2017-10-12

Ekollonförgiftning hos nötkreatur och får

Nu på hösten får vi många frågor om ekollon-förgiftningar på nötkreatur och får. Frågor om dos och giftighetsgrad brukar dyka upp.

På hösten när ekollonen är bruna och mogna är de mindre giftiga än när de är gröna. Även ekbladen är giftiga och liksom ekollonen mest giftiga på våren eftersom innehållet av det giftiga tanninet är som högst i både blad och ollon då. Vid höststormar kan dock stora mängder omogna ekollon blåsa ner, likaså kan djuren bli mer benägna att äta ekollon om betet är slut. Därför är det ändå vanligast att ekollonförgiftning uppträder på hösten. Djuren kan vänjas vid ekollon (låg dos) som förklaring till varför nötkreatur och får i vissa besättningar verkar klara att äta ekollon bättre än andra. Känslighet för tanniner varierar också bland olika djurslag; grisar och getter är mindre känsliga för tanniner än vad nötkreatur och får generellt är.

Vanliga symptom på förgiftning kan vara mörk och hård träck, senare blodig diarré, kolik (smärtor från magen) och mörkfärgad urin, bleka slemhinnor, ödem, oregelbunden svag puls, svaghet, andnöd, sår i munslemhinnan och matleda, skador på njurar och lever.

Ett studentarbete om ek och dess giftiga effekter finns att läsa på SLU.se

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår