Skötsel och hantering

Dovhjort och kronhjort trivs både på öppna ytor och i skog, vilket även speglar hur det brukar se ut i hägnen. Samtidigt är det enligt lag nödvändigt att ha tillräckligt skydd för djuren i hägnen i form av lite tätare skog, sly, eller liknande. Skötsel av hägnade hjortar är skild från skötsel av andra betande djur, då hägnade hjortar vanligen är skyggare. Tillsyn sker i samband med utfodring vintertid och från till exempel traktor eller lastmaskin när ensilage eller annat foder läggs ut. Sommartid håller sig djuren ofta ute på öppna ytor för att beta gräs, vilket möjliggör tillsyn. I samband med kalvning rör sig ofta hägnägare ute i hägnen för att notera tidpunkt för födsel, antal födda kalvar, komplikationer med mera.

En annan viktig aspekt vad gäller skötsel är tillsyn av hägnen så att inte hjortar rymmer eller frilevande hjortar kommer in i hägnen. I samband med brunst hos kronhjort är det inte ovanligt att frilevande handjur börjar stångas med hägnade handjur, vilket kan leda till att hägnen skadas. I dessa områden är det också viktigt att se till att hägnen är hela och starka, så att djuren inte fastnar och skadas.

Frilevande större rovdjur såsom varg, björn och lodjur kan ibland ta sig in i hjorthägn och döda hjortar. I vissa områden i Sverige förefaller detta vara vanligt, där lodjur, som är utmärkta klättrare, tar sig in i hägn med dovhjortar och dödar flera stycken varje år. En del hägnägare försöker skydda sina hjortar med eltrådar som placeras ut längs marken och precis ovanför stängslet, med blandat resultat.

Hägn som har tillstånd att sälja livdjur,så kallade A-hägn, samlar årligen in alla hindar och kalvar för att öronmärka de nytillkomna kalvarna. Då kan även en allmän översyn av djurens status utföras.

För att få en uppfattning om djurens kondition är det vanligt att hägnägare för noteringar över vikter för kalvar och ungdjur vid slakt på hösten. Denna vikt är en god indikator över balansen mellan antalet djur, hägnets storlek, fodermängden/-kvaliteten och djurens kondition.

Vid märkning och/eller förmedling av djur samlas djuren ofta upp i en mindre fålla och drivs sedan igenom en hanteringsanläggning i smala drivgångar med höga släta väggar för att minska risken för skador. I slutet av anläggningen sitter en klämanläggning som fixerar djuren så att öronmärkning eller avläsning av befintliga öronmärken och vägning kan ske. Därefter släpps djuren antingen ut eller drivs vidare in i ett transportfordon. Just arbete i hanteringsanläggning kräver vana hos personalen då djuren kan bli stressade. Arbetet görs lugnt och metodiskt, och tiden i klämanläggningen minimeras så mycket som möjligt för att minska stressen hos djuren.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår