Erfarenheter från fältstudie med ekologiska stutar

Två omgångar stutar följdes på åtta olika gårdar mellan 1999 och 2003 i en fältstudie utförd av SLU i Skara. De åtta gårdarna bestod av två gårdar med kombinerad diko- och stutproduktion, fyra gårdar med kombinerad mjölk- och stutproduktion samt två gårdar med enbart stutar. Stutarna hullbedömdes och vägdes tre gånger per år, i början av stallperioden, mitt i stallperioden och vid betessläpp. Två av gårdarna vägde även stutarna under betessäsongen för att se hur de växte under olika perioder. Vid höstbesöket gjordes en tillväxtplan med målet att nå en daglig tillväxt på 800 gram och slaktmognad vid 22-24 månaders ålder. Foderstater beräknades som sedan korrigerades vid vinterbesöket utifrån hur djuren vuxit. Djurens parasitstatus följdes via träckprovtagning.

Resultat från studien 

Studien visar att naturbetesmark kompletterat med bra återväxtbete kan ge höga tillväxter på djuren och att parasiter kan hållas i schack med hjälp av betesplanering, växelbete och tillskottsutfodring.

Köttrasstutarna som ingick i studien slaktades vid 22-24 månaders ålder och hade då haft en medeltillväxt på 800 gram per dag. Alla köttrasstutarna klarade formklassen (>=R-). Sju procent av stutarna hade dock en för hög fettklass (>3+).

Mjölkrasstutarna slaktades vid drygt 26 månaders ålder och hade då haft en medeltillväxt på 750 gram per dag. SLB-stutarna hade dock haft 10 % högre tillväxt än SRB-stutarna. Slaktvikten för SLB var i genomsnitt 341 kg, medan slaktvikten för SRB i medeltal var 324 kg. Majoriteten av mjölkrasstutarna hade formklass O eller O-, men 12 procent klarade inte O. SRB-stutarna hade 0,9 enheter bättre formklass än SLB-stutarna och ett starkt samband mellan hög slaktvikt och högre fett och formklass upptäcktes.

Här är författarnas konkreta råd:

  • Kontroll av djurens vikt under uppfödningen ger möjlighet att följa en tillväxtplan för att nå utslaktning vid rätt vikt och fettansättning. Det är dessutom möjligt att korrigera tillväxtplanen och foderstaten vid behov. 
  • Ha inte för många djur i en grupp under stallperioden. Djurens storlek och ålder har betydelse för konkurrensen om foder.
  • Hög tillväxt kan nås med ett vallfoder av god näringsmässig och hygienisk kvalitet.
  • Kalvens proteinbehov är högt under första halvåret. Då krävs utöver ensilage och spannmål även proteintillskott till kalvar som inte diar.
  • En alltför hög tillväxt på stall medför låg tillväxt efter betessläpp.
  • Tidigt betessläpp är viktigt för att inte betet ska förväxa, för att få en jämnare övergång till betesfoderstat (i kombination med tillskottsutfodring) samt för att utnyttja det höga näringsinnehållet i spätt bete. 
  • Övervärdera inte djurens förmåga till kompensatorisk tillväxt. Långa perioder av dålig tillväxt kan inte tas igen.
  • Tillskottsutfodring i slutet av betesperioden ger jämnare övergång till stallutfodring och därmed jämnare tillväxt.
  • Kalvgömma med tillskottsutfodring på bete är ett sätt att förbättra tillväxten på dikalvar.

Rapporten i sin helhet finns till höger här på sidan!

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår