verkligt utbetalt i form av arrende (blå staplar), men också den beräknade kostnaden för mark (röda staplar) som baseras på kostnaden för nyarrenden samt markvärdet. SE-150 ligger i Skåne där marken är värderad till 200 000 kr per ha och nyarrenden kostar ca 6 500 kr per ha. Sett till kostnaden per ha skiljer sig markkostnaden ordentligt mellan de svenska gårdarna SE-100 och SE-150, men sätter man markkostnad i förhållande till slaktad vikt så är kostnaden det samma, ca 4 kronor per kg. Det beror på att SE-100 är ekologisk med betesdrift samt belägen i ett geografiskt område med lägre avkastning per ha jämfört med SE-150. SE-150 är arealeffektiv med högre avkastning per ha, uppfödning på stall, större andel inköpt foder samt majsensilage i foderstaten som ger hög avkastning per ha. SE-230 har lägst markkostnad per kg slaktad vikt utav de svenska gårdarna vilket kan förklaras med en relativt låg markkostnad per ha i kombination med konventionell uppfödning på stall och en del inköpt foder (delar av spannmålen samt koncentrat) i foderstaten.

 

Irland har en hög markkostnad per kg slaktad på grund av en relativt hög markkostnad per ha och betesdrift. Australiens höga markkostnad per kg slaktad vikt beror framför allt på ett högt arealbehov på grund av extensiv betesdrift. Feedlotsen som USA-75 000 och Kina-940 har ingen eller mycket låg markkostnad på grund av inget eller extremt lågt markbehov.

 

Totala kostnader

Kostnadsstrukturen ser lite olika ut beroende på uppfödningssystem. För feedlots (ex. USA-75 000, Sydafrika-3000) är de rörliga kostnaderna helt dominerande, markkostnad har mer betydelse i betessystemen (ex. Irland-40, Australien-150) och arbete plus kapital är viktiga kostnadsposter för ensilagebaserad uppfödning (ex. Sverige-100, Frankrike-70, Tyskland-800). Feedlots och framförallt betesbaserad produktion har låga produktionskostnader medan ensilagesystemet föga överraskande har högst. Det finns däremot exempel på både höga och låga produktionskostnader inom samtliga uppfödningssystem. Kina till exempel har höga rörliga kostnader trots att det är en feedlot.


Den ekologiska gården Sverige-100 har högre kostnadsläge än de andra två svenska gårdarna och det är framför allt arbetskostnaden som är högre vilket främst kan förklaras med en lägre produktivitet per timme. En hög andel egenproducerat foder i kombination med egen grovfoderkedja, längre uppfödningstid för betesdjuren och försäljning av kött (en mindre del av totalvolymen) direkt till slutkund är möjliga förklaringar till detta. Även de rörliga kostnaderna är högre för den ekologiska gården SE-100 jämfört med de andra. Den ekologiska tyska gården Tyskland-800 har högst produktionskostnad, 68 kr per kg, utav de europiska gårdarna.

 

Lönsamhet

Diagrammet nedan visar intäkter (slaktintäkt plus stöd exklusive gårdsstöd) och samtliga kostnader per kg slaktad vikt. Alla betalda kostnader är faktiska utbetalningar från resultaträkningen och inkluderar även arbete om lön har betalats ut, liksom mark och kapitalkostnader i form av betalda arrende och räntor. Till stöd exklusive gårdsstöd räknas ekostöd, miljöstöd för betesmarker (Sverige -100), kompensationsbidrag (Sverige-100, Sverige-230). Även stöd för fånggröder etc, för foderodlingen räknas in här.

För feedloten Sydafrika-3000 räcker inte intäkten (köttpriset) till de betalda kostnaderna. För Tyskland-800 och Italien-910 räcker varken köttpris eller stöd exkl. gårdsstöd  för att täcka de betalda kostnaderna. Kina har höga kostnader men också ett högt köttpris som väl täcker produktionskostnaderna. Inget land i EU har full ersättning för alternativärden för mark, arbete och eget kapital om inte gårdsstödet inkluderas. I Agri Benchmarkberäkningarna fördelas inte gårdsstödet ut per kg slaktad vikt på grund av att det är ett frikopplat stöd från produktionen. Det finns ju dock ett samband mellan markkostnad och gårdsstöd vilket bland annat gör att det kan var intressant att se hur lönsamheten ser ut om gårdsstödet läggs till intäkterna. Det är ju också den situation som är avgörande för den enskilda gården på lång sikt. Tyvärr var den beräkning bara möjligt att gör på det svenska gårdarna för ungnöten.

Diagrammet ovan visar att gårdsstödet är viktigt för att få lönsamhet på lång sikt med kostnadstäckning även för alternativkostnaderna. Sverige-100 hade full kostnadsteckning 2012 men ökade produktionskostnader per kg kött gör att det ser annorlunda ut för 2013. I praktiken behöver skillnaden i produktionskostnad inte vara så stor mellan åren utan det kan vara slakten av kvigor runt årsskiftet som påverkar resultatet en del. Den störtsa förklaringen till skillnaden mellan åren är nämligen en lägre slakt under 2013 i total antal kg vilket påverkar flera av kostnadsposterna när de fördelas ut per kg slakt. En mer noggran lagerberäkning vid årskiftet hade kunnat mildra skillnaderna mellan åren såklart. Men kostnaderna på gårdsnivå (ej i relation till slaktmängden) var också något högre 2013 jämfört med 2012, bland annat på grund av utökad maskinpark. Avräkningspriset var ca 70 öre högre 2013 jämfört med året innan. 

För Sverige-150 såg lönsamheten bättre ut för 2013 jämfört med 2012 på grund av ett högre avräkningspris och bara blygsamt högre kostnader. Även resultatet för Sverige-230 var bättre 2012 jämfört med 2013 och är en kombination av högre avräkningspris, ca 1,50 kr per kg och något lägre kostnader. 

I diagrammet nedan finns samtliga ungnötsgårdar som ingår i Agri Benchmark 2013. Kina (CN) fortsätter ha god lönsamhet liksom Marocko (MA) och Tunisien (TN). Gemensamt för dessa länder är förhållandevis höga kostnader men också ett högt avräkningspris som väl täcker kostnaderna. Flera av EU-länderna har också höga kostnader och ser olönsamma ut när gårdsstödet inte är inkluderat. Flera av de australienska gårdarna har det tufft med lönsamheten där avräkningspriset inte ens täcker betalda kostnader. Det är en situation som inte är hållbar i längden. Samma situation har gårdarna i Canada (CA) och Ryssland (RU) som också saknar kostnadsteckning för sina betalda kostnader. Feedlotsen i USA (US) har bättre resultat 2013 jämfört med 2012.


Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår