Stängsel till nötkreatur

Stängsel är en förutsättning för så gott som all djurhållning i Sverige. Ett bra stängsel ska hålla djuren på plats och samtidigt innebära så liten risk som möjligt för de hägnade djuren, för människor och för vilda djur. Det ska också vara kostnadseffektivt, vilket inte är det samma som att det ska vara så billigt som möjligt att sätta upp. Lång livslängd och litet underhåll är de två faktorer som betyder mer för årskostnaden än anläggningskostnaden.

Risker med stängsel

Alla stängsel kan medföra risker för husdjuren, för människor eller för de vilda djuren. Ett uppsatt nät- eller taggtrådsstängsel som inte längre används kan exempelvis betraktas som nedskräpning och man kan bli ålagd att ta bort detta. Taggtråd kan ge svåra skador men också mindre rivsår som medför kvalitetssänkning på den färdiggarvade huden. Även elstängsel innebär skaderisker och detta gäller särskilt stängsel med plasttråd, plastband eller plastrep som, om de fastnar runt benen, kan ge mycket svåra skador.

Enligt djurskyddslagen ska stängsel vara ”väl uppsatt och underhållet samt i övrigt utformat och anordnat på ett sådant sätt att djur som hålls inom stängslet under normala förhållanden inte skadas. Stängseltrådar och stängselnät ska vara väl sträckta”. Vid en djurskyddskontroll kan därför förbud upprättas mot att hålla djur innanför ett stängsel som bedöms orsaka fara för djuren.

El eller taggtråd

Taggtråd har under lång tid varit det enda alternativet för att hägna in nötkreatur. Idag är förmodligen elstängsel den vanligaste stängseltypen. Fortfarande sätts det dock upp en hel del taggtrådsstängsel. Det är främst tre argument som förs fram mot användning av elstängsel. Dels, menar en del, går det inte att använda elstängsel i viltrika trakter eftersom elstängsel rivs ned av de vilda djuren och det är heller inte möjligt att använda elstängsel där gräs och sly snabbt växer upp och därmed ställer till problem. Ett tredje problem gäller tillsyn av elaggregat vid betesmarker som ligger långt från brukningscentrum.

Samtidigt finns det lantbrukare som trots ovanstående problem bytt ut alla gamla taggtrådsstängsel mot nya effektiva elstängsel. För att skydda stängslet mot nedrivning av vilda djur finns olika alternativ. Genom att välja en grov (2,5 mm) ståltråd som syns lika bra som en taggtråd kan problemet minskas, men det är också möjligt att förse trådarna med en stängselfjäder som tar upp chockbelastningen vid en påspringning. Uppväxande sly måste förvisso hållas efter för att ett elstängsel ska fungera, men en fördel är att en vegetationsfri stängselgata medför att stängslet syns bättre och blir lättare att underhålla.

Finns det ingen möjlighet att använda nätanslutna aggregat finns det kraftfulla batteridrivna aggregat som eventuellt kan kombineras med en solpanel för att slippa arbetet med att ladda batteriet.

Använd rätt material

En vanlig anledning till missnöje med elstängsel är att fel materiel har använts. Materiel som är avsett för tillfälliga stängsel dvs. plasttrådar, plastband eller elrep och plast- eller glasfiberstolpar ska aldrig användas för permanenta stängsel. De passar mycket bra till just tillfälliga stängsel under betessäsongen.

Till permanenta elstängsel används trästolpar och en grov, 2,5 mm galvad ståltråd som förses med någon form av trådspännare för att tråden alltid ska kunna hållas spänd och lätt kunna spännas inför en ny betessäsong. Genom att välja bra materiel och göra en omsorgsfull uppsättning blir resultatet ett stängsel som kommer att hålla under lång tid och som kräver minimalt med underhåll.

El i kombination med taggtråd

Både el- och taggtrådsstängsel bygger på principen att djuren vid kontakt med stängslet ska känna obehag. Om taggtråden dessutom spänningssätts, ökar förmodligen risken att skadas. Särskilt gäller det för människor som passerar taggtrådsstängslet och som inte vet att taggtråden är spänningssatt. Av det skälet är det sedan länge förbjudet att spänningssätta taggtråd. Men det är tillåtet att komplettera ett taggtrådsstängsel med en spänningsförande tråd under nedanstående förutsättningar.

Så här är det tillåtet att använda en spänningssatt tråd i kombination med taggtråd:

1. I vertikalledet ska den spänningsförande tråden sitta 150 mm från taggtråden. I de flesta fall innebär det att en distansisolator används. Problemet kan också lösas genom att använda en 120 mm grov stängselstolpe där taggtråden placeras på ena sidan och den spänningsförande tråden i en vanlig isolator på andra sidan. Regeln är hämtad från den internationella standarden som finns beträffande elstängselanvändning, men den finns också inskriven i den svenska djurskyddslagen.

2. Den spänningsförande tråden ska alltid sitta på den sida av stängslet som djuren vistas på, så att de först kommer i kontakt med denna tråd. Skälet till att den spänningsförande tråden måste placera 150 mm från taggtråden är att risken för att också taggtråden spänningssätts minskar om eltråden sitter en bit ut från taggtråden.

I höjdled får den spänningsförande tråden sättas där det anses lämpligt. Var den placeras beror främst på hur många taggtrådar som finns i stängslet, men vanligen sätts den spänningsförande tråden mellan de två övre taggtrådarna.

3. För att ytterligare minska risken för att taggtråden spänningssätts ska ”taggtråden jordas på återkommande avstånd”. Enklast görs detta förmodligen genom att fästa en ståltråd på spetsen av stängselstolpen och slå ned den i jorden varefter tråden ansluts till taggtråden.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår