Ledproblem hos avelstjurar

En avelstjur med nedsatt fertilitet kan orsaka stora ekonomiska förluster i form av uteblivna dräktigheter. För att klara av påfrestningarna under betäckningssäsongen är det väsentligt att tjuren har bra ben och klövar. Ledbrosket i bakbenets leder måste vara intakt för att kunna utstå de stora krafter det utsätts för i samband med upphoppet. Ledbrosk saknar nerver så om det skadas kommer det underliggande benets nerver att blottläggas och smärtan kommer att hindra tjuren från att fullfölja upphopp och stöt i samband med betäckning. Resultatet blir tomma hondjur.

Ledskador är vanligt förekommande på köttrastjurar. Det vanligaste är att tjuren har en sjukdom som heter osteokondros. Osteokondros är en utvecklingsrubbning som grundläggs före ett års ålder, även om symtomen kan komma senare. Det är ledernas tillväxtbrosk i framför all knä- och hasled som drabbas. Vanligtvis är sjukdomen dubbelsidig (se bild 1) vilket gör att det kan vara svårt att se hälta, eftersom tjuren ”haltar” lika på höger och vänster ben. Det vanligaste ”symtomet” på osteokondros är istället ett dåligt dräktighetsresultat, eftersom tjuren inte klarat av att fullfölja betäckningen. Osteokondros är en så kallad multifaktoriell sjukdom som kan bero på arv, ras, tillväxt, tyngd, felaktig uppstallning, lite motion, felaktiga benställningar (t ex rakhasighet), trauma o. dyl.

dubbelsida ledskador hos avelstjurar

Bild 1. Foto Ylva Persson

Före insättande i avel

Blivande avelstjurar ska gå i box eller lösdrift. En avelstjur ska aldrig stå uppbunden längre tider, eftersom det kan öka risken för ledskador. Om tjuren varit uppbunden eller stått i en liten box (t ex hos den förre ägaren/uppfödaren), måste han få rörelseträning före betäckningssäsongen. Även om tjuren har tjänstgjort flera somrar hos er utan problem, rekommenderar vi att han ska veterinärbesiktas inför varje ny säsong. Glöm inte att mycket kan hända med en tjur mellan betäckningssäsongerna. Givetvis ska tjurens klövar vara i god kondition inför säsongen. En del tjurar kan behöva bantas så att de inte är alltför tunga och otympliga under betäckningssäsongen

Betäckningssäsongen

När det är dags för tjuren att släppas till hondjuren ska han vänjas vid dem successivt för att minska risken för skador och uttröttning. En viss begränsning i antalet hondjur är viktig för att tjuren ska kunna betäcka optimalt. 
Följande tumregler bör följas:

  • Ungtjur (minst 15 månader gammal): 10-15 hondjur
  • Tvåårig tjur: 20-25 hondjur
  • Äldre tjur: upp till 50 hondjur

Det är önskvärt att betrakta tjuren på betet så att man försäkrar sig om att han verkligen klarar av att fullfölja betäckningarna. Lita inte på att hondjuren är dräktiga bara för att ”det är lugnt i flocken”. Om det är besvärligt att samla in alla hondjur kan ni dräktighetsundersöka några djur (efter sex till åtta veckor), som ni noterat blivit betäckta, för att få en uppfattning om tjuren fungerat. Många gånger är ett dåligt dräktighetsresultat enda indikationen på att tjuren lider av osteokondros.

Stallsäsongen

Avelstjuren ska inte stå uppbunden! De flesta tjurar är tunga och ett statiskt tryck ovanifrån i kombination med hårda underlag ökar risken för att tjuren ska få broskskador. Det är väl investerade pengar att ge tjuren en egen box att gå i. Om det är helt omöjligt att ordna med box eller lösdrift, måste ni ge tjuren ett bra underlag i form av gummimatta och rikligt med strö och förstås rörelseträning i god tid före betäckning. Undersök tjuren före varje betäckningssäsong!

Vad gör du om du misstänker att något är fel på tjuren?

Kalla ut husdjurstekniker eller veterinär som kan dräktighetsundersöka djuren. Veterinär ska undersöka tjuren (och hondjuren) och gå igenom bakgrundsfakta (t ex tjurens ålder, antal betäckta hondjur, symtombild etc.). Veterinären ska först göra en allmän klinisk undersökning och därefter en andrologisk undersökning av könsorganen där ett spermaprov ska ingå. Om möjligt bör veterinären få en möjlighet att se hur tjuren rör sig. Det är också viktigt att undersöka klövarna. Om man misstänker osteokondros är det svårt att verifiera diagnosen medan tjuren är i livet. Som tidigare nämnts är det svårt att se hälta eftersom skadorna oftast är dubbelsidiga. Dock bör man vara observant på tjurar som ligger ner ofta, särskilt om resten av djuren i flocken står upp. Det är möjligt, men inte helt enkelt, att röntga lederna. Om man misstänker att en tjur har osteokondros bör tjuren ställas i en box (ej uppbunden) med mjukt underlag. Veterinär ska omgående tillkallas. Smärtstillande och inflammationsdämpande medicin bör ges för att minska den inflammatoriska processen i leden samt ge smärtlindring. För att ledbrosket ska kunna läka måste tjuren vila en till tre månader. Prognosen är emellertid dålig i de allra flesta fall och av djurskyddsskäl måste många tjurar med osteokondros slaktas.

Sammanfattande punkter

  • Blivande avelstjurar bör inte ha för hög tillväxt.
  • Det är mycket viktigt att tjuren får tillräckligt med vitaminer- och mineraler.
  • Avelstjurar bör gå i lösdrift eller box med mjukt underlag på en del av ytan.
  • Undvik att avla på djur med extrema benställningar, t ex rakhasighet.
  • Veterinärbesikta avelstjurar före försäljning/köp och inför varje betäckningssäsong.
  • Rörelseträna tjuren inför betäckningssäsongen.
  • Långsam tillvänjning till hondjuren.
  • Begränsa antalet hondjur: 
    • Ettårig tjur 10-15 hondjur
    • Tvåårig tjur 20-25 hondjur
    • Äldre tjur max 50 hondjur
  • Dräktighetsundersök hondjuren tidigt för att upptäcka tomma djur (det kan vara enda symtomet på ledskador hos tjuren).

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår