Fakta om näringen

Hjortnäringen har funnits i Sverige sedan slutet av 1500-talet då dovhjort (Dama dama) importerades från medelhavsområdet på uppdrag av kung Johan III. Ändamålet för importen var att utöka de i Sverige förekommande jaktbara viltslagen. En population etablerades så småningom på södra Öland (Ottenby), och där den förekommer än idag och förvaltas av det svenska kungahuset.

Hjortar hålls idag i hägn av olika anledningar där den vanligaste är köttproduktion. Hjortkött är magert, nyttigt och välsmakande enligt många. En annan anledning är jakt, där gäster erbjuds olika typer av jakter i form av stöt-tryck-smyg- eller drevjakt. Ytterligare en viktig anledning att hålla hjort är dess roll som landskapsvårdare, pga dess egenskaper som betesdjur. Dovhjort är ett bra exempel på ett betande djurslag som inte gör så stor åverkan på marken, då den väger betydligt mindre än en ko eller en häst. Marker som hävdas av hjort är idag berättigade till samma betesstöd som om de betas av tamfår, nötkreatur, eller hästar.

En del hjorthägnsägare väljer att satsa på avel och livdjursförmedling, och denna gren, liksom hjortnäringen i stort förefaller att öka i omfattning.

Hos Jordbruksverket finns idag (2014) 324 registrerade hjortföretag i Sverige i alla län från Skåne till Norrbotten (se figuren nedan). Storleken på hägnen varierar kraftigt från ett par hektar upp till ca 900 hektar.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår