Resultat Agri Benchmark 2014 - Dikor

Intäkter och kostnader är för produktionsåret 2013 och redovisas per ko och år. Siffran efter landet är antal dikor på årsbasis för den specifika gården. För bättre överblick av resultaten väljs ett urval av gårdar och länder ut till diagram nedan, ifrån det totala antal gårdar i Agri Benchmarkmaterialet. 

Dikalvpris

Prisnivåerna på dikalv ligger på liknande nivåer i EU, Canada och USA medan det är betydligt lägre i Sydamerika och Australien. Sverige har förhållandevis lågt dikalvpris jämfört med flera av de andra EU-länderna. För de två svenska dikalvsgårdarna har priset ökat med ca 20 öre per kg i genomsnitt. Priset baseras på både tjur och kvigkalvar till försäljning, men tjurkalvarna är fler till antalet på grund av att en del kvigor används som rekrytering vilket påverkar genomsnittspriset.  

I Tyskland och Frankrike har dikalvpriset sjunkit 2013 jämfört med 2012. För Frankrike beror det troligtvis på en lägre efterfrågan från Italien. Frankrike exporterar en miljon kalvar per år varav 80 procent går till Italien. För Brasiliens del rör det sig om två olika gårdar 2012 och 2013, därför saknas koantal för Brasilien i diagrammet ovan. Värt att notera är prissänkning på dikalv i Australien.

Avvänjningsvikter

Avvänjningsvikterna är i stort sett oförändrade jämfört med året innan. Avvänjningsvikterna i Europa och även i USA ligger på liknande nivåer, medan dom är betydligt lägre i Sydamerika och Australien. För att visa på spridningen finns de bägge ytterligheterna med i diagrammet nedan, Österrike och Indonesien med 390 kg respektive 83 kg i avvänjningsvikt. För de svenska gårdarna ligger avvänjningsvikterna runt 280-290 kg i genomsnitt. 

Antal avvanda kalvar

Sveriges ligger förhållandevis lågt till i jämförelsen vad det gäller antal avanda kalvar per ko och år, så här finns förbättringsutrymme vad gäller produktivitet för de svenska korna. Sverige-95 hade 91 procent avvanda kalvar 2012 men sjönk till 88 procent 2013. Orsaken var troligen nyinfektion av Schmallenbergviruset sensommaren/hösten 2012 som ställde till bekymmer i samband med kalvningen. Det var också ovanligt kallt under kalvningssäsongen 2013, de flesta korna kalvar under januari till mars. Den Irländska gården hade 100 procent (!) avvanda kalvar 2012 men landade på 91 procent 2013.



Arbetsproduktivitet och arbetskostnad

Arbetsproduktiviteten är konkurrenskraftig hos de svenska gårdarna och ligger i spannet 14-16 h per ko och år inklusive foderodling. Irland har minskat från 58 timmar per ko och år 2012 till 51 per ko och år 2013 och ligger nu i nivå med Polen.

Trots sin höga arbetsåtgång skiljer det bara 750 kr per ko och år i arbetskostnad mellan Irland-30 (3 979 kr per ko och år) och Sverige-100C (3 230 kr per ko och år). Det beror på att Irland-30 har 78 kr per timme i alternativvärde för arbete medan Sverige-100C har 200 kr per timme i alternativvärde. Enbart Canada kommer upp i samma höga kostnader för arbete per timme som Sverige. En intressant skillnad mellan Canada och Sverige är dock att Canada har lägre lönekostnad (128 kr per timma) för anställd arbetskraft än för alternativvärdet för eget arbete. Det egna arbetet värderas mellan 143 till 246 kr per timme på de kanadensiska gårdarna. 

Kostnader 

De rörliga kostnaderna är inklusive avskrivningar och är till stor del foderkostnad (exklusive arbete) och kostnader för byggnader. Det är den högre foderkostnaden tillsammans med en högre markkostnad som förklarar den högre produktionskostnaden för Sverige-100C jämfört med Sverige-95. 

Irland har relativt låga rörliga kostnader men sticker ut med sina höga arbets- och markkostnader. I jämförelse med valda länder nedan sticker verkligen Irland ut med sin höga markkostnad. Andra länder som har liknande nivåer som Irland är Österrike, England, Polen och Indonesien. Argentina ligger ytterligare lite högre ca 4000 kr per ha men toppar gör en Indonesisk gård som har en arrendekostnad på 9000 kr per ha, men så består besättningen enbart av 3 (!) kor.

 

I diagrammet nedan är kostnaderna uppdelade på alla betalda kostnader, avskrivningar och alternativkostnader för mark, arbete och kapital. Alla betalda kostnader innebär de kostnader/utgifter som finns med i resultaträkningen. Jämfört med året innan har Sverige-100C ungefär samma totala kostnader per ko och år medan SE-95 har ökat sina kostnader med 1400 kr per ko och år jämfört med året innan. Det här beror bland annat på på färre kor att slå ut kostnaderna på (93 istället för 95), nyinvestering i maskiner och nya grindar som tagits upp som direkt kostnad.



Lönsamhet

Diagrammet nedan visar samtliga kostnader och intäkter per ko och år. För EU-länderna finns även gårdsstödet med fördelat per kg slaktad vikt. Det ingår inte i det ursprungliga Agri Benchmarkmaterialet utan är framtåget av Grön konkurrenkraft, LRF och är fördelat efter andel av omsättningen i företaget som kommer från dikalvproduktionen. Alla betalda kostnader är faktiska utbetalningar från resultaträkningen och inkluderar även arbete om lön har betalats ut, liksom mark och kapitalkostander i form av arrende och räntor.



Överlag påvisar dikogårdarna i Europa relativt bra lönsamhet. Tyskland-1400, Sverige-95 och Sverige-100C är ekologiska. Frankrike-80 och Frankrike-85 har kopplade dikobidrag.  Stöden för betes- och foderareal är inkluderade i den totala summan som uppgår till ca 5000-6000 kr per ko exklusive gårdsstöden för de svenska gårdarna, vilket är förhållandevis högt. Utan stöd skulle inte ens de betalda kostnaderna täckas av intäkterna från kalvförsäljning och slaktkor för de svenska gårdarna. Samma situation har det stora ekologiska dikoföretaget i Tyskland (Tyskland-1400). Det visar på en sårbarhet för de företagen i jämförelse med till exempel Irland, som totalt sett har lika höga produktionskostnader som de svenska gårdarna men där kalv- och slaktintäkter täcker såväl alla betalda kostnader  som avskrivningar. Däremot kan Irland få bekymmer på lång sikt om mark- och lönekostnader ska betalas fullt ut, som till exempel vid generationsskifte.

Europas höga kostnadsläge jämfört med övriga världen är mer markant i dikalvsproduktionen jämfört med ungnötsproduktionen. Det är framför allt de betalda kostnaderna som är högre vilket till stor del beror på en högre foderkostnad. För den betesbaserade dikalvsproduktionen (t.ex. Australien och Argentina) är markkostnaden av stor betydelse. Kinas (CN) höga beräknade/alternativkostnader beror på både höga mark- och arbetskostnader. Gällande arbete är det framför allt den höga arbetsåtgången på drygt 1600 timmar per ko snarare är timkostnaden som beräknas till 3 kr per arbetad timme. Österrikes (AT) höga alternativkostnad beror på låg arbetseffektivitet, 61 timmar per ko och år, samt 132 kr per timme i alternativkostnad för familjearbete.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår