Utfodring

Om du måste utfodra dina renar

Renskötseln bygger på användningen av naturliga betesmarker och det är detta som renen är anpassad till. Ibland räcker dock, av olika anledningar inte betet till och man tvingas utfodra med andra foder än de renarna är vana vid. Många av de hälsoproblem som man ser vid utfodring beror på att det blir störningar i mag-tarmkanalen när renen alltför snabbt måste byta till ett foder som den inte är anpassad till.  Det tar minst 3 veckor för renen att anpassa sin våmflora till ett nytt foder. För att undvika problem är det viktigt att introducera ett nytt foder försiktigt i små mängder. Tänk på att en ren som är van vid foder kan vräka i sig foder samtidigt som andra renar kanske inte äter av det alls. Det gäller att kunna ha uppsikt över sina renar.

Olika foder

Pellets – Innehåller mest spannmål (korn, havre, vete) vilket ger hög halt av lättsmält stärkelse (risk för skvalpmage). Restprodukter från sockerindustrin (betfor, melass) är också viktiga ingredienser. Pellets för ren är ett ”fullfoder” vilket betyder att det innehåller alla näringsämnen som renen behöver. En fördel med pellets är att sammansättning och näringsinnehåll är relativt konstant. Nackdelar är att renen äter upp det fort och att det inte stimulerar idissling och salivproduktion på samma sätt som hö/ensilage och naturliga betesväxter. Det vanligaste problemet vid utfodring med pellets är diarré och skvalpmage (se vidare under sjukdomar). För att undvika dessa problem ska du vara extremt försiktig när du börjar utfodra med pellets, en lång tillvänjning krävs för att vänja renens känsliga magar och tarmar. Börja med bara några nävar per dag och trappa upp succesivt till full giva, helst inte mer än 2 kg per dag, beroende på mängd och kvalité på ensilaget.

Hö/Ensilage – Pellets ska alltid kompletteras med ett för ren anpassat hö eller ensilage, som både stimulerar idissling, ger näring och sysselsättning. Torkning och ensilering (jäsning) är olika sätt att konservera gräs och andra växter. Ensilage har oftast ett bättre näringsvärde än hö eftersom man förlorar mindre av näringsinnehållet än vid torkning. Ensilage kan variera mycket i kvalitet och ska man köpa större mängder bör man begära en foderanalys. Balarna ska vara hela. Om det är varmt (plusgrader) kan öppnade eller skadade balar fort förstöras.

 

Ensilage till renar ska vara bladigt men inte för blött (för att inte frysa ihop). Torrsubstanshalten ska gärna vara minst 35%. För att passa till renar ska det vara bladrikt, och innehålla en blandning av olika gräs, gärna med inblandning av örter (maskros, daggkåpa, klöver mm). Om ensilaget kommer från en förstaskörd ska den helst vara skördad tidigt, dvs innan gräset gått i svingel eller ax. En andraskörd är att föredra då den ofta är mer bladig, det kan dock vara svårt att få in en tillräckligt torr andraskörd i Norrland. Hö/ensilage är relativt fiberrikt och fungerar i allmänhet inte som enda foder till renar. Det bör därför kompletteras med annat (naturligt bete eller pellets). Om ensilaget är alltför fiberrikt kan renen med sin förhållandevis lilla våm inte bryta ner cellulosan tillräckligt, vilket innebär att renen inte kan utnyttja all näring i gräset. Det innebär att en ren kan svälta trots att magarna är fulla av ensilage. Alltför fiberrikt ensilage kan även orsaka sk gräsmage, vilket innebär att bladmagen och löpmagen blir förstoppade och födan går då inte vidare ut i tarmen.

 

 

 

Ett ensilage ska vara bladigt (tidigt skördat), inte för blött och lukta gott.

Så här får det inte se ut. Plast och snören kan orsaka stora problem om det kommer ner i renens magar och tarmar. Dessutom är ensilaget för blött, vilket innebär att det fryser och blir hårt. Renen får då knappast i sig något och sliter även på sina tänder.

 

Renlav (”mossa”) - är ett naturligt foder för renar och kräver ingen tillvänjning. Det är viktigt att renlav torkas och förvaras så att det inte möglar. Renlav utnyttjas väl av renen och har relativt högt energiinnehåll. Däremot är innehållet av protein och viktiga mineraler mycket lågt. Hänglav (framförallt de svarta/mörkgrå sorterna) ger också bra energitillskott.

 

Hänglav -är ett perfekt nödfoder till renar och innehåller mycket energi.

 

Mineraler och vitaminer -är livsviktiga för renen. En ren i dålig kondition har alltid brist på både mineraler och vitaminer. Tyvärr finns idag inga produkter med mineraler och proteiner för renar, varför vi rekommenderar att man använder mineralbaljor för får istället. Är renen kraftigt avmagrad är det även viktigt att ge extra B -vitamin, vilket enklast görs genom att tillsätta foderjäst. Är det ett mindre antal djur kan dessa efter veterinärkontakt istället ges B-vitamin genom injektion under huden. Om renarna gnager bort barken på träd och rötter är det ett tecken på att mineralbrist föreligger.

Utfodringsrutiner
Renarna ska om möjligt vänjas långsamt vid fodret. Det bästa är att börja utfodra med små mängder på fritt bete och då lägga ut fodret i strängar på marken (så att alla renar verkligen kommer åt att äta). Starta med 1-2 hekto per ren och dag, öka därefter gradvis under ett par veckors tid. Använd nya ställen hela tiden så att det är rent där fodret läggs ut.

Till slaktrenar, som man vill ska öka i vikt, kan det behövas i snitt 2,5 kg torrt foder per ren och dag (mindre till kalvar, mer till tjurar). Till livdjuren behöver man inte lika stora mängder foder. Det viktiga är att se till att alla renar får någonting att äta. Det sker lättast genom att sprida ut maten i strängar på marken (om snön är ren och hård) eller använda många krubbor (ca 12 renar per krubba) och sprida ut dem i hagen. Se till att inte placera krubborna på samma ställe där renarna gillar att ligga och idissla. Detta för att hålla hygienen kring krubborna så bra som möjligt, samt att stimulera förflyttningar och därmed rörelse. I Finland ger många renägare inte mer än 0,5-1,5 kg pellets per dag och kompletterar med ensilage eller hö. Utfodring kan ske en eller två gånger per dag. Utfodrar man med både pellets och ensilage kan man ge ensilage på morgonen och pellets på eftermiddagen. Detta för att renarna ska komma igång med idisslingen och därmed salivproduktionen som är gynnsam för renens miljö i våmmen.

När det gäller mängd av olika foderslag måste man ta hänsyn till torrsubstanshalten i fodret. Pellets och riktigt torrhö är nästan helt torrt (kring 90% torrsubstanshalt). Ensilage kan däremot variera mycket, från det som räknas som ”hösilage” som har över 50% torrsubstans till riktigt blött ensilage som bara har 20% torrsubstans. Ett riktmärke kan vara att en storbal innehåller i storleksordningen 200 kg torrsubstans. De vanliga nätsäckarna med renlav innehåller i allmänhet 1,5-3 kg torrsubstans (beror på hur hårt packade de är).

Det är viktigt att hålla utfodringsplatserna rena. Gammalt foder ska tömmas ut utanför hagen och krubbor ska rengöras regelbundet. Hålls renarna på en begränsad yta och man ger lite större mängd foder bör man använda riktiga foderkrubbor, gärna på ben.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår